1 Hoppas ni kan stå ut med lite [så kallad] dårskap från min sida. Visst står ni ut med mig! 2 För jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er med en enda man, den Smorde (Messias, Kristus), och vill föra fram en ren jungfru till honom. 3 Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva [1 Mos 3:1-6], så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot den Smorde (Messias, Kristus).

[Paulus använder bilden av äktenskap och den judiska trolovningen som var mycket mer bindande än dagens förlovning. Paulus var som en far för församlingen i Korint, se 1 Kor 4:15. Jesus liknas ofta vid Adam, se Rom 15:14; 1 Kor 15:21-22, 45. Här liknas församlingen i Korint vid Eva. Församlingen är trolovad med Jesus. I stället för att stå emot djävulen, se Jak 4:7, hade korintierna lyssnat på djävulens representanter som förlett dem, se 11:13-15, 4:2.]

4 För om någon kommer och

då accepterar ni det gärna.

[Vi vet inte exakt vad dessa falska apostlar predikade; vi vet dock att Paulus predikade Jesus som korsfäst, se 1 Kor 1:23, och Herre, se 2 Kor 4:5.]

5 Jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa ”superapostlar”.

[Paulus lägger till förstärkningsordet ”hyper”, som betyder ”mer”, framför ordet apostel. Dessa ”superapostlar” ansåg sig vara förmer och större än andra apostlar. Paulus motståndare i Korint upphöjde sig själva till skyarna.]

6 Även om jag inte är någon vältalare [inte följer de grekiska filosofernas retoriska stil] saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.

7 Var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning? 8 Andra församlingar [i Makedonien] plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er. [Silas och Timoteus kom med finansiellt stöd till Paulus under hans första vistelse i Korint, se Apg 18:5.] 9 När jag var hos er och saknade något låg jag ingen till last, för bröderna som kom från Makedonien försåg mig med det jag behövde. På alla sätt aktade jag mig för att bli en [finansiell] börda för er, och det tänker jag fortsätta med [eftersom det för med sig sociala förpliktelser mot givarna och hindrar mig från att predika fritt].

[En dåtida antik filosof var inte trovärdig om han inte kunde leva på sin filosofi. Det som förbryllade korintierna var hur en apostel för den uppståndne Jesus samtidigt måste arbeta för sitt uppehälle, se 1 Tess 2:9. Hans motståndare använde detta som ett argument för att han inte var någon verklig apostel. Termen ”börda” handlar inte bara om att bli en ekonomisk börda för korintierna, utan också de sociala förpliktelser som förväntades mot givaren. Hade Paulus tagit emot gåvor från de välbärgade korintierna hade de rätt att styra över vad Paulus skulle predika. Andra grupper kunde också misstänka att han var ”köpt” om han tog ställning i en fråga där det fanns olika intressen.]

10 Så sant den Smordes (Kristi) sanning finns i mig [om det nu skulle vara en synd att predika utan att ta betalt, se vers 7] ska ingen i Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten. [Achaia motsvarar nuvarande södra Grekland med städerna Korint, Kenkrea och Aten.] 11 Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör. 12 Och jag tänker fortsätta göra som jag gör [predika utan att ta betalt], för att hindra dem som söker ett tillfälle att framstå som våra jämlikar i vad de skryter med. 13 Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till den Smordes (Kristi) apostlar (budbärare). 14 Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel (budbärare). 15 Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. [De som lever ett rättfärdigt liv är ”rättfärdighetens tjänare”, inte de som utger sig för att vara det eller predikar för andra om rättfärdighet. Ett av kännetecknen på ett falskt budskap är att mörker sägs vara ljus.] Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.

16 Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite. 17 Det jag nu säger, det säger jag inte så som Herren skulle säga utan som en dåre, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig. 18 När många berömmer sig på människors vis vill också jag göra det. 19 Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka. 20 Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet. 21 Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det. Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också.

22 Är de hebréer?

Är de israeliter?

Är de Abrahams barn?

23 Är de den Smordes (Kristi) tjänare?

[”Ännu mer” är samma ord ”hyper” som används om ”superapostlarna” i vers 5. Paulus är tvungen att avbryta sig själv här innan han fortsätter. Det är absurt och helt galet att jämföra vem som tjänar Jesus mest, men för att rädda korintierna från dessa falska ”superapostlar” tvingar han sig att fortsätta.]

Jag har arbetat mer,

suttit i fängelse mer,

fått hugg och slag i överflöd

24 Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett.

[Judarna piskade trettionio slag för att ha en säkerhetsmarginal så att inte budet i 5 Mos 25:3 överträddes.]

25 Tre gånger har jag blivit piskad med spö.

[Detta var ett romerskt straff, ett tillfälle var i Filippi, se Apg 16:23.]

En gång har jag blivit stenad.

[Detta skedde i staden Lystra under Paulus första resa, se Apg 14:19.]

Tre gånger har jag lidit skeppsbrott,

[Totalt var Paulus med om minst fyra skeppsbrott. Det fjärde sker efter att detta brev har skrivits när han är på väg till Rom, se Apg 27:13-44.]

26 Många gånger på mina resor har jag varit utsatt för:

27 Allt [detta] under möda och slit,

28 Förutom allt annat [alla andra fysiska lidanden som Paulus inte nämnt i denna lista],

[Paulus var en sann herde som kände med folket i församlingarna. Denna psykologiska press var minst lika svår att bära. I detta brev läser vi hur Paulus inte stannar i Troas, just på grund av oron över hur det gått för Titus och Paulus iver att få höra nyheter från Korint, se 2 Kor 2:12-13. Nu kommer två exempel:]

29 Vem är svag

Vem faller

30 Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. [Vilket visar på att det är Gud som verkat och han är den som får äran!]

31  [Inför nästa uttalande inleder Paulus med en ed där han åkallar Herrens namn. Det kan tyckas märkligt, eftersom det inte är någon stor bedrift han berömmer sig av, snarare tvärtom. Troligtvis är det ett retoriskt grepp som visar att det som nu följer är ironi. Även nästa exempel som är motsatsen till att bli nedfirad i en korg hör till samma kategori som är en parodi på superapostlarnas hisnande berättelser, se vers 5.]

Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger: 32 I Damaskus lät kung Aretas ståthållare bevaka staden för att gripa mig, 33 och jag firades ner i en korg genom en öppning i muren och kom undan hans grepp.

[Denna händelse skedde tidigt i Paulus tjänst, se Apg 9:23-25. Denna flykt från Damaskus i en korg var inget att skryta över, dock har den flera paralleller i Gamla testamentet. Josuas utsända spioner firades ner i ett rep av Rahab, se Jos 2:15. David flydde från Sauls soldater genom ett fönster, se 1 Sam 19:12. Båda dessa händelser ledde dock till stora segrar, se Jos 6:1-25; 1 Sam 23:1-14. På samma sätt visade sig Paulus förödmjukande början bli startskottet på en världsvid väckelse för Guds rike.]