1 Till sist (vad det gäller fortsättningen), mina syskon (bröder och systrar i tron), gläd er (luta er mot nåden) [Rom 12:12; Fil 4:4] i Herren!

[För en kristen beror inte glädjen på att alla yttre omständigheter är problemfria. Den glädje i Herren som Paulus talar om kommer inifrån, baserad på vad Jesus gjort. Att Paulus skriver dessa rader från ett fängelse är i sig ett bevis på detta! Filipperna visste detta också av egen erfarenhet. Det var i den här staden Paulus och Silas sjungit lovsånger sedan de blivit pryglade och fängslats, se Apg 16:25.]

För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen [Paulus har troligen skrivit tidigare brev till församlingen], och för er är det tryggare [att ni är vaksamma mot falska lärare, se vers 2].

2  [Paulus varnar nu för en välkänd grupp judaister som ansåg att hedningarnas väg in till tron gick genom judendomen. De omnämns redan i Apg 15:1 och har kanske ännu inte varit i Filippi. Hunden var ett orent djur för judar. Även bland romare och greker användes uttrycket nedsättande för någon som var oren och ohelig, se dock Matt 15:26-28. Paulus använder nu en sarkastisk ton och vänder på uttrycket och kallar dessa judaiserande lärare för vildhundar.]

Se upp för vildhundarna!

Se upp för de onda arbetarna! [2 Kor 11:13]

Se upp för de sönderskurna! [Ett sarkastiskt uttryck.]

[För dessa falska lärare hade omskärelsen blivit en ceremoni utan någon förståelse av dess underliggande betydelse om hjärtats omvändelse. De vidhöll att även hedniska män var tvungna att omskära sig för att räknas som troende, en lära som Paulus starkt motsätter sig.]

3 Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus och inte förlitar oss på köttet (egna gärningar och meriter). 4 Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer:

5 Omskuren på åttonde dagen [i jämförelse med proselyter som var omskurna vid vuxen ålder],

av Israels folk och Benjamins stam [som var den främsta, Israels första kung Saul var från den stammen],

en hebré född av hebréer [hans föräldrar var hebréer, uppväxt med det hebreiska språket och kulturen],

i fråga om lagen en farisé,

6 i iver en förföljare av församlingen,

i rättfärdighet genom lagen en oklanderlig man.

7 Men allt detta som var en vinst för mig, räknar jag nu som en förlust för den Smordes (Kristi) skull. 8 Ja, mer än det, jag räknar allting som en förlust jämfört med det överlägsna (ofattbara) att känna (ha en personlig relation med) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus min Herre. På grund av honom har jag förlorat allt, och räknar det som dynga (avskräde), så att jag kan vinna den Smorde (Kristus) 9 och [när andra ser på mig] bli funnen i honom, inte i (med, genom) min egen rättfärdighet, den som kommer från lagen, utan i (med, genom) den rättfärdighet som kommer genom tron på den Smorde (Messias, Kristus), som kommer från Gud genom tron. 10 För jag vill (mitt mål är att) lära känna honom (personligen få erfara honom mer och mer) och kraften från hans uppståndelse, och att jag får dela hans lidanden, och ständigt bli mer och mer lik honom i hans död, 11 om jag skulle komma fram till uppståndelsen av de döda.

12 Inte för att jag redan har uppnått det [en andlig kunskap då det inte finns något mer att lära], eller redan blivit fullkomlig, men jag strävar efter att vinna (lägga beslag på) det, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har vunnit mig (gjort mig till sin egen).

13 Syskon (bröder och systrar i tron), när jag ser tillbaka (på mitt liv och summerar allt jag gjort) anser jag inte att jag redan vunnit det (förstått allt, gjort allting rätt), men en sak gör jag: Jag glömmer det som ligger bakom [både framgångar och motgångar] och sträcker mig mot det som är framför mig. 14 Jag jagar (pressar mig) mot målet, för att vinna segerpriset [från himlen som är] Guds högre kallelse (inbjudan) genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

17 Syskon (bröder och systrar i tron), ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. 18 Många vandrar ... [meningen är ogrammatisk, här avbryts den abrupt och Paulus blir känslosam och fyller i] som jag ofta sagt till er, och nu igen måste säga under tårar – [de vandrar, lever sina liv] som fiender till den Smorde (Kristi) kors. 19 De kommer att sluta i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. 20 Men vårt medborgarskap är (har alltid varit, och är nu fast förankrat) i himlen.

[Ordet för medborgarskap, grekiska ”politeuma”, klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se Apg 16:12. Filippi var som ett ”litet Rom”, här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se Apg 16:22-39. En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en ”himmelsk koloni”, se Heb 11:16; 13:14.]

Därifrån [med den vetskapen att vårt medborgarskap är i himlen] ser vi ivrigt fram emot (fokuserar vi helt på, väntar vi tålmodigt på) Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Frälsaren (den som befriar, bevarar, upprättar och helar), 21 som ska förvandla vår ömkliga kropp (mänskliga natur, yttre form som blivit förnedrad genom synd och död, den ska genomgå en permanent förändring) till att likna hans härlighetskropp med den kraft som har auktoritet att lägga allt under honom.