77
Psalm 77 – Kom ihåg vad Herren gjort
[Psalmen rör sig från klagan, frågor, reflektion och hågkomst av Guds tidigare gärningar. Tio olika ord för tänka och fundera används i de första 16 verserna. Tankarna som snurrar runt tröttar ut, se vers 4, samtidigt leder frågorna och grubbleriet också till hur psalmisten kommer ihåg hur Gud tidigare har agerat och hjälpt i svåra situationer.
Författare: Asaf
Struktur:
1. Rop till Gud, vers 2-4
2. Beskrivning av olyckan, vers 5-7
3. Frågor till Gud, vers 8-10
4. Reflektion, vers 11-16
5. Lovsång till Gud, vers 17-21]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till (för) Jedutun. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) Asaf.
[Jedutun var en av de tre stora sångledarna på David och Salomos tid, se 1 Krön 16:41, 42; 2 Krön 5:12. Han omnämns i tre psalmer, denna och Ps 62:1; 77:1. Det finns även en Jedutun några hundra år senare på Josias tid, se 2 Krön 35:15. Namnet kommer från ordet ”yada” som betyder ”prisa”. Frasen ”för Jedutun” betyder ordagrant ”för lovprisning”. Inom judendomen tolkas det som om det rör en viss typ av instrument som Jedutun använde. På samma sätt som olika artister förknippas med olika musikstilar idag, kan frasen indikera en speciell känsla eller stil som Jedutun och hans kör hade.
Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50; 73-83.]
______
Rop till Gud
2 Jag vill lyfta min röst till Gud (Elohim) och ropa;
jag vill lyfta min röst till Gud (Elohim)
för att han Gud (El) ska lyssna på (vända sitt öra till) mig.
3 På betryckets dag [då jag mötte motstånd och svårigheter] frågade jag efter (sökte, tog jag min tillflykt till, trädde jag fram inför) dig Herre (Adonai),
på natten var min hand [oavbrutet] utsträckt utan att domna bort [utan att bli hjälplös och svag].
Min själ (hebr. ”nefesh”: hela min varelse) vägrade låta sig tröstas [jag ville inte bli tröstad].
4 När jag tänker på det Gud (Elohim) måste jag stöna och jämra mig,
när jag grubblar blir min ande försvagad.
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Olyckan
5 Du höll mina ögonlock öppna,
jag var betryckt och kan inte tala.
6 Jag har slutat räkna dagar som gått,
de eviga åren.
7 Under natten ska jag minnas min sång,
jag ska umgås med mitt eget hjärta
och min ande ska göra noggranna efterforskningar.
Frågor
8 [Nu i vers 8-10 följer en uppräkning av de noggranna efterforskningarna:]
Ska Herren (Adonai) förkasta oss för evigt?
Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)?
9 Är hans nåd (kärleksfulla omsorg) borta för alltid?
Har hans löften upphört från släkte till släkte (generation till generation)?
10 Har Gud (El) glömt att vara nådig,
eller har han i sin vrede tillslutit sin barmhärtighet (ömsinta nåd)?
[Barmhärtighet, på hebreiska ”rachamim”, kommer från ordet ”rechem” som betyder moderliv. Guds barmhärtighet liknas genom detta ord vid den ömsinta kärlek föräldrarna har till sitt ofödda barn som ännu är i mammas mage. Ordet ”tillslutit” kan också i sammanhanget ha betydelsen att psalmisten Asaf i sin klagan och djupa oro undrar om det som är från Gud kanske ändå inte kommer att födas fram.]
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Reflektion
11 Jag säger [svarar och tänker högt]: Det smärtar mig att den Högstes högra hand
kan förändras (ordagrant ”bytas ut”, syftar på att den inte alltid gör likadant eller tycks vara overksam).
12 Jag ska minnas Guds (Els) gärningar,
ja jag ska komma ihåg och meditera på dina under (förunderliga ting, mirakler, välgärningar) från forna tider.
13 Över alla dina verk ska jag meditera och grubbla,
och fundera över allt som du gjort.
14 Gud (Elohim) dina vägar är heliga.
Vilken stor gud (el) kan jämföras med dig Gud (Elohim)?
15 Du är den Gud (El) som gör under (mirakler),
du har gjort din styrka känd bland människor.
16 Du har återlöst ditt folk med din arm,
Jakobs söner och Josef.
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Lovsång till Gud
17 Vattnen såg dig Gud (Elohim), vattnen såg dig.
De var i smärta, också djupen skakade.
18 Molnen vräkte ut vatten,
skyarna lät höra sin röst,
dina pilar vandrar också iväg.
19 Ljudet av ditt dundrande (din åska) i stormvirveln,
blixtar lyste upp världen,
jorden skälvde och bävade.
20 Din väg var i havet, dina steg i det stora vattnet
men dina fotavtryck var okända.
21 Du ledde ditt folk som en fårhjord (flock av småboskap)
med Moses och Arons hand.