1  [Jesus fortsätter att undervisa:] ”Var på er vakt (tänk på detta)! När ni gör goda gärningar [praktiserar rättfärdighet som bl.a. innebär att ge, be och fasta], gör det inte för att bli sedda av människor. Om ni gör det [om det är ert motiv] har ni ingen belöning [att vänta] hos er Fader som är i himlen.”

[Denna vers motsäger inte Matt 5:16, eftersom motivet där är att ge Gud äran.]

2 ”När du ger en gåva till de fattiga (donerar pengar till välgörenhet), basunera inte ut det i synagogorna och på gatorna som de skenheliga gör, så de kan bli uppmärksammade (lovordade, prisade) av människor. Jag försäkrar er att de har redan fått ut sin lön. 3 När du ger en gåva till de fattiga, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör, 4 så att din gåva till de fattiga sker i det fördolda. Då ska din Fader som ser i det fördolda öppet belöna dig.”

5 ”När ni ber (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) ska ni inte vara som de skenheliga (som bara utför ett skådespel). De älskar att stå och be i synagogan och i gathörnen för att människorna ska se dem [och imponeras av deras fromhet]. Jag säger er sanningen, de har fått ut sin lön. 6 När du ber (umgås med Gud), gå in i din kammare (ditt mest privata rum, skattkammare), stäng dörren och be sedan till din Fader, som är i det fördolda. Din Fader som ser i det fördolda ska öppet belöna dig.

[Det grekiska ordet ”proseuchomai” beskriver bön som tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud. Här talar Jesus specifikt om enskild bön och hjärtats inställning, men det utesluter inte gemensam bön, se Matt 14:19; 15:36; Apg 1:24; 3:1; 4:24-30. Vanligtvis bad man i det övre rummet eller på taket, se Apg 1:13; 10:9. Här används ett speciellt ord för kammare, grekiska ”tameion”. Det beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades, se Luk 12:3, 24. Ordet betyder ordagrant att dela och fördela, och beskriver hur varor och tillgångar fördelas från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren.]

7 Men när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord (upprepa innehållslösa ord) som hedningarna gör, för de tror (tänker, anser, antar) att de på grund av sin mångordighet (sitt ordflöde och myckna prat) ska bli bönhörda. 8 Likna inte (ta inte efter, var inte som) dem, för er Fader vet ju (har exakt kunskap om) vad ni behöver innan ni frågar honom om det.

[I vers 7 används det ovanliga grekiska ordet ”battologeo”. Den sista delen är det grekiska ordet för ”ord”. ”Batto” kan härledas till namnet Battus som skulle kunna syfta på kungen från Cyrene, som lär ha stammat, eller en författare som var känd för sina långa och uttråkande dikter. Betydelsen är hjärtlösa mekaniska böner som repeteras om och om igen som ett mantra.]

9 Be därför så här:

[Eftersom det i verserna 5 och 6 talas om den personliga relationen och i verserna 7 och 8 om att inte rabbla böner, är bönen som nu följer en ”mall”, dvs. en mönsterbild för hur vi kan be. Jesus erbjuder sina lärjungar att i förtrolighet komma inför Fadern, bekänna hans storhet och därefter kommer de personliga böneämnena, som berör våra behov av mat, förlåtelse och beskydd. Jesus visar lärjungarna att det är enkla och ärliga böner som utgår från hjärtat som rör vid Faderns hjärta.]

Vår Fader [gr. ”pater”, den bokstavliga innebörden av roten ”pa” är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller], som är i himlen (ordagrant: himlarna)!

10 Låt ditt rike (kungarike) komma [med rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande, se Rom 14:17].

Låt din vilja ske på jorden [där vi människor fått auktoritet att råda]

11 Ge oss i dag vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.

[Det grekiska adjektivet ”epiousios” – som beskriver brödet – förekommer bara i Herrens bön (se även Luk 11:3). Ordet går inte att finna i någon annan antik grekisk text. Betydelsen är inte helt klarlagd – förutom ”dagliga” kan det även avse ”morgondagliga” eller hänvisa till mängd som i den syriska översättningen Peshitta (fr. ca 300 e.Kr.) där det står: ”det bröd vi behöver”. Oavsett ursprunglig innebörd så är vår himmelske Fader källan till vårt levebröd och livsuppehälle, se 2 Mos 16:21; Ps 78:24; Ords 30:8; Matt 4:4; Joh 6:27, 35; Jak 4:3.]

12 Förlåt oss våra skulder,

[Det är Gud som förlåter först, men för att den förlåtelsen ska vara bestående, kan vi inte bära på oförrätter mot andra människor. Detta viktiga ämne förtydligas i en kommentar direkt efter bönen i vers 14.]

13 Led oss inte in i (en plats eller tid av) prövning (där ondska frestar oss att synda),

[Grekiska ”peirasmos” har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan.]

[Senare handskrifter har en lovprisande avslutning som har likheter med 1 Krön 29:11.]

För ditt är riket och makten och äran i evighet. Amen.

14  [Förklaring av vers 12 om förlåtelse.]

För om ni förlåter (väljer att släppa) andra människors överträdelser [felsteg mot er]

15 men om ni väljer att inte förlåta andra människor,

[Här används inte ordet ”skulder” som i vers 12, utan ett annat ord som ordagrant betyder ”att falla vid sidan om”. Människors överträdelser, medvetna eller omedvetna, är misstag som gör att de faller från att göra det rätta mot oss. I ordet finns även en innebörd att synden kan vara medveten. Trots detta är våra skulder mot Guds lag så mycket större och vi kan aldrig själva sona den skulden. Om vi ber Gud förlåta oss våra skulder, men samtidigt vägrar att förlåta andra deras snedsteg mot oss, hindrar vi Gud från att kunna förlåta oss.]

16 ”När ni väljer att fasta, ha inte en deprimerad (bedrövad) uppsyn som de skenheliga (som bara agerar som skådespelare). De ser dystra ut (vanställer sig) bara för att människor ska se att de fastar. Jag försäkrar er, de har redan fått ut sin lön. 17 När du fastar, smörj då in ditt huvud med olivolja och tvätta ditt ansikte (tvätta dig och sköt om ditt hår som vanligt). 18 Låt det inte vara uppenbart för människor att du fastar, utan bara inför din Fader som ser i det fördolda. Då ska din Fader som ser i det dolda öppet belöna dig.”

19 ”Samla er inte skatter (dyrbarheter, förrådshus med rikedomar) här på jorden,

20 Samla er i stället skatter (dyrbarheter, förrådshus med rikedomar) i himlen,

21  [Nu vänder Jesus sig direkt till var och en:]

För där din skatt (det du värderar högst) är, där kommer också ditt hjärta att vara.

[Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att magasinera ägodelar som utgjorde investeringar inför framtiden. Ofta bestod dessa av dyrbara kläder (som mal förstörde) och av konstföremål i metall (som rostade). I grekiskan är det en ordlek i vers 19-20, verbet för samla ”thesaurizo” är samma som substantivet för skatt ”thesauros”. På svenska skulle detta kunna åskådliggöras så här: ”samla er inte samlingar här på jorden” utan ”samla er samlingar i himlen.”]

22 Kroppens lampa (ljuskälla) är ögat. [Ögat speglar hjärtats inställning.]

Om ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat, generöst)

[I ett rent hjärta med rena motiv flödar Guds ljus på alla områden, se Ef 1:18. Ordet friskt kan också betyda generöst, se Jak 1:5. Det står i kontrast till ett ”sjukt” öga i nästa vers. Ett friskt öga är generöst mot andra. Ordet friskt betyder också ogrumlat och fokuserat. Eftersom vers 24 talar om att det inte går att tjäna två herrar, handlar det om att helhjärtat tjäna Gud.]

23 Om ditt öga däremot är sjukt (ont, avundsjukt)

Om nu ljuset inom dig är förmörkat,

[Ordet sjukt, grekiska poneros, betyder något som är fördärvat och värdelöst, men har även betydelsen ondska och avundsjuka, se Matt 20:15. Den som ser ”generöst” på vad andra har och har blicken fäst på Gud blir själv tillfreds och tacksam över vad han faktiskt har, medan den som är självisk och tittar ”avundsjukt” på andra förbittrar sitt inre.]

24 Ingen kan tjäna två herrar.

Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (förrädiska rikedomar, pengar, förmögenhet).

[Det kiastiska mönstret i vers 24 gör att versens centrum och betoning är att älska och hålla fast vid Gud. Det är grunden för att tjäna honom.]

25 Därför säger jag er: Sluta oroa er för era liv (var inte bekymrade, splittrade och kastas hit och dit) [sluta att försöka tjäna både Gud och mammon, se vers 24]. Oroa er inte för vad ni ska äta eller dricka. Oroa er inte för hur ni ska klä er kropp. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?

[Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]

27 Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)?

[En aln, grekiska ”pechys”, används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och ungefär som en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring: några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.

Det finns även en koppling till nästa vers som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]

28 När det kommer till kläder, varför oroar ni er? Studera (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna) på marken, hur de växer. De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning) eller spinner. 29 Jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (härlighet) var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud klär gräset på marken, som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skulle han då inte kläda er? Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!

31 Oroa er därför inte (gör er inte bekymmer) och säg: ’Vad ska vi äta?’ eller ’Vad ska vi dricka?’ eller ’Vilka kläder ska vi ta på oss?’ 32 Allt detta söker (jagar, strävar) ju hedningarna efter, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. 33 Sök (med innebörden av att längta och sträva) i stället först hans rike (Guds kungadöme, styre) och hans rättfärdighet (rätt, rättvisa), så ska allt detta [mat, dryck och kläder också, se vers 31] ges (förökas, ytterligare läggas) till er. [Guds rike består av frid och glädje i den helige Ande och inte i mat och dryck, dvs. av yttre regler, se Rom 14:17.]