14
Vishet och dårskap
1 En vis kvinna bygger ständigt upp sitt hem,
men den dåraktiga river ner (slår sönder) det med sina egna händer.
2 Den som vandrar i rättfärdighet fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahve),
men den som går krokiga vägar (är moraliskt fördärvad, lämnar den rätta vägen) föraktar honom.
3 I en dåres mun växer högmod [lika snabbt] som en planta skjuter nya skott
[de uppblåsta orden ger god näring för högmodet],
men de visa beskyddas av sina [ödmjuka] ord.
4 Där det inte finns några oxar, är stallet rent,
men en oxes styrka möjliggör en stor vinst (stor skörd).
5 Ett ärligt vittne ljuger inte,
men ett falskt vittne andas ut lögner [ljuger lika ofta och naturligt som han andas].
6 En dåre (som hånar Gud) söker vishet men finner den inte [hans attityd hindrar honom],
men kunskap kommer lätt för den som har förstånd (insikt, förståelse).
7 Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa,
du kommer inte höra något vettigt från den personen.
Se inte bara på fasaden
8 Visheten hos en förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa gör att hon vet vart hon går,
men dårskapen hos dårarna leder dem vilse.
9 Dårarna hånar (skrattar, gör sig löjliga över) skuldoffer (bekännelse av och upprättelse från en synd som ingen annan vet om),
men hos de rättfärdiga finns Guds favör (gillande).
10 Hjärtat känner bäst sin egen bitterhet (oförsonlighet, hårdhet),
och ingen främling kan heller dela dess glädje.
11 De ogudaktigas hus (permanenta boningar, familjer) ska bli ödelagda,
men de rättfärdigas tält (nomaders temporära tält, boningar, familjer) ska blomstra.
12 Det finns en väg som verkar rätt för en människa,
men till slut kan den leda till döden.
13 Även mitt i ett skratt kan hjärtat vara sorgset (värka),
och slutet på [en sådan ytlig] glädje är sorg (tyngd).
Väg varje ord
14 Den som har vänt om från den rätta vägen i sitt hjärta (den som är opålitlig, har lämnat Gud)
får betala för sina val [mättas av frukten av sina egna vägar],
däremot blir en god människa belönad för sina beslut.
15 Den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) tror på varje ord han hör,
men den förståndige tittar (aktar, överväger, är medveten om) vart han går.
16 En vis man inser (misstänker, fruktar) fara och undviker ondska,
men dåren är våghalsig (självsäker) och handlar övermodigt.
17 Den som är hetlevrad handlar dåraktigt,
en man som har onda planer är hatad.
Krönt med kunskap
18 De oförståndiga (dåraktiga, hämningslösa) ärver (samlar på sig) oförstånd (dårskap),
men den förståndige är krönt (ärad) med kunskap (insikt, förståelse).
19 Ondskan måste böja sig inför det goda,
och de ogudaktiga människorna [står bönfallande och bedjande] vid de rättfärdigas portar (dörr, stad).
20 Den fattige är hatad även av sina egna grannar,
men de rika har många [som vill vara deras] vänner.
21 Den som föraktar sin granne syndar [mot Gud, sin granne, och sig själv],
men glad (lycklig, välsignad) är den som förbarmar sig över (är vänlig mot) de ödmjuka (betryckta, på grund av orättvisor).
22 Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse,
men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (trofast kärlek, barmhärtighet) och sanning (trofasthet).
23 I allt arbete så finns det en vinst (förtjänst),
men tomt prat leder bara till fattigdom (behov).
24 De visas krona (ära) är deras rikedom,
medan dårskapen hos de självsäkra dårarna inte är annat än enfald (oförnuft, dårskap).
25 Ett vittne som talar sanning [i rätten] räddar liv,
medan ett falskt (manipulerande) vittne talar lögner [och sätter oskyldigas liv i fara].
26 Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahve) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet),
hans barn har alltid en säker tillflyktsplats.
27 Att i frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahve) är en källa till liv,
den gör att dödliga fällor kan undvikas.
Rättfärdighet upphöjer ett folk
28 En konungs ära (majestät, skönhet) beror på hur många undersåtar han har,
är det brist på människor [i hans tjänst] så blir det hans fall.
29 Den som är sen till vrede har stor kunskap (insikt, förståelse),
men den som är hetlevrad exponerar sin dåraktighet och gör den ännu mer uppenbar.
30 Ett sunt (friskt) sinne (hjärta) ger liv och hälsa i kroppen,
men avundsjuka (missunnsamhet, bitterhet) är som röta (förruttnelse) i benen.
31 Den som förtrycker den fattige, utmanar (trotsar, förolämpar) hans skapare,
men den som är barmhärtig (god) mot den utsatte (fattige, den som lider nöd), ärar Gud.
[Ordagrant ”ärar honom”, vilket syftar på Gud som skapat alla människor.]
32 Den ogudaktige trycks ned (drivs i väg) på grund av sin egen ondska,
men den rättfärdige har hopp och är frimodig ända in i döden.
33 Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].
34 Rättfärdighet (andligt och moraliskt, på alla områden och i alla relationer) upphöjer en nation,
men synd nedvärderar (förminskar, degraderar, är en skam för) ett folk.
35 En tjänare med förstånd får kungens favör (gillande, accepterande, uppskattning),
men hans vrede kommer över den som skämmer ut honom.