7 Filippus svarade honom: ”Bröd för tvåhundra denarer räcker bara så att alla får en liten bit var.” [En denar var lönen för en dags arbete. Det verkar som om de hade tvåhundra dagslöner i kassan, vilket motsvarar ett par hundra tusen svenska kronor, men inte ens det skulle räcka att mätta alla där.]

8 En av Jesu lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror sade till honom: 9 ”Här är en pojke (i sjuårsåldern) som har fem små kornbröd och två små fiskar, men hur kan det räcka för så många?” [Här används inte det vanliga ordet ”ichthys” för fisk utan ”opsarion”. Detta syftar på en saltad och torkad fisk, antagligen från Magdala, som pojken fått med sig av sina föräldrar som matsäck. Det grekiska ordet för pojke ”paidarion” beskriver ofta barn i åldern 5-8 år.]

10 Jesus sade: ”Låt folket lägga sig [till bords] här.” På det stället var marken täckt med tätt gräs [i det annars bergiga området valde Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på]. Männen [och deras familjer] satte sig ner, och deras antal var 5 000.

12 När alla var mätta sade han till sina lärjungar: ”Samla ihop de överblivna bitarna, så att inget går till spillo.” 13 Då samlade de ihop dem och fyllde tolv flätade korgar, med det som blivit över från de fem små kornbröden när de ätit. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick nu också med mat för sin fortsatta resa!]

14 När människorna såg det tecken (mirakel) som Jesus hade gjort, sade de: ”Detta är verkligen (sannerligen, utan tvivel) profeten som skulle komma till världen.”

26 Jesus svarade dem: ”Jag försäkrar er, med all sanning säger jag er, ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta [fritt] av bröden tills ni blev mätta. 27 Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande).”

28 De frågade honom: ”Vad ska vi göra (hur ska vi leva) för att utföra Guds gärningar (verk, tjäna honom)?” [Människan frågar sig vad hon ”ska göra”, man vill försöka förtjäna sin rättfärdighet.]

29 Jesus svarade och sade till dem: ”Detta är Guds gärning [som Gud begär, eller det verk han gör], att ni tror på (förlitar er, lutar er mot) den som han har sänt.”

30 Då sade de till honom: ”Vilket tecken (mirakel) ska du visa så att vi kan förstå (se) och tro (förlita oss på, luta oss mot dig)? Vilken [spektakulär övernaturlig] gärning kan du göra? 31 Våra förfäder åt manna i öknen, som Skriften säger: Han gav dem bröd från himlen att äta.” [Dagen innan hade man hyllat honom som Messias och tänkte med våld göra honom till konung på grund av brödundret, se 6:14-15. Nu när Jesus inte var den de tänkte sig, räcker inte det undret, eller något av alla de andra tecken som han gjort, som bevis.]

32 Jesus svarade dem: ”Jag försäkrar er, med all sanning säger jag er, det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. 33 För Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv.”

34 Då sade de till honom: ”Herre, ge oss alltid det brödet.”

35 Jesus svarade: ”Jag är livets bröd (brödet som är Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv). Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på (litar på, lutar sig emot) mig ska aldrig törsta. 36 Men jag har sagt till er: Ni har sett mig och tror ändå inte. 37 Alla som min Fader ger (anförtror) mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig, nej aldrig kasta ut (driva bort, från familjen). 38 För jag har kommit ner från himlen, inte för mina egna syften utan för att göra hans vilja som har sänt mig (att utföra hans plan och syften).

39 Detta är nu hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora någon av alla dem som han gett mig, utan jag ska ge dem nytt liv (resa upp dem) på den yttersta (sista) dagen. 40 För detta är min Faders vilja (plan, syfte), att alla som ser (kontinuerligt undersöker, erfar) Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Honom [alla dem som tror på Jesus som Guds Son och ser honom som sin frälsare och räddare] ska jag låta uppstå på den yttersta (sista) dagen.”

42 De sade: ”Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju både hans far och mor? Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?”

43 Jesus svarade och sade: ”Sluta att viska (klaga, mumla) [om mig] er emellan. 44 Ingen kan komma till mig om inte Fadern som sänt mig drar (attraherar, leder) honom. Jag ska [sedan] låta honom uppstå på den yttersta dagen. [Det är Fadern som ger längtan i människor att söka Jesus!] 45 För det står i profeterna [Jes 54:13]: ’Alla ska bli undervisade av Gud.’ Alla som lyssnat och lärt av Fadern kommer till mig. 46 Detta betyder att inte någon har sett Fadern, förutom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern.

47 Jag försäkrar er, med all sanning säger jag er att den som tror på mig (litar på, lutar sig emot mig), har nu (äger nu) evigt liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv). 48 Jag är livets bröd. 49 Era förfäder åt manna i öknen, och de dog, 50 men detta är brödet som kommer ner från himlen. Var och en som äter det ska aldrig dö. 51 Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva.”

52 Då började de judar som var emot Jesus att öppet gräla med varandra [man hade tidigare mumlat, se vers 41] och sade: ”Hur kan denne man ge oss sitt kött att äta?”

53 Jesus sade till dem: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod. 54 Den som ständigt äter (tuggar) mitt kött [nu används ett mer grafiskt ord för att äta än föregående vers, verbformen beskriver också en pågående process] och ständigt dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta (sista) dagen. [Se vers 40.] 55 Mitt kött är äkta (verklig, sann, genuin) mat, och mitt blod är äkta (verklig, sann, genuin) dryck. 56 Den som äter (gång på gång tuggar) mitt kött och dricker mitt blod förblir (är kvar, bor kvar) i mig och jag i honom. 57 På samma sätt som den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, så ska var och en som äter (tuggar, ständigt har sin föda i) mig leva genom mig. 58 Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt.”

59 Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

61 Jesus förstod (visste inom sig) att lärjungarna viskade (klagade) över detta, och sade till dem: ”Tar ni illa upp av detta (är detta en stötesten, upprör detta era känslor)? 62 Vad skulle då er reaktion bli om ni fick se (tydligt fick se) Människosonen stiga upp där han var förut [i himlen]? 63 Det är Anden som ger liv (förnyar liv, ger förnyad kraft), mänsklig natur (köttet) är till ingen hjälp (gör ingen nytta, åstadkommer inget). De ord jag talar till er är ande och liv (ger ande och ger liv). 64 Men det är [fortfarande] några av er som inte tror.” Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle förråda honom.

65 Jesus fortsatte: ”Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern.”

67 Då sade Jesus till de tolv: ”Vill inte ni också gå i väg?” 68 Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord [grekiska ordet ’rhema’, specifika ord levandegjorda av den helige Ande]. 69 Vi har trott och tror fortfarande och har förstått och förstår fortfarande (har kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du är Guds Helige.” 70 Jesus svarade dem: ”Utvalde inte jag er, och se ändå är en av er djävulen.” 71 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son. Judas var en av de tolv, men senare skulle han förråda Jesus.