62
Psalm 62 – Jag ska inte vackla
[En psalm om förtröstan på Gud. Det är fyra olika grupper som tilltalas. Fiender i vers 4, psalmisten själv i vers 6, människor i allmänhet i vers 9 och till sist Gud i vers 13. Ordet ”bara” hebreiska ”ka” inleder sex verser, se Ps 62:2, 3, 5, 6, 7, 10.
Författare: David
Struktur: Psalmen har en kiastisk struktur:
A Förtröstan på Gud, vers 2-3
B Fiendens planer, vers 4-5
C Fullständig förtröstan på Gud, vers 6-9
B Människor är opålitliga, vers 10-11
A Förtröstan på Gud, vers 12-13]
______
1 För lovsångsledaren, till Jedutun. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
[Jedutun är en av Davids tre lovsångsledare. De andra två är Asaf och Heman, se 1 Krön 16:41-42; 25:1-6; 2 Krön 5:12.]
______
Förtröstan på Gud
2 Bara hos Gud får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud),
från honom kommer min räddning (frälsning).
3 Bara han är min klippa, min räddning,
och min starka fästning (mitt värn högt på ett berg),
jag ska inte vackla, mycket.
(Jag kan stå trygg, kommer inte att falla.)
Fiender
4 Hur länge ska ni hota mig, och försöka ta mitt liv
(alla ni som förföljer mig, en ensam man, ska ni aldrig ge upp)?
Ni är lika farliga som en lutande vägg, en fallfärdig mur.
5 Det enda de [fienderna] planerar för är (deras enda mål, vad de lägger all sin tid på är)
hur de ska störta ner (vanära) honom.
[Ordagrant är versen: ”Bara, från höjden störta planerar de för.”]
De älskar lögn (falskhet),
med munnen välsignar de,
men i sitt hjärta förbannar de.
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Fullständig förtröstan på Gud
6 Bara hos Gud kan min själ vara stilla,
för mitt hopp (mina förväntningar) kommer bara från honom.
7 Bara han är min klippa, min räddning (frälsning)
och min starka fästning (mitt värn högt på ett berg),
jag ska inte vackla (jag står verkligen trygg, faller inte).
[I grundtexten samma fras som i vers tre, förutom adverbet ”mycket” som inte är med efter ”jag ska inte vackla” här i vers sju. Det ger en nyansskillnad som visar på att David nu har en total tillit på Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]
8 Gud är den som befriar och upphöjer mig.
Gud är min starka beskyddare och mitt beskydd.
9 Lita alltid på honom, ni människor,
utgjut era hjärtan (uttryck alla era känslor) inför honom [i bön]!
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Människans flyktighet
10 Bara en vindfläkt (ett andetag) är människor (Adams söner),
människosläktet är opålitligt (falskt, bedrägligt).
Skulle man lägga dem alla i vågskålen,
väger de lättare än luft.
11 Sätt inte ditt hopp till vad du kan vinna genom utpressning,
sätt inte falska förhoppningar till vad du kan få genom att råna.
Om rikedomen växer,
så bli inte för fäst vid den (låt inte ditt hjärta fångas av den).
Förtröstan på Gud
12 Gud har talat en gång,
två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger):
All makt (styrka, auktoritet) tillhör Gud,
13 och du Herre (Adonai) visar nåd (omsorgsfull kärlek),
men kommer också att löna var och en efter vad han gjort.
[Guds styrka innehåller både nåd och dom.]