1 Mina syskon (bröder och systrar i tron), inte många av er bör bli lärare, ni vet ju att vi ska få en strängare dom. 2 Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.

3  [Två exempel när något litet styr något stort:]

När vi lägger [ett litet] betsel i munnen på en häst

4 Se (tänk) också på fartygen,

5 På samma sätt är tungan en liten lem men med stora anspråk (som kan skryta över stora ting och sin makt). [Tungan är som hästens betsel eller rodret på ett skepp – den bestämmer färdriktningen.]

[Ett tredje exempel visar hur något litet kan förgöra något stort:]

Se (tänk) på hur en liten eld

6 Tungan är [som] en eld,

Den smutsar ner hela vår kropp

7 Alla slags fyrfotadjur [där hästen som nämns i vers 3 är ett exempel], fåglar, kräldjur och vattendjur

8 Men tungan kan ingen människa tämja,

9 Med den välsignar vi Herren och Fadern,

10 Från samma mun kommer välsignelse

Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).

11 En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning

12 Mina syskon (bröder och systrar i tron),

ett fikonträd

ge fikon? [Nej, det är omöjligt.]

Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.

[Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]

13  [Detta stycke, vers 13-18, tillsammans med nästa stycke Jak 4:1-10 utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara delad i två, ordagrant ”två-själad”, grekiska ”di-psychos”. Ordet återfinns i Jak 1:8 och i Jak 4:8. Redan i Jak 1:5 introducerades vishet. Nu expanderas ämnet och kontrasterna mellan falsk och sann vishet blir tydliga när åtta punkter från de båda listas upp. Rent språkmässigt blir det också synligt i ordvalen.]

Finns det någon bland er som är vis och förståndig (har ett rykte om sig att vara lärd)? Låt denne visa detta genom att leva rätt (i sitt moraliskt goda uppförande) och genom sina gärningar (praktiska handlingar) i ödmjuk vishet (i mildhet som hör visheten till, en vishet som karaktäriseras av ödmjukhet och som inte framhäver sig själv).

[Sann vishet handlar inte i första hand om kunskap. Det som räknas är hur den kunskap vi har appliceras i det dagliga livet.]

14 Men om ni nu har

ska ni inte

15 Sådan [falsk] vishet kommer inte från ovan

16 För där det finns avund och själviskhet,

där finns det också

17  [Nu följer åtta punkter som beskriver sann vishet. Kontrasten mot den jordiska visheten som är full av ”oordning”, se vers 16, tydliggörs även i de grekiska ordvalen och strukturen. Visheten från ovan beskrivs i en fin harmoni med flera allitterationer. Centralt finns sex ord som börjar med den grekiska bokstaven epsilon, omgärdade av ord som börjar på bokstaven alfa.]

Men visheten från ovan är först och främst

den är dessutom:

fylld av

18 Det frö som ger en skörd av rättfärdighet kommer alltid att ha planterats i frid av dem som förespråkar (aktivt verkar för) frid [inom dem själva, mellan andra människor].