31
Psalm 31 – Upprepad bön
[Psalmen har två parallella rörelser. Den första sektionen formar en bön som skulle kunna vara en egen psalm. Vers 10-25 upprepar ett liknande flöde, men med en annan vinkling. Upprepningen blir en litterär poäng som visar att ibland tar befrielsen längre tid än vad som var tänkt. Språket är stilfullt och det finns en fin struktur. Det hebreiska ordet ”chesed”, som beskriver Guds nåd och omsorgsfulla kärlek används tre gånger, se vers 8, 17 och 22, och tio gånger nämns Guds namn Jahve.
Citeras i NT:
Vers 6, citeras av Jesus i Luk 23:46. Den första martyren, Stefanos, refererar till denna vers, se Apg 7:59.
Vers 7 citeras delvis av Jona, se Jona 2:8.
Vers 14 citeras sex gånger av Jeremia, se Jer 6:25; 20:3; 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.
Vers 25 citeras av Paulus i 1 Kor 16:13.
Författare: David
Struktur:
1. Bön om hjälp, vers 2-9
2. Upprepad bön om hjälp, vers 10-25]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], en psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
______
Del 1
2 I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet).
Låt mig aldrig komma på skam.
Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.
3 Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
befria (ryck upp) mig snabbt.
Var min klippa och tillflykt (ett värn, skydd, försvar),
en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.
4 Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning).
För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter)
och leda (ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig.
[Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se Ps 23:2-3; Jes 40:11.]
5 Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig,
för du är min tillflykt (mitt värn, skydd, försvar, en säker fästning).
6 I din hand överlämnar (lämnar) jag min ande (mitt liv).
[Jesus citerar från första delen av denna vers på korset, se Luk 23:46. Hebreiska ordet ”överlämnar” har en rik betydelse. Det betyder att överlämna något i någons vård, men här finns också bilden på en deposition, där någon lämnar något och sedan får tillbaka det. Inom judendomen citeras ofta denna vers som avslutning på den dagliga kvällsbönen. Tanken är att man överlämnar sin ande till Gud för att han ska ha den i tryggt förvar under natten. I den judiska morgonbönen ”Mohed Ani” finns sedan en fras där man tackar Gud för att han på nytt gett vår inre människa liv.]
Du friköper mig, Herre (Jahve),
du trofaste Gud (Elohim).
7 Jag hatar de som tjänar (vakar över, aktar på) fåfänglig tomhet [falska avgudar],
jag har full förtröstan på Herren (Jahve).
8 Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek),
att du har sett mitt lidande,
du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
9 Du har inte stängt in (överlämnat) mig i fiendens hand,
utan ställer mina fötter på en rymlig plats (stora vidder, ger mig frihet).
[Ordet för ”stänga in” används bl.a. om hur Gud ”stänger” dörren till arken, se 1 Mos 7:16. Applicerar vi denna psalm i ett messianskt perspektiv så kan det beskriva hur graven och döden inte kunde hålla kvar Jesus, se Matt 28:2; Apg 2:24!]
Del 2
10 Förbarma dig (visa nåd), Herre,
för jag är i nöd.
Mitt öga [singular, syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
[så även] hela min person och mitt inre (magen, känslor, tankar).
[Kombinationen av hebreiska ”nefesh” och ”beten” beskriver hela personen.]
11 Mitt liv är på väg att sluta i sorg,
mina år i suckan;
min styrka (kraft) är borta (jag faller ihop) på grund av min synd (grekiska översättningen har ”svaghet”),
benen i min kropp blir allt svagare (ger vika).
12 Bland alla mina fiender har jag blivit en som de föraktar,
och för mina grannar ännu mer [någon de hånar], de som känner mig är förskräckta över min situation,
när de ser mig ute (på gatan, publikt), vänder de sig bort (flyr de) från mig.
13 Jag är glömd, som en död, borta ur minnet (hjärtat);
jag har blivit som ett sönderslaget kärl.
[Lerkärl hade lågt värde, och ett trasigt kärl byttes lättvindigt ut mot ett nytt.]
14 För jag hör mig förtalas av många
– skräck (orsak att frukta) från alla håll (runt omkring mig)!
De konspirerar tillsammans mot mig,
de planerar att ta mitt liv.
[Uttrycket ”skräck från alla håll” är en vanligt återkommande fras i Jeremia, se Jer 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.]
15 [Vers 15-19 bildar en enhet och följer ett mönster med små avsnitt som alla har tre rader.]
Men jag förtröstar på (litar på, lutar mig emot) dig, Herre (Jahve),
jag säger: ”Du är min Gud (Elohim)!”
16 Mina tider (hela mitt liv, min framtid) är i dina händer.
[Uttrycket är parallellt med vers 6 ”i din hand lägger jag min ande”. Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet ”tider” används även i uttrycket ”tider av brist” under belägring, se Ps 9:10. Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i Ps 1:3 om att bära frukt i ”rätt tid”. Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet ”kairos” som, till skillnad från ”chronos” som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.]
Rädda (befria) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [5 Mos 6:25],
rädda (fräls) mig i (genom) din trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek).
18 Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar (höjer min röst i bön) till dig;
låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade),
låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i dödsriket (Sheol).
[Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
19 Låt lögnaktiga läppar tystas,
de som talar oförskämt (fräckt) mot den rättfärdige,
med högmod och förakt.
20 Hur stor (överflödande) är inte din godhet,
som du hållit gömd (lagrat, syftet med att dölja var för att skydda det) åt den som fruktar (vördar, respekterar) dig,
som du ger (verkar för att ge) till dem som tar sin tillflykt (söker skydd) i dig,
mitt framför människors (Adams barns) ögon.
[I samband med bön talar Jesus om dolda rum med skatter, se Matt 6:6.]
21 Du beskyddar dem [som vördar dig och tar sin tillflykt till dig, vers 20] säkert i din närhet (i ditt ansikte)
från mänskliga sammansvärjningar (intriger, konspirationer).
Du gömmer (lagrar, syftet med att dölja är för att skydda) dem i din hydda (hebreiska ”sukka”)
från stridande (anklagande) tungor (elakt tal).
[Ordet för ”hydda” är hebreiska ”sukka”. Ordet har också betydelsen ”att vara sammanflätad” och blir en kontrast till mänskliga onda sammansvärjningar. Den som vördar Gud blir skyddad och lyfts upp högt på en klippa, se Ps 27:5. Ordet för också tankarna till Sukkot, även kallad lövhyddohögtiden, se 3 Mos 23:34. Högtiden firas för att komma ihåg Guds beskydd under ökenvandringen. Än idag bygger man små bås som kallas Sukka där man studerar, äter och sover under högtidens sju dagar, se 3 Mos 23:42. Vers 20-21, som handlar om Guds beskydd, får ännu en dimension när den kopplas ihop till just denna högtid. Guds beskydd finns både i Guds närhet och i hans hydda. Sukkan har ett lövtak, men det måste vara glest så man kan se stjärnhimlen. Det går att skåda upp mot Guds ansikte i himlen genom taket i Sukkan. Samtidigt är väggarna täta mot omgivningen och Gud blir en tillflykt ”mitt framför människors ögon”, se vers 20.
Psalmens titel ”till den strålande ledaren”, se vers 1, och att Jesus citerar från Psalmen, se vers 6, indikerar att den har messianska undertoner. Johannes beskriver hur Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se Joh 7:2. Det finns flera paralleller. Allteftersom de gröna löven vissnar under den sju dagar långa högtiden blir mer och mer av himmelen synlig genom taket. När Jesus besöker Jerusalem är han inte synlig de första dagarna, se Joh 7:1, 10. På den sista dagen träder han dock fram och ropar med ljudlig stämma: ”Om någon är törstig, låt honom komma till mig och dricka”, se Joh 7:37, och vid samma tillfälle även: ”Jag är världens ljus”, se Joh 8:12. Jesus är Betlehemsstjärnan, se Matt 2:2, och morgonstjärnan, se Upp 22:16; 2 Pet 1:19.]
22 Välsignad (lovad, värd att lovsjungas) är Herren (Jahve),
för han har visat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) till mig,
i en belägrad stad.
[Troligtvis en bild på en situation ”som en belägrad stad”, utan tillgång till förnödenheter och instängd utan frihet, se Ps 18:19-20. Det finns även rent bokstavliga tillämpningar, Jeremia levde i en tid då Jerusalem var belägrat, se Jer 32:1-2.]
23 Jag sade i min ängslan (irrationellt och hastigt):
”Jag är separerad (avskuren) från dina ögon (inte längre i din närhet, osynlig för dig).” [Ps 22:2]
Ändå hörde du mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om nåd),
när jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp).
Uppmaning till alla
24 Älska Herren (Jahve), alla ni hans trogna (fromma, lojala) följare!
Herren (Jahve) bevarar de trogna,
men han lönar (kompenserar) i fullt mått den högmodige (arrogante).
[Även om betydelsen att Gud kommer straffa den högmodige är den exakta betydelsen svåröversatt. Lönar är hebreiska ”salem” som har samma rot som ordet ”shalom”. Det handlar om att Gud gör något fullständigt och helt. Sedan följer hebreiska ”al-jeter” som kan betyda ”fullt mått” eller ”med en bågsträng” och då blir betydelsen ”med exakthet”, som en pil på en bågsträng skjuts iväg och träffar sitt mål. En annan möjlig betydelse är att det väntar en ”belöning” i proportion till deras högmod.]
25 Var starka och låt era hjärtan vara frimodiga,
alla ni som sätter ert hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar sin blick mot) Herren (Jahve).
[Den avslutande versen liknar den i Ps 27:14.]