28
Psalm 28 – Gud hör bön
[En psalm som är en bön om Guds rättvisa dom. Den börjar med angelägen bön om hjälp i en pressad situation, men avslutas i lovprisning och förtröstan på att Gud hör bön. Psalmen har många motsatser. Den första rör ljud. Psalmisten ropar, men Herren upplevs tyst. Den andra motsatsen har att göra med handlingar. Psalmisten lever i en värld där de onda agerar, samtidigt verkar också Gud och griper in i historien. Psalmen handlar om att lära sig leva mitt i dessa kontraster, men också att urskilja Guds röst och Guds gärningar.
Författare: David
Struktur:
1. Hör mitt rop på hjälp, vers 1b-5
2. Han har hört min bön, vers 6-9]
______
1 Av David
______
Hör mitt rop
Till dig, Herre (Jahve), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan);
min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
blir jag lik dem som gått ner i graven.
2 Hör mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp),
när jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp),
när jag lyfter mina händer
mot det allra heligaste i din helgedom.
3 Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
tillsammans med våldsverkare [till döden];
de som talar fred med sina grannar,
men har ondska i hjärtat.
4 Löna dem för vad de gjort,
efter alla deras onda handlingar;
löna dem för allt de sysslat med,
ge dem vad de förtjänar.
5 Eftersom de inte förstår
vad Herren (Jahve) har gjort,
inte hans händers verk (vad han skapat);
därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem.
[Vers 1-5 hör ihop som ett stycke. Herren ”bryter ned” här i vers 5, hebreiska ”haras”, ramar in stycket med att Herren inte varit döv i vers 1. Ordet för ”döv” är det snarlika hebreiska ordet ”harash”.]
Bönesvar
6 Välsignad (värdig att lovas) är Herren,
för han har hört mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp).
7 Herren är min starkhet och min sköld,
mitt hjärta förtröstar på (litar på, lutar sig emot) honom
och jag får hjälp,
därför gläder sig mitt hjärta,
och med min sång vill jag tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom.
8 Herren är deras [sitt folks] styrka,
och en frälsande (befriande) säker tillflykt (ett värn, skydd, försvar, en säker fästning)
för sin smorde (utvalde, kung).
9 Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
och bär (lyft upp) dem för evigt.