3
Korintierna är Paulus rekommendationsbrev!
1 Måste vi rekommendera oss själva igen (lägga fram våra meriter)?
Behöver vi, som vissa andra [falska apostlar, se 2:17], rekommendationsbrev till er eller från er?
[Det var inte ovanligt med rekommendationsbrev. Några exempel i NT är: Apollos, Apg 18:27; Timoteus, 1 Kor 16:10; Febe, Rom 16:1; Johannes Markus, Kol 4:10; Titus, 2 Kor 8:22. Paulus känner sorg över att relationen med vissa i Korint har sjunkit så lågt att han skulle behöva rekommendationsbrev från en tredje part. Han hade ju varit med och fört många av korintierna till tro!]
2 Nej, ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor. 3 Det är uppenbart att ni är ett brev från den Smorde (ett Kristusbrev) skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan.
Gud har utrustat oss till tjänst
4 En sådan tillit har vi till Gud genom den Smorde (Messias, Kristus), 5 inte så att vi på egen hand är kvalificerade (dugliga) att hävda att någonting kommer från oss själva. Vår förmåga (kvalifikation) kommer i stället från Gud, 6 som har kvalificerat (utrustat) oss att vara tjänare till ett helt nytt (bättre) förbund [frälsningen genom Jesus], inte tjänare för bokstaven [skriven i lagen], utan tjänare för Anden, för bokstaven [i lagen] dödar, men Anden ger liv.
Den gamla och nya tjänsten
7 Om nu redan dödens tjänst (ämbete, lärosystem, ordning) – som byggde på inristade bokstäver på stentavlor – kom i sådan härlighet (glans, ära, prakt) att israeliterna inte kunde se på Mose ansikte på grund av dess kortvariga strålglans [gudsnärvaro] som försvann, 8 hur mycket större härlighet (atmosfär av mättad gudsnärvaro) ska då inte Andens tjänst (ämbete) ha!
9 För om redan den [gammaltestamentliga] tjänst som gav fördömelse hade härlighet, hur mycket mer härlighet överflödar då inte den [nytestamentliga] tjänst som ger rättfärdighet (ett frikännande, ett liv som resulterar i rättfärdiga handlingar)! 10 Ja, faktiskt, det som såg ut att ha härlighet [det gamla ämbetet, lagen, som Mose ansikte utstrålade] har ingen härlighet alls i jämförelse med den överväldigande härligheten [det nya förbundets ljus som Jesu ansikte utstrålar]. 11 För om det [gamla] som nu är i en process att upphöra [genom att evangeliet predikas] hade härlighet, hur mycket större framträder då inte den härlighet som består (är permanent)?
12 Eftersom vi har ett sådant hopp (glädjerik förväntan), är vi frimodiga (talar öppet, och utan fruktan) 13 och gör inte som Mose, som hängde en slöja för sitt ansikte, för att israeliterna inte skulle se hur det som bleknade försvann [2 Mos 34:29-35]. 14 Men deras sinnen blev förhärdade (blev hårda och de förlorade förmågan att förstå). Än i dag finns samma slöja kvar [över deras hjärtan] när de läser gamla förbundets [Gamla testamentets] texter, först i den Smorde (Messias, Kristus) försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Mose lag, 16 men när de [Israel] återvänder (kapitulerar och överlämnar sig igen) till Herren, tas slöjan bort.
17 Herren är Anden, och där Anden är Herre [i varje hjärta där Anden har full kontroll och får verka], där är frihet. 18 Alla vi som med avtäckt ansikte reflekterar Herrens härlighet, förvandlas (formas ständigt, genomgår en metamorfos) till hans egen avbild, från härlighet till härlighet (strålar mer och mer av härlighet). Detta sker genom Herren, [som är] Anden.