1  [Detta är det femte av fem Jesu tal som Matteus har med i sitt evangelium.]

Jesus lämnade tempelområdet och var på väg därifrån, då kom hans lärjungar och pekade på (ville få honom att beundra) tempelbyggnaderna [arkitekturen och storheten i byggnaderna]. 2 Han svarade: ”Ja, ni ser allt detta, eller hur? Men jag säger er sanningen, här ska inte en sten lämnas kvar på den andra, allt ska bli nedrivet.” [Jesus förutsäger templets förstörelse, som inträffar 70 e.Kr.]

3 Jesus satt sedan på Olivberget [en och en halv kilometer öster om Jerusalem, varifrån man ser ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat]. Då kom lärjungarna [brödraparen Petrus och Andreas, och Jakob och Johannes, se Mark 13:3] fram till honom enskilt (för att samtala privat med honom) och frågade:

[Resten av kapitel 24 och hela kapitel 25 är Jesu svar på dessa två frågor.]

4 Jesus svarade dem:

”Var ständigt på vakt (var försiktiga) så att ingen förleder er. 5 Många ska komma i mitt namn och säga: ’Jag är den Smorde (Messias, Kristus)’, och de ska förleda många (föra in många på fel väg). [Många religioner och falska messiasgestalter är det första tecknet.]

6  [Det kommer att bli politisk oro:]

Ni kommer att höra om krig och rykten (hot) om krig.

7 Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig mot folk,

[Även tecken i naturen:]

Det ska bli:

[Vissa manuskript har även med ordet epidemier här, ordet finns i Luk 21:11.]

8 Allt detta är bara förvärkar (de första födslovåndorna före en ny födelse).

9  [Förföljelse av kristna:]

Då ska man utlämna (förråda) er till att plågas och dödas (utstå hård press), och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10 Då ska många [som har följt mig och sagt sig älska mig] ta anstöt (komma på fall, överge den som de borde lyda och lita på), och de ska utlämna (förråda) varandra och hata varandra.

11  [Många falska profeter:]

Många falska profeter ska träda fram och förleda många (föra in många på fel väg).

12  [Kärlekslöshet:]

På grund av den ökande laglösheten (motståndet mot lagen, relativism där det inte finns rätt eller fel), ska den osjälviska, utgivande kärleken kallna (gradvis kylas ned, blåsas ut) hos de flesta (ordagrant ’de många’, majoriteten).

[Ordet för att ’kallna’ har betydelsen att andas och blåsa och gradvis kyla ner något. Kärleken gäller troligtvis kärleken till Gud, men innefattar även en tilltagande kärlekslöshet i världen. Paulus beskriver hur människor blir mer och mer hjärtlösa, egenkära och pengakära i 2 Tim 3:1-3. Uttrycket ’de många’ kan syfta på ’alla folk’ i vers 9 eller ’många’ som tidigare trott, se vers 10.]

13 Men den som står fast fram till slutet ska bli frälst (räddad, helad, befriad, trygg, bevarad).

14  [Evangeliet sprids till hela världen:]

Detta evangelium (det glada budskapet) om riket (kungaväldet) ska bli predikat (proklamerat, sprida sig) till hela den bebodda delen av jorden som ett vittnesbörd för alla folk (folkslag, nationer), sedan ska slutet komma.”

15 ”När ni ser ’det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse’, stå (ställa sig, träda fram) på den heliga platsen [templet i Jerusalem] – profeten Daniel talade om detta [i Dan 9:27], den som läser det förstår – 16 då måste de som bor i Judéen fly till bergen. 17 Den som är på taket ska inte gå ner och hämta något från sitt hus [trappan till taket var på utsidan av huset], 18 och den som är på åkern ska inte gå tillbaka för att hämta sin mantel.

[Daniels profetia i Dan 9:27, syftade primärt på en händelse som uppfylldes 168 f.Kr. då Antiochos IV Epifanes byggde ett hedniskt altare till Zeus i templet. Eftersom Jesus tar upp denna profetia så kommer något liknande att ske igen, och många bibelforskare pekar på följande två händelser:

Den grekiska frasen i vers 15 som ofta översätts ’vanhelgande skändlighet’ är ordagrant ’en fruktansvärd händelse’ eller ’en avskyvärd person, som skändar det heliga templet och ödelägger’.]

19 Det blir hemskt för dem som väntar barn eller ammar i de dagarna. 20 Be att er flykt inte sker på vintern eller på sabbaten. 21 För då ska det bli ’en stor vedermöda’ (en stor nöd, lidande och betryck), vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att förekomma igen. 22 Om inte de dagarna förkortades skulle ingen människa stå ut och överleva. Men för de utvaldas skull [Guds utvalda folk, syftar antagligen på det judiska folket] kommer de dagarna att förkortas.

23 Om någon då säger till er: ’Här är den Smorde (Messias, Kristus),’ eller: ’Där är han,’ så tro det inte. 24 För falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och utföra stora tecken och under för att om möjligt vilseleda även de utvalda. 25 Kom då ihåg att (var uppmärksamma för) jag har sagt er detta i förväg. 26 Om man säger till er: ’Han är i öknen,’ så gå inte dit, eller: ’Han är i de inre rummen,’ så tro det inte. 27 För liksom blixten går ut från öster och syns i väster, så ska Människosonens ankomst vara. [Lika plötslig och synlig för alla över hela jorden kommer Jesu andra tillkommelse att vara.] 28 Där det är en död kropp, där samlas örnarna (gamarna).”

[Detta ordspråk är baserat på Job 39:29-33, poängen är att man på långt håll kan se örnar, eller gamar som ordet också kan betyda, cirkla runt sitt byte. När Jesus kommer tillbaka kommer man att se det på långt håll och det blir uppenbart. Versen innan använder liknelsen med en blixt som är synlig för alla, se vers 27. Bilden av ett kadaver talar också om död och svåra tider, vilket kännetecknar vedermödans slut. Den döda kroppen kan också vara en bild på Jesus och örnarna, hans efterföljare som samlas kring honom. Jesus själv använder liknande bildspråk tidigare, se Joh 6:49.]

29  [Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se Sak 14:4.]

”Direkt efter den sista tidens vedermöda:

’Ska solen förmörkas

[Citat från Jes 13:10, 24:23, Hes 32:7-8, Joel 2:10 m.fl. som handlar om Guds dom över världen.]

Stjärnorna ska falla från himlen [Jes 34:4, Upp 6:13],

30 Då [direkt efter den sista tidens vedermöda] ska Människosonens tecken synas på himlen. [Tecknet kan vara solen och stjärnorna i vers 29, eller något annat. Oavsett exakt innebörd är det något som alla kommer att se.] Alla jordens stammar ska sörja (höja klagorop, i förtvivlan slå handen mot bröstet för att visa sorg).

De ska få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.

[Delvis citat från Dan 7:13-14.]

31 Han ska sända ut sina änglar vid ett starkt ljud av en stor basun, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra [från hela världen].”

32 ”Från fikonträdet kan ni lära er följande jämförelse (liknelse): Så fort kvisten på trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren [och skördetiden] är nära. 33 När ni ser allt detta [alla dessa tecken beskrivna i Matt 24:1-26] vet ni på samma sätt att han är nära, att han står precis vid dörren [redo att komma]. 34 Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (den generation, detta folk) ska inte förgå förrän allt detta sker. 35 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.”

[Det grekiska ordet för släkte i vers 34, ”genea”, betyder både ”generation” och ”folk”. Samma generation som hörde Jesus uttala dessa ord var också med om Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr. Samtidigt gäller också detta löfte det judiska folket som ska bevaras som folk fram till Jesu återkomst.]

36 ”Men vad det gäller den [exakta] dagen och timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen. Bara Fadern vet det. 37 Som det var i Noas dagar, så ska det vara vid Människosonens återkomst. 38 Dagarna före floden levde människorna precis som vanligt [fullt upptagna med sina liv], de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så ska Människosonens ankomst vara.

40 Då ska två män vara ute på åkern, en tas med och en lämnas kvar. 41 Två kvinnor ska mala på en handkvarn, en tas med och en lämnas kvar. 42 Var därför vaksamma, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer.

[Här beskrivs två dåtida vanliga sysslor för män och kvinnor. Uttrycket ’en tas med och en lämnas kvar’ kan tolkas på två sätt. Handlar det om att ’tas med’ och räddas från domen, eller ’tas med’ till domen? Jesus har just tagit ett exempel från Noas dagar, där Noa räddas och de som är kvar döms, se vers 37-39. Det talar för att ’tas med’ är något positivt. Samtidigt är ordvalet i detta exempel att de ogudaktiga ’rycktes bort’ till domen, se vers 39. Hela stycket handlar om Jesu återkomst, se vers 27 och hur Jesus kommer att samla de utvalda från de fyra väderstrecken, se vers 31. I detta större sammanhang är det i så fall något positivt att vara kvar när Jesus kommer. Oavsett tolkning är huvudpoängen som Jesus vill lyfta fram att det krävs vaksamhet, något som återkommer i nästa exempel, se vers 43-44. Jesu återkomst kommer att ske oväntat, mitt under vardagliga sysslor. Det är en tydlig separation mellan de rättfärdiga och de orättfärdiga.]

43 Men det förstår ni att om husbonden visste när på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer i en timme då ni inte väntar det.”

45  [Nu följer tre liknelser som alla handlar om tjänare som väntar på sin herres ankomst. De riktas till troende som väntar på Jesu återkomst. Budskapet är att vara sysselsatt med uppdraget, vara brinnande och vara en trogen förvaltare.]

”Vem är den trogne och kloke (förståndige, andligt klarsynte) tjänare som hans herre har utsett att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid? 46 Salig (lycklig, välsignad) är den tjänaren som [är trogen och] gör vad han ska när hans herre kommer. 47 Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er): han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.