4
Jesus lämnar Judéen
1 När Herren nu fick reda på (blev medveten om) att fariséerna hade hört [nåtts av nyheten] att han vann och döpte fler lärjungar än Johannes [Döparen] 2 – men det var inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar - 3 lämnade han Judéen och återvände till Galileen.
Kvinnan vid Sykars brunn
Jesus samtalar med en samarisk kvinna
4 [De flesta judar valde att gå en omväg runt Samarien på grund av konflikten mellan judar och samarier som funnits i århundraden. Orsaken var att på 700-talet f.Kr. ockuperade assyrierna detta område och förde bort de flesta judar som bodde där. Man tvångsförflyttade sedan olika hedniska folkslag dit och det blandfolk som uppstod mellan de kvarvarande judarna och dessa folk kallades samarier. När templet i Jerusalem byggdes upp igen 538 f.Kr. tilläts inte samarierna delta eftersom de beblandat sig med andra folk, se Esra 4. Då byggde man sitt eget tempel på berget Gerizim ca 425 f.Kr.
Olika utspel från båda sidor gjorde att hatet mot varandra växte. Hundrafemtio år innan Jesus kommer till staden Sykar, jämnade den judiska kungen samariernas tempel med marken och lät den dagen bli en helgdag. Drygt tjugo år innan Jesus kommer dit hade samarier strött ut döda ben i templet i Jerusalem under påskfirandet, och på så vis orenat de judiska prästerna så att de inte kunde tjäna.]
Det var nödvändigt [för att uppfylla Guds plan] att Jesus passerade igenom Samarien. 5 Därför kom han till en stad i Samarien som kallades Sykar, nära det fält som Jakob gav åt sin son Josef. [Josef begravdes nära Shekem, se Jos 24:32.] 6 Där fanns Jakobs brunn [drygt en kilometer utanför staden]. Trött efter fotvandringen satte sig Jesus ner vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen (mitt på dagen). [Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.]
7 Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. [Antagligen valde hon den ovanliga tiden då solen brände som värst för att slippa möta någon där. Helt oväntat och mot alla kulturella traditioner inleder Jesus ett samtal.] Jesus sade till henne: ”Kan du ge mig lite vatten?” 8 Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.
9 Den samariska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude fråga mig som är en samarisk kvinna om vatten?” Judarna ville inte ha något med samarierna att göra. [Jesus går emot flera religiösa och kulturella regler här. Män talade inte med kvinnor, och särskilt inte en kvinna med hennes rykte, se vers 17-18. Att dessutom dricka ur ett ”samariskt kärl” ansågs som något orent av judarna.]
10 Jesus svarade henne: ”Om du kände till (hade en klar förståelse av) Guds fria gåva och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, skulle du i stället ha frågat honom och han hade gett dig levande (färskt, flödande) vatten.”
11 Kvinnan sade till honom: ”Herre, du har inget att hämta upp det med [rep och hink] och brunnen är djup, så varifrån kommer detta levande vatten? 12 Är du större än vår fader (förfader) Jakob? Han gav oss den här brunnen och drack själv från den, och så gjorde också hans söner och boskap.”
13 Jesus svarade henne: ”Alla som dricker av detta vatten blir törstiga igen. 14 Men den som har druckit av det vatten som jag ger ska aldrig, nej aldrig, bli törstig igen. Det vatten jag ger ska bli en källa inom honom med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv).”
15 Kvinnan sade till honom: ”Herre ge mig av detta vatten så jag aldrig mer behöver törsta och komma hela vägen hit för att hämta vatten.”
16 Han sade till henne: ”Gå och hämta din man och kom tillbaka hit.”
17 Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.”
Jesus sade till henne: ”Du talar sanning när du säger, jag har ingen man. 18 Fem män har du haft förut, och den man du nu har [lever med] är inte din man [utan en annan kvinnas man]. Det du sade var sant.”
19 Kvinnan sade till honom: ”Herre, jag ser (förstår efter att ha noga granskat) att du är en profet. 20 Våra förfäder har tillbett (böjt sig ner i ödmjukhet, fallit ner på knä) på detta berg [Gerizim], men ni [judar] säger att den rätta platsen där man ska tillbe är i Jerusalem.” [I dalen mellan Gerizim och det närbelägna berget Ebal låg de samariska städerna Sykar och Sikem. Även om templet på berget blivit förstört av judarna ansåg samarierna att det var den platsen man skulle tillbe på.]
21 Jesus sade till henne: ”Kära kvinna, tro (luta dig mot, förlita dig på) mig, för det kommer en tid när ni alla ska tillbe Fadern (böja er ner i ödmjukhet, falla på knä, bildligt kyssa hans hand i vördnad) inte [bara] på detta berg eller [bara] i Jerusalem. [Jesus lyfter diskussionen från den religiösa konflikten om hur och var man ska tillbe, till att handla om hjärtats inställning och en personlig tro på honom.] 22 Ni [samarier] tillber vad ni inte känner till (har en klar förståelse av), men vi [judar] tillber det vi känner till, eftersom frälsningen (befrielsen) kommer från (genom) judarna. 23 Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä, bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). [Gud är mer intresserad att vi tillber honom än platsen där vi tillber.] 24 Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet).”
25 Kvinnan sade till honom: ”Jag vet (har en klar förståelse av) att Messias ska komma, han som kallas den Smorde (grekiska ’Christos’, translittererat Kristus), och när han kommer ska han berätta allt för oss (låta det bli helt tydligt och uppenbart).”
26 Jesus svarade henne: ”Det är jag (Jag Är), den som talar med dig.”
[De grekiska orden ”ego eimi” kan översättas ”det är jag” eller ”jag är”. Vanligtvis används uttrycket med en efterföljande beskrivning som t.ex. ”jag är livets bröd”, se 6:35. När ”ego eimi” används utan någon beskrivning anspelar det på Guds personliga namn JHWH, se 2 Mos 3:14. Exakt så översätts den hebreiska frasen till grekiska. Detta är den första av totalt sju gudomliga ”Jag Är” i Johannesevangeliet, de övriga är Joh 6:20; 8:24; 8:58; 13:19; 18:5. Det används även en gång i den enkla betydelsen ”det är jag”, av en man född blind, se Joh 9:9.]
Lärjungarna kommer tillbaka
27 Just då kom hans lärjungar. De var chockade (förvånade, helt överraskade) över att han pratade med en kvinna. [De flesta rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats.] Trots detta frågade ingen [inte ens Petrus] honom: ”Vad söker du (frågar efter)?” [Kan vara en koppling till Jesu tidigare påstående att Fadern söker tillbedjare, se Joh 4:23.] eller ”Varför samtalar du med henne?”
28 Kvinnan lämnade kvar sin vattenkruka och gick in i staden. [Att berätta om Jesus var nu viktigare än att hämta vatten.] Hon sade till folket: 29 ”Kom och se en man som har sagt till mig allt jag gjort! Han kanske är den Smorde (Messias)?”
30 Då började de komma ut till honom.
31 Under tiden försökte lärjungarna övertala honom (tjatade de enträget på Jesus): ”Rabbi (lärare, mästare) ät någonting.” [De var hungriga och seden var sådan att läraren måste inleda måltiden innan de andra fick börja äta.]
32 Men han svarade: ”Jag har mat (näring) som ni inte känner till (inte ser med era hjärtans ögon).”
33 Då började lärjungarna fråga varandra: ”Kan någon ha kommit med mat till honom?”
34 Jesus sade till dem: ”Min mat (näring) är att göra hans vilja (behaga den) som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35 Är det inte så att ni säger [till varandra]: Fyra månader till, sedan är det skördetid [den vanliga tiden mellan sådd och skörd]? Men jag säger er: Lyft upp er blick och se på fälten! De är redan mogna (har vitnat i färgen) för skörd. [Många samarier redo att bli frälsta strömmade ut från staden för att höra på Jesus.] 36 Den som skördar får redan nu ut sin lön, han bärgar grödan (frukt) till evigt liv. Detta så att både den som sår och den som skördar kan glädja sig tillsammans. 37 Här gäller ordet [som var vanligt på den tiden]: en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har gjort ett hårt arbete, och ni får gå in i deras arbete [och vara med och skörda resultatet av deras arbete].”
Många samarier frälsta
39 Många samarier från den staden trodde (lutade sig mot, förlitade sig på Gud) på grund av vad kvinnan sagt när hon vittnade: ”Han berättade allt jag gjort.” 40 När samarierna kom till Jesus bad de honom enträget att stanna kvar hos dem. Så han stannade där i två dagar. 41 Långt fler kom till tro (lutade sig mot, förlitade sig på Gud) på grund av hans egna ord. [Ännu fler i jämförelse med de redan många i vers 39 kom till tro när de personligen fick möta Jesus. Även de som redan börjat tro på grund av kvinnans ord, växte djupare i sin tro.] 42 De sade till kvinnan: ”Nu tror vi inte [bara] på grund av vad du sagt. Vi har själva hört honom och vi vet (har förstått) att han verkligen (i sanning) är världens Frälsare.”
Vidare till Galileen
43 Nu, efter de två dagarna [i den samariska staden], gick han därifrån [vidare norrut] till Galileen. 44 För Jesus hade själv vittnat om att en profet inte är ärad (aktad, respekterad) i sitt eget land [dvs. sin uppväxtort Nasaret som ligger i Galileen]. 45 När han kom till Galileen, välkomnade galiléerna honom, eftersom de sett allt han gjort i Jerusalem under högtiden, för de hade också varit där. [De tog emot honom bara på grund av undren, men ärade inte honom.]
Helandet av kungens tjänares son - det andra tecknet
46 Så kom Jesus åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vatten till vin [Joh 2:1-11]. I Kapernaum fanns en man som var i kungens tjänst. [Han var en ämbetsman som tjänade under Herodes Antipas.] Hans son låg sjuk (var svag, utan styrka). 47 När han hörde att Jesus kommit tillbaka från Judéen till Galileen, gick han i väg [den två dagar långa resan till Kana] och bad (ivrade, bad enträget) att han skulle komma ned och bota hans son, för sonen var på väg att dö. 48 Då sade Jesus till honom: ”Om ni människor inte får se tecken och mirakler, så tror ni inte alls (litar ni inte på Gud).”
49 Kungens tjänare sade till honom: ”Herre, kom ned innan mitt barn dör.”
50 Jesus svarade honom: ”Gå i frid, din son lever.”
Mannen trodde (lutade sig mot, förlitade sig) på Jesu ord och gick. 51 Då han var på väg ner, mötte hans slavar (livegna tjänare) honom och sade: ”Din son lever!”
[För att gå från Kana till Kapernaum gick man österut över bergen och sedan ner till Galileiska sjön. Den närmare fyra mil långa resan kunde inte göras på en dag, så det är på vägen nedför bergen på andra dagen som han möter sina tjänare.]
52 Då frågade han dem vilken timme han hade börjat bli bättre. De sade: ”I går eftermiddag vid sjunde timmen (klockan ett på eftermiddagen) lämnade febern honom.” [Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.] 53 Då förstod fadern att det hade skett vid just den tid (samma timma) som Jesus sagt till honom, ”din son lever”. Han kom till tro (lutade sig mot, förlitade sig på Jesus) liksom hela hans hushåll (hus, familj, de som bodde hos honom). [Alla hade sett hur sjuk pojken varit och förstod att Jesus måste vara Messias. Detta är första exemplet i Bibeln då en hel familj tar emot Jesus; nästa är fångvaktaren i Filippi, se Apg 18:8.]
54 Detta var det andra tecknet (miraklet) som Jesus gjorde i Galileen sedan han kommit från Judéen till Galileen.