1 För vad det gäller hjälpen till de heliga [de troende i Jerusalem], behöver jag egentligen inte skriva till er.

[Ordagrant börjar meningen ”för att börja med”, vilket binder ihop denna vers med den föregående. Paulus förklarar nu varför han i andra församlingar skrutit om korintiernas kärlek och givmildhet, se 2 Kor 8:24.]

2 Jag vet hur villiga ni [korintier] är, och inför makedonierna [i nuvarande norra Grekland] brukar jag berömma er och berätta att Achaia [den romerska provinsen i södra Grekland] har varit redo sedan i fjol. Er iver (entusiasm) har sporrat (i positiv bemärkelse provocerat) de flesta av dem. 3 Nu sänder jag ändå bröderna för att vårt beröm av er i denna sak inte ska visa sig vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, som jag redan nämnt. 4 Annars får vi – för att inte säga ni – stå där och skämmas när makedonierna som kommer med mig [på Paulus tredje resa till Korint, se 2 Kor 13:1] ser att ni är oförberedda trots vårt förtroende för er. 5 Därför tyckte jag mig behöva be bröderna [Titus och de två bröderna, se 8:16-24] resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav.

6 Kom ihåg detta:

Den som sår sparsamt

och den som sår rikligt

[Principen om sådd och skörd och om givandets välsignelse finns t.ex. i Ords 11:24-26. Ibland har denna vers förminskats till en slug investeringsstrategi där man genom att ge en del av det till andra förväntar sig en större materiell välsignelse tillbaka. Om det är orsaken till givandet blir skörden ännu djupare andlig fattigdom. I nästkommande verser gör Paulus det klart att när Gud belönar generositet med materiellt överflöd är det för att möjliggöra ännu större generositet.]

7 Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust (ovilligt) eller tvång, för

Gud älskar en glad givare.

[Citat från andra delen av Ords 22:8 i den grekiska översättningen, Septuaginta. Principen om hjärtats inställning och Guds välsignelse omnämns i 5 Mos 15:7-11.]

8 Gud är mäktig (har kraft) att låta all nåd (kraft, alla gåvor) komma till er i överflöd, så att ni alltid har tillräckligt av allt, på alla sätt, och kan ge i överflöd till varje gott ändamål (kan ge stora donationer till Guds verk). 9 Precis som det står skrivet:

”Han [den rättfärdige] strör ut (är generös, sår rikligt), han ger till de fattiga,

10 Han [Gud] som ger säd till såningsmannen och bröd för att äta, ska också ge och mångdubbla (multiplicera) ditt förråd av utsäde [det du ger ifrån] och låta rättfärdighetens skörd växa [ge frukt som visar sig i godhet, vänlighet och givmildhet]. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan.

12 Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom att många tackar Gud. 13 När ni visar er äkthet genom denna hjälp prisar de Gud för att ni följer er bekännelse till den Smordes (Kristi) evangelium och så godhjärtat delar gemenskapen med dem och med alla. 14 De kommer också att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er.

15  [Paulus brister ut i lovprisning:] Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva! [Ord är helt otillräckliga för att beskriva Guds gåva – att hans Son kom till jorden.]