8
Mat åt 4 000
(Matt 15:32-39)
[Detta är det andra brödundret. Tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se Mark 6:30-44. Även om Markus inte anger var det andra matundret sker är det troligt att Jesus är någonstans på östra sidan av Galileiska sjön. Formuleringen ”vid den tiden” kopplar ihop händelsen till Jesu vandring utanför de judiska områdena till Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se Mark 7:31.]
 
Vid den tiden [då de var på östra sidan av Galileiska sjön] hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade till dem: ”Jag känner medlidande med folket (från djupet av mitt hjärta), de har nu varit med mig tre dagar och har ingenting [kvar] att äta. Om jag skickar hem dem utan mat så blir de alldeles uttröttade [och kollapsar] på vägen hem. Somliga har ju kommit långväga ifrån.”
 
[Många hade kommit ut från städer och byar. Det var den tredje dagen. Man hade kanske med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sitt behov av mat. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se Joh 6:10. Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen. Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så de orkar vandringen hem i värmen.]
 
Lärjungarna sade till honom: ”Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken [i dessa obebodda trakter] att alla dessa människor kan äta sig mätta?”
Han frågade: ”Hur många bröd har ni?”
”Sju”, svarade de.
Han befallde folket att slå sig ner på marken. Efter att ha tagit de sju bröden och tackat Gud, bröt han dem och gav dem åt lärjungarna (givandet fortsatte kontinuerligt) så att de kunde dela ut dem, och de delade ut dem åt folket. De hade också några små fiskar. När han hade bett Guds välsignelse över dem sade han att de också skulle delas ut. Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju stora korgar med överblivna bitar. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män. Dessa sju korgar var stora korgar, ordet används t.ex. i Apg 9:25, och kunde rymma en människa.] Det var omkring 4 000 som ätit [förutom kvinnor och barn, se Matt 15:38]. Sedan skickade han hem dem, 10 och steg genast i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta. [Vid västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om Tiberias. Området kring staden Magdala, se Matt 15:39.]
Tillbaka i Galileen
Krav på tecken
(Matt 16:1-4)
11 Fariséerna kom ut och började diskutera med honom. För att pröva (fresta och fälla honom) begärde de ett tecken från himlen [något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud]. 12 Jesus suckade djupt i sin ande [över deras otro och förhärdelse] och sade: ”Varför söker detta släkte ett tecken? Jag säger sanningen till er, detta släkte ska inte få något tecken.” 13 Så lämnade han dem [hastigt] och steg i båten igen och for över till andra [antagligen den norra] stranden.
Jesus varnar för falska läror
(Matt 16:5-12)
14 De [lärjungarna] hade glömt att ta med bröd [antagligen på grund av det hastiga uppbrottet]. De hade inte mer än ett bröd med sig i båten. 15 Jesus varnade dem (gav dem följande uttryckliga befallning upprepade gånger): ”Håll ständigt ett vakande öga (urskilj, analysera) och akta er för fariséernas surdeg [falska teologi] och Herodes surdeg [falska politik och världslighet]!”
 
[Surdeg eller jäst i dagligt tal används genomgående i Bibeln för ondska och falska läror, som sprider sig långsamt och tyst, och påverkar allt det kommer i kontakt med. I parallellstället i Matt 16:12 är det uppenbart att det är fariséernas och saddukéernas falska ondskefulla lära som Jesus syftar på här. I 1 Kor 5:6-8 jämförs ondskan med surdeg i kontrast till renhet och sanning. Herodes surdeg syftar på Herodes Antipas ondskefulla politik och världslighet som bl.a. lett till Johannes Döparens död.]
 
16  [Lärjungarna förstod inte att Jesus talade i bildspråk.] De diskuterade med varandra om att de inte hade tagit med bröd.
17 Jesus, väl medveten om detta, sade till dem: ”Varför diskuterar ni om det var på grund av att ni inte hade med er bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är era hjärtan så hårda (fastlåsta i en sådan förstockelse)? 18 Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? [Jer 5:21, Hes 12:2] Kommer ni inte ihåg 19 hur jag bröt de fem bröden åt de 5 000? Hur många mindre korgar [som man hade för sin resa] plockade ni då fulla med rester?”
”Tolv”, svarade de.
20  [Jesus fortsätter:] ”Och efter de sju bröden till de 4 000, hur många stora korgar fulla med rester fick ni då?”
”Sju”, svarade de.
21 Han sade: ”Förstår ni ännu inte?”
 
[Jesus hade inte talat om vanligt bröd utan syftade på fariséernas och Herodes ondska. Varför oroade de sig för bröd när de hade himmelens och jordens skapare i båten som redan flera gånger visat att han mirakulöst kunde försörja dem?]
En blind man utanför Betsaida botas
22 Jesus kom till Betsaida [vid norra delen av Galileiska sjön]. Man förde en blind man till honom och bad att han skulle röra vid honom. 23 Jesus tog den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. [Betsaida var en av de platser Jesus fördömde för dess otro, se Luk 10:13, så det är möjligt att Jesus behöver ta ut den blinde mannen ut från den miljön.] Efter att Jesus hade spottat på hans ögon (upprepade gånger) frågade han honom: ”Ser du något nu?”
24 Han såg upp och svarade: ”Jag ser människor, men de ser ut som träd som går omkring.” 25 På nytt lade Jesus sina händer på hans ögon, och nu såg mannen klart (kunde fixera sin blick) och synen blev återställd och han kunde se allt tydligt [på avstånd]. 26 Jesus skickade i väg mannen till hans hem och sade: ”Gå inte ens in i byn!” [Det verkar som om Betsaida inte var mannens hem, utan han bodde på landsbygden eller i någon närliggande by.]
Petrus bekännelse
(Matt 16:13-20; Luk 9:18-21)
27 Jesus gick med sina lärjungar till byarna i trakten av Caesarea Filippi [ett hedniskt område fyra mil norr om Gennesarets sjö]. På vägen dit frågade han sina lärjungar: ”Vem säger folket att jag är?”
28 De svarade: ”Johannes Döparen; men andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5], och andra en av profeterna.”
29 Han frågade dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?”
Då svarade Petrus: ”Du är den Smorde (Messias, Kristus).” 30 Men Jesus förbjöd dem att säga det till någon.
Jesus förutsäger sin död och uppståndelse
(Matt 16:21-23; Luk 9:22)
31 Därefter började Jesus undervisa dem [för första gången] om att Människosonen måste lida mycket (det är helt nödvändigt) och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar. 32 Rakt på sak (öppet, så det inte kunde missförstås) talade han om detta. Då tog Petrus honom avsides och började tillrättavisa honom strängt. 33 Men Jesus vände sig om [och vände Petrus ryggen], och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus och sade: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.”
Vad innebär det att följa Jesus
(Matt 16:24-28; Luk 9:23-27)
34 Han kallade till sig folkskaran, tillsammans med sina lärjungar, och sade till dem: ”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv (avstå från sina egna själviska intressen) och ta upp sitt kors och följa mig [hålla sig till mig, följa mitt exempel, och om det behövs också lida för min skull]. 35 För den som vill rädda (frälsa, bevara) sitt liv (sin själ), ska mista det, men den som mister sitt liv [väljer att korsfästa sina egna själviska ambitioner] för min och evangeliets skull, han ska rädda det [får ta del av Guds livskvalitet].
 
[Grekiska ”psuche” betyder både liv och själ, och används i båda betydelserna här i vers 35-37, se även Joh 12:25. Att ”förneka sig själv” i vers 34 handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan barnaskap, se t.ex. Gal 3:26; Rom 8:15. Bergspredikan börjar med saligprisningar och visar på vad det innebär att vinna livet, se Matt 5:3-12. Utifrån vers 36 ”att vinna hela världen” handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst. Samma kontrast finns i Matt 6:19-24 där Jesus säger att man inte kan tjäna både Gud och mammon.]
 
36 Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sitt liv (sin själ)? 37 Vad kan en människa ge i utbyte (kompensation, betalning) mot sin själ (sitt liv) [välsignade liv i Guds rike]? 38 Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom ska också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.” [För att upprätta tusenårsriket, se Upp 19:14.]