20
Psalm 20 – Bön innan striden
[Psalmen är en bön om hjälp på nödens dag. Inom judendomen beds bönen dagligen för att påminna om förlusten av det andra templet. Psalmen används också som en bön när en kvinna ska föda. Psalmen är ovanlig i att den är en förbön för kungen inför en stundande krigsdrabbning. Psalmen har sju böner som alla börjar med ordet ”Må”, se vers 2-6 och 10.
Psalm 20 och 21 hör ihop. I Den grekiska översättningen Septuaginta börjar psalmerna 18-22 med frasen ”för den sista tiden.” Ett tillägg som inte finns i den hebreiska texten, men visar att man tidigt kopplade ihop dessa psalmer med ändens tid. Uttrycket ”sista tiden” används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Psalm 20 är bönen innan striden och Psalm 21 är tacksägelse för segern som har vunnits. Frasen ”nödens dag”, i vers 2, syftar ofta i profetiska sammanhang på den sista tiden och Jesu återkomst. Här finns även en koppling till en ny födelse, se Joh 3:3. Profetiskt beskriver psalmen hur Jesus besegrar Satan och befriar sitt folk från mörkrets härar, se Heb 2:14-15; Kol 1:13. Det skulle kunna vara den bön som Jesus uppmanat lärjungarna att be i Getsemane när han var på väg till korset, se Matt 26:38.
Författare: David
Struktur: Psalmen är välstrukturerad. Inledningen i vers 1 består av tre ord följt av 70 ord på 9 rader. Psalmen kretsar kring ordet ”svara”, se vers 2, 7 och 10. Den inleds med att folket ber för sin kung inför förestående krigsdrabbning, se vers 2-6. Kungen svarar i vers 7. Till sist svarar folket i kör i vers 8-10. Psalmen alternerar mellan ”vi” och ”jag”, se vers 6, 7, 8-10.
1. Folkets bön, vers 2-5
2. Kungens svar vers 7-9
3. Avslutande bön vers 10]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
______
2 Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag],
må Jakobs Guds namn beskydda dig.
3 Må han sända hjälp från det heliga [helgedomen],
och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
4 Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer,
och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer].
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
5 Må han ge dig ditt hjärtas önskningar,
och låta dina planer lyckas.
6 Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din seger,
och höja segerbanér (triumfera, marschera i segertåg) i vår Guds namn.
Må Herren ge dig allt du ber om.
7 [Nu i vers 7 ändras pronomen från ”vi” till ”jag”, för att sedan återgå till ”vi” och ”oss” i vers 8-10.]
Nu vet jag att Herren (Jahve) kommer med hjälp åt sin smorde (utvalde, kung) [Messias],
svarar honom från sin heliga himmel [himlens helgedom],
genom sin högra hands frälsande seger (kraft som befriar och räddar).
8 Andra [folk som inte känner Gud, litar, sätter sitt hopp] till vagnar och hästar,
men vi [Guds folk], vi nämner (kommer ihåg, berömmer oss av) Herrens (Jahves), vår Guds (Elohims), namn.
9 De [fienden], de sjunker ned (kollapsar) och faller,
men vi, vi reser oss och förblir stående (står stadigt, segrar).
10 Herre (Jahve), ge seger åt konungen,
må han svara oss den dag när vi ropar (höjer vår röst i bön).
[En förvissning om att Herren kommer att segra.]
[En del ser den första delen som fristående: ”Herre ge seger.” Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med ”smorde” i vers 7. Ordet ”dag” finns bara här och i vers 1 och ”nödens dag” blir här i avslutningen en ”bönesvarets dag”.]