1 Lagen ger en skuggbild [en föraning, de grova konturerna] av det goda som kommer [i Jesus som en överstepräst, se Heb 9:11], men inte av tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom de offer, som man år efter år bär fram på samma vis [på försoningsdagen – Jom kippur, 3 Mos 16:12-16], fullkomna dem som träder fram [till altaret]. 2 I så fall skulle man väl slutat offra [dessa årliga offer], eftersom de som tjänstgör då redan hade varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete? 3 Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, 4 för tjurars och bockars blod kan omöjligt (har ingen kraft att) utplåna synder. 5 Därför säger den Smorde (Messias, Kristus) när han träder in i världen [blev en människa]:

Offer [med djur] och gåvor [mat- och dryckesoffer] ville du inte ha,

6 Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.

7 Då sade jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud.

[Ps 40:7-9]

8 Först säger han: ”Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte.” Det trots att de frambärs enligt lagen. 9 Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10 Och i kraft av den viljan är vi helgade (avskilda till tjänst för Gud), genom att Jesu den Smordes (Kristi) kropp har offrats en gång för alla.

11  [I vers 1 beskrevs det årliga offret ”år efter år”, här det dagliga offret, se Heb 7:27.]

Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men när denne [präst, Jesus] hade framburit ett enda offer för alla synder för all framtid, ”satte han sig ner vid Guds högra sida” [Ps 110:1], 13 där han nu väntar på att ”hans fiender ska läggas som en fotpall under hans fötter” [Ps 110:1]. 14 För genom ett offer har han fulländat (gjort sitt verk av mognad i) dem som är helgade (avskilda för helig tjänst). 15 Den helige Ande vittnar om detta för oss, för han har sagt:

16 Detta är det förbund som jag ska sluta med dem

Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan,

[Jer 31:33. Samma citat som i Heb 8:10, dock är hjärta och sinne i omvänd ordning. Det nya förbundet är inte skrivet på stentavlor utan i hjärtat och förvandlar inifrån och ut, se 2 Kor 3:1-3.]

17 Sedan säger han [i nästa vers]:

Deras synder (vandring bort från Gud) och deras laglöshet (överträdelser mot lagen)

[I det gamla förbundet var den ihågkommen varje år, se vers 3.]

[Jer 31:34]

18 Nu när det finns förlåtelse för dessa [synder], finns det inte längre något [behov av] offer för synd.

19  [Vers 19-25 består i grekiskan av en enda mening.]

Därför, syskon (bröder och systrar i tron), har vi frimodighet (visshet, tillförsikt, rättframhet) att gå in i det allra heligaste [platsen där Jesus sitter vid Faderns högra sida liknas vid det innersta rummet i tabernaklet] genom (i) Jesu blod, 20 då (i detta att) han öppnat (invigt, helgat) en ny (nyslaktad) och levande väg för oss, genom förlåten [det draperi som avskilde det allra heligaste, men som delades mitt itu uppifrån och ner när Jesus dog på korset], det vill säga sin kropp (sitt kött) [som också bröts för vår skull]. [Endast här förekommer förstärkningen ”nyslaktad” i beskrivningen av en ny väg – Jesus utgjorde slaktoffret.]

21 Eftersom vi har en sådan stor (underbar) överstepräst över Guds hus:

22 Låt oss gå fram [träda fram och närma oss Gud, se vers 1] med ett uppriktigt (genuint, sant) hjärta i trons fulla visshet (övertygelse)

23 Låt oss orubbligt [utan att ändra läge eller position ständigt] hålla fast vid (greppa om, förankra, behålla) hoppets bekännelse [så att vi inte förlorar den trosvissa förväntan som gör att vi talar i enlighet med Guds vilja]

24 Låt oss [ständigt och uppmärksamt] tänka på varandra

25  [låt oss] inte lämna (överge, försumma) församlingsgemenskapen (sammankomsterna),

uppmuntra i stället varandra

[Ordet för motivation i vers 24 är det grekiska substantivet ”paroxusmos” som kommer från ett verb med innebörden: att resa upp, väcka, skärpa. Det används i Apg 15:39 om en skarp konflikt, men här om att egga och provocera fram kärlek och goda gärningar. Församlingsgemenskapen, gr. ”episynagoge” står i singular och beskriver en grupp som samlas för, dvs. bygger på, ett bestämt syfte: ”epi” - på; ”synago” – samla ihop. I vers 22-24 påträffar vi tro, hopp och kärlek – de som utgör det bestående och oföränderliga, se 1 Kor 13:13. De tre huvudverben i samma stycke finner vi i denna sammanfattning: ”låt oss i tro gå fram inför tronen”, ”låt oss hålla fast vid hoppets bekännelse” och ”låt oss tänka på varandra med kärlek”. På grund av Jesu försoningsverk kan vi frimodigt närma oss Gud. Det är också viktigt att se att detta inte är frikopplat från mänskliga relationer. Kärleken till Gud måste återspeglas i kärleken till våra medsyskon, annars är den inte äkta.]

26 För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom [enligt 5 Mos 17:6]. 29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som har trampat på (föraktat) Guds Son, vanvördat det förbundsblod som har helgat honom, och som smädar (sårar) nådens Ande? 30 Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk. 31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 Kom ihåg (påminn er själva gång på gång om) den första tiden, efter det att ni hade blivit [andligt] upplysta [kommit till tro på Jesus] och stod fasta trots många stora och smärtsamma lidanden. 33 Vissa gånger var ni offentligt utpekade (upptagna på världsscenen) och utsatta för glåpord (hån, förakt) och misshandel (satta under hård press), andra gånger delade ni detta med andra som gick igenom samma sak. 34 Ni kände (sympatiserade) med dem som satt i fängelse, och ni accepterade med glädje att era tillgångar konfiskerades, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt.

[Enligt romersk lag kunde påföljden för vissa brott vara konfiskering av den dömdes tillgångar. Hebreerbrevets läsare har alltså åtalats och bestraffats för sin tro på Jesus.]

35 Kasta inte bort (avfärda inte) er frimodighet (övertygelse, tillit, förtröstan), den ger stor belöning. 36 Ni behöver nämligen uthållighet (karaktär som står fast även under prövningar) för att kunna göra Guds vilja och få det som är lovat. 37 För [det är som profeten Habackuk sade]:

”Om en liten tid,

då kommer han som ska komma [Messias],

38 Den rättfärdige ska leva av tro [på Jesus],

[Fritt citerat från Hab 2:3-4 och Jes 26:20.]

39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan i stället till dem som tror och vinner sina själar.