1  [Det har troligen gått några dagar sedan Mattias blivit vald som ersättare för Judas, se Apg 1:26.]

Alla var samlade tillsammans på en plats när pingstdagen var inne (uppfylldes, fullkomnades).

[Det grekiska ordet för pingst är ”pentekoste” som betyder femtio, eftersom man firade denna högtid på den femtionde dagen efter påsk. Den judiska högtiden kallas Shavuot eller veckohögtiden. Detta var en av de tre stora högtiderna då många vallfärdade till Jerusalem. Den infaller i maj eller juni och man bar fram förstlingsfrukten av främst spannmålsskörden i templet, se 3 Mos 23:15-16; 5 Mos 16:10-11. Högtiden firas till minnet av den dagen då Israels folk fick de tio budorden vid berget Sinai.]

2 Då kom plötsligt ett ljud (dån) från himlen, som när en våldsam storm drar fram, och fyllde hela huset där de satt. 3 Tungor som av eld syntes, de fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 De blev alla uppfyllda av den helige Ande och började tala andra språk (tungor, andra språk än sitt modersmål), allteftersom Anden gav dem ord för ord (klart och tydligt uttal, ord inspirerade av Gud).

[Platsen där de var samlade specificeras inte mer än att ordet ”hus” anges i vers 2. Jesus hade sagt till dem att inte lämna Jerusalem, se Apg 1:4, så de är någonstans i staden. De hade för vana att träffas i den övre salen, se Apg 1:13. Även om ordet för ”hus” är en ovanlig benämning på templet eller någon av dess pelarhallar, så kan ordet användas så, se Apg 7:47. Om de inte var i templet så var de i alla fall nära, eftersom folket var samlade där under högtiden klockan nio på morgonen för den första bönen, se Apg 2:6, 15. Utgrävningar vid södra ingången av templet visar hur det fanns en stor mängd stora bassänger, ”mikveh” på hebreiska. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad i en sådan dopgrav. Om platsen är i någon av pelarhallarna eller vid någon av templets ingångar förklarar det praktiskt hur 3 000 personer kunde höra Petrus predika och senare bli döpta, se Apg 2:41.]

5 I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk (etniska grupper) under himlen. 6 När ljudet (dånet) hördes samlades en stor folkskara, och de blev helt förundrade (de kom i rörelse och det uppstod tumult) eftersom var och en hörde sin egen dialekt [sitt eget språk] talas. 7 De häpnade (tappade helt fattningen) och fylldes sedan av förundran (började spekulera i orsaken).

[Alla apostlarna kom från Galileen. I Jerusalem ansågs galiléer vara olärda landsortsbor, se Joh 1:46. I Galileen talade man också en speciell dialekt som man inte kunde missta sig på, se Matt 26:73. Att dessa enkla män skulle kunna tala något annat språk var otänkbart.]

De sade: ”Är inte alla dessa som talar galiléer? 8 Hur är det då möjligt att var och en av oss hör sin egen speciella dialekt från där vi var födda (våra modersmål). [Femton områden där man talade olika dialekter och språk nämns i vers 9-11. Uppräkningen börjar från öster och går västerut.]

9 Vi som är:

besökare från [ordagrant ’de som är bosatta i’]:

inflyttade främlingar från Rom:

Vi alla hör dem tala på våra egna dialekter (språk) om Guds underbara (mäktiga, stora) gärningar.”

14 Tillsammans med de elva trädde Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda (högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt):

”Ni män från Judéen och invånare i Jerusalem, detta bör ni känna till (jag vill att ni ska förstå detta), lyssna nu noga på mina ord. 15 Dessa män är inte druckna som ni tror, det är ju bara tredje timmen på dagen (klockan är ju bara nio på morgonen)! [Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen, då solen gick upp.] 16 Nej, detta är [det första skeendet av] vad som är sagt genom profeten Joel [2:28-32]:

17 ’Detta ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud:

Jag ska utgjuta (i överflöd tömma ut) min Ande över allt kött.

[Över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning.]

Era söner och döttrar

Era unga män (ungdomar)

Era gamla män

18 Ja, över mina tjänare, både män och kvinnor,

[Tala uppbyggelse, uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3.]

19 Jag ska låta häpnadsväckande under synas uppe i skyn,

20 Solen ska vändas i mörker och månen i blod

[Dagen då Jesus kommer tillbaka.]

21 Då ska var och en som åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) Herrens namn

22 Israeliter, lyssna på vad jag har att säga: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er. Det känner ni själva till. 23 Genom Guds förutbestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av laglösa [de romerska soldaterna som inte följde Mose lag] spikade ni upp honom och dödade honom.

’Jag har alltid haft Herren för mina ögon (jag tänker ständigt på honom),

26 Därför var mitt hjärta glatt och min tunga jublade,

[Min kropp är som ett tält, en temporär boning här på jorden, medan jag väntar på uppståndelsen.]

27 För du ska inte överge min själ (lämna den hjälplös) i dödsriket (grekiska Hades, hebreiska Sheol)

28 Du har visat mig livets vägar,

[Inspirerad av den helige Ande ändrade Petrus citatet från ’ska visa’ till ’har visat mig livets vägar’, eftersom Jesus har uppstått.]

29 Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag. 30 Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron. 31 I förväg såg han den Smordes (Messias) uppståndelse och sade [i Ps 16:10]: ’Han ska inte lämnas kvar i graven, inte heller ska hans kropp utsättas för förgängelsen (då kroppen förmultnar efter döden).’ 32 Denne Jesus reste Gud upp, och det är vi alla [som står här inför er] vittnen till. 33 Sedan han genom Guds högra hand (kraft, makt) blivit upphöjd och fått den utlovade helige Anden, har han utgjutit (i överflöd låtit tömma ut) den [Anden över oss], som ni nu både sett och hört.

’Herren sade till min herre:

35 till dess jag har lagt dina fiender

36 Så därför [eftersom Gud har uppväckt Jesus från döden och upphöjt honom] må nu hela Israels hus verkligen förstå (säkert veta, vara medvetna om, inse och greppa) att denne Jesus som ni har korsfäst, honom har Gud gjort till både Herre och Smord (Messias, Guds utvalde och smorde Kung, Kristus).”

37 Nu när de hörde detta, kände de ett stygn i hjärtat (syndanöd, en djup smärtsam upplevelse av sorg), och sade till Petrus och de andra apostlarna: ”Män, bröder, vad ska vi göra?”

40 Med många andra ord vittnade Petrus [personligt, ivrigt och uppriktigt] och fortsatte att uppmuntra (förmana, varna) dem, och sade: ”Rädda er från detta moraliskt förvridna släkte.”

43 En känsla av djup respekt (vördnad) kom mer och mer över varje själ [alla invånare i Jerusalem], och många under (som väckte förundran) och tecken (mirakler som bevisade Guds karaktär) gjordes genom apostlarna. 44 Alla troende var tillsammans (var som en enhet) och de hade allt gemensamt. [Detta var helt frivilligt, se Apg 5:4, och gjordes utifrån äkta kärlek till Gud och syskonen i tron, se 1 Joh 3:17.] 45 De sålde [när det uppkom behov] sina egendomar (hus, åkermark) och ägodelar, och delade ut åt alla, utefter var och ens behov. [I Apg 4:32-35 beskrivs hur de som har flera hus och jordstycken säljer, se även Apg 4:36-37; 5:1-3. I Apg 12:12 samlas man fortfarande i ”Marias hus”.]

[Det kan till en början ses som en motsägelse att de var omtyckta av alla, när Jesus sagt: ”Ve er när alla berömmer er”, Luk 6:26.

I Apostlagärningarna ser vi hur allt fokus är på vad Gud gör. De prisade Gud och ”de hade favör hos allt vanligt folk”. Här används grekiska ordet ”laos” som beskriver allmänheten till skillnad från överheten, som var de som ville tysta ner dem och fängsla dem. Ordet för ”alla” är ”holon” som verkligen beskriver alla. Den stora majoriteten av vanligt folk märkte hur generösa och kärleksfulla de kristna var mot dem, och Gud gav de kristna favör hos dem.

När Jesus däremot sade ”Ve er när alla berömmer er” så används ett annat grekiskt ord för alla, ”pas”. Detta ord beskriver ”alla sorter och olika typer”. När människor från alla håll, organisationer och inriktningar berömmer de kristna bör man vara vaksam. I detta sammanhang talade Jesus också om falska profeter. Ett av deras kännetecken är just självcentreringen och hur det är viktigare att behaga människor än Gud. En inställning tvärt emot de första kristnas i Jerusalem, som satte Guds ord, gemenskapen och bönen främst, se Apg 2:42.]