15
Psalm 15 – Vem får bo på ditt heliga berg?
[Denna psalm tar upp frågan om vad som krävs för att närma sig Gud. Gud är helig, och den som närmar sig måste vara ren och helgad. I ljuset av hela Bibelns budskap blir behovet av Jesu verk på korset tydligt. Jesus öppnar vägen för gemenskap med Gud, se Heb 10:19-20; Matt 27:51.
 
Bakgrund: Ingen specifik händelse anges, men det skulle mycket väl kunna vara när arken fördes tillbaka till Jerusalem och Ussa dog. Det var en tid då David säkert ställde dessa frågor, se 2 Sam 6.
 
Författare: David
Struktur:Det går att se 10-12 punkter som associerar till de tio budorden. Det finns även en kiastisk struktur:
A Vem får vara hos Herren?, vers 2
  B Den som lever rent, rättfärdigt och talar sanning, vers 2
    C Den som inte... tre punkter vers 3
      D föraktar – verb, vers 4a
        E den förkastade – objekt, 4b
        E de som fruktar Gud – objekt, vers 4c
      D ära – verb, vers 4d
    C Den som inte... tre punkter, vers 4e-5a
  B Den som gör så – lever rätt, vers 5b
A Står fast och får bo hos Herren, vers 5c]
______
 
En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
______
 
Vem får vistas (ha sin temporära boning) i ditt tabernakel?
Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg?
 
[Som svar på dessa frågor följer ett antal satser med positiva och negativa föreskrifter. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se 2 Mos 20:1-17. Psalmen har ibland kallats ”Davids Bergspredikan”, se Matt 5:20. Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden ”Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig”, se Matt 5:20, 48. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.]
[Tre positiva punkter:]
Den som lever rent (helhjärtat, är uppriktig, har integritet),
och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),
och talar sanning i hjärtat (den som är ärlig).
[Tre negativa punkter:]
Den som inte förtalar med sin tunga (låter orden flöda ohämmat),
som inte gör ont mot (skadar) sin nästa (vän, granne, medmänniska),
som inte försöker förolämpa (kränka) sin närmaste (den som står nära).
 
[Den som inte talar nedsättande om någon annan för att själv verka bättre, som inte letar efter något skamligt som kan dras fram i ljuset. Ordet för ”nästa”, hebreiska ”reah”, är ett vanligt ord som översätts ”nästa” eller ”granne”. Ordet kommer från ett verb som betyder ”att ha samröre med” och ”att tillhöra” och inkluderar alla människor. Det sista ordet ”sin närmaste” beskriver någon som är nära. Det är en utstuderad ondska att skada någon som står nära.]
Den som föraktar
den förkastade [inte ärar och beundrar den som medvetet valt att lämna Gud].
De som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve),
dem ärar han.
 
[Detta är Psalmens centrum och huvudpunkt. Den hebreiska ordföljden förstärker detta genom att forma ännu en kiasm här där verben ramar in satsen.]
 
[Tre negativa punkter:]
Den som inte överger ett löfte även om det skadar (är ofördelaktigt för) honom själv,
som inte lånar ut pengar för ockerränta,
som vägrar att låta sig mutas (ta mutor) för att fälla en oskyldig.
 
[Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, ”be-neshech” indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Ordet kommer från verbet ”att bita” och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se Hes 18:13. Mose lag uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se 3 Mos 25:35-37; 2 Mos 22:25; 5 Mos 23:19-20.]
 
[Nu följer en sammanfattande positiv punkt som tematiskt hör ihop med vers 2.]
Den som gör så (har för vana att leva så)
 
ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad).
[Den som gör så får visats och bo hos Gud. Här kommer svaret på de inledande frågorna i vers 1.]