89
Psalm 89 – Guds löfte till David
[Psalm 88 och 89 hör ihop, två ord som återkommer är nåd, se Ps 88:12; 89:2, 3, 15 och trofasthet, se Ps 88:12; 89:25, 34, 50. Den frågande tonen där Gud är gömd återfinns också i båda psalmerna, se Ps 88:15; 89:47. Psalm 89 avslutar den tredje boken och har en viktig roll, liknande Ps 2 där Gud talar till nationer och folk som inte vill kännas vid Gud.
Författare: Etan
Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster i vers 2-34 som ramas in av Guds nåd och trofasthet.]
______
1 En sång med visdom [ordagrant ”maskil”, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av esraiten Etan.
[Etan var en av Davids sångare tillsammans med Asaf, se 1 Krön 15:19. Han beskrivs också som en vis man, se 1 Kung 4:31.]
______
2 Jag ska sjunga om Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt,
för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun.
3 Jag har sagt: ”För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad,
i själva himlarna har du etablerat din trofasthet.
4 Jag har gjort (ingått) ett förbund med min utvalde,
jag har svurit (gett mitt löfte till) David min tjänare.
5 För evigt ska jag låta din säd (dina avkomlingar, ättlingar) bestå,
och bygga upp din tron i alla släktled (generationer).
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6 Himlarna ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dina under (förunderliga gärningar, mirakler), o Herre (Jahve),
och din trofasthet i de heligas församling.
7 Vem i skyarna kan jämföras med Herren (Jahve),
vem av de mäktigas söner kan liknas vid Herren (Jahve)?
8 En Gud (El) som är fruktad i de heligas stora rådsförsamling,
och respekterad av alla dem som är omkring honom.
9 Gud, Härskarornas Herre (Jahve Elohim Sebaot),
vem är en sådan mäktig som kan liknas vid dig Herre (Jah)?
Och din trofasthet är runt omkring (omsluter) dig.
10 Du regerar över havets stolta svall.
När dess vågor reser sig, stillar du dem.
11 Du krossade Rahav som någon som är slaktad,
du skingrade dina fiender med din arms styrka.
12 Dina är himlarna,
din är också jorden.
Du har skapat (grundlagt) världen
och allt som finns i den.
13 Du har skapat norr och söder,
Tabor och Hermon jublar i (ropar högt i glädje över) ditt namn.
[Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.]
14 Din arm har kraft,
din hand är stark,
din högra hand är segerrik.
15 Din tron vilar på (ditt konungsliga styre baseras på)
rättfärdighet och rättvisa,
nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet)
går framför ditt ansikte (karakteriserar hur du regerar).
[Begreppet ”nåd och sanning”, hebreiska ”chesed ve emet” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först.]
16 Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig!
Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
17 De gläder sig hela dagen lång i ditt namn,
de lyfts upp av din rättfärdighet.
18 För du ger dem ära och styrka,
på grund av din favör har vi seger.
[Ordagrant ”Du upphöjer vårt horn”. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
19 För Herren (Jahve) är vår sköld,
och den Helige i Israel är vår kung.
20 [Vers 20-21 den första kiasmens centrum:]
Sedan talade du [Herre] genom en vision (uppenbarelse)
till dina trogna efterföljare och sade:
”Jag har lagt ner kraft i (jag hjälper, assisterar) en krigsman,
jag har rest upp en ung man ur folket.
21 Jag har funnit min tjänare David,
med min heliga olja har jag smort honom [till kung].
22 Min hand ska stödja (ständigt vara med) honom,
min arm ska styrka (skydda) honom.
23 Ingen fiende
ska lura honom (plundra, utnyttja, eller behandla honom illa),
ingen hänsynslös förtryckare
ska förtrycka (förödmjuka) honom.
24 Nej, i stället ska jag krossa hans fiender framför honom
och jag ska slå ner dem som hatar honom.
25 Min trofasthet och min trofasta kärlek (nåd) ska vara med honom.
i mitt namn ska han få stor styrka och seger.
[Ordagrant ”hans horn vara upphöjt i mitt namn”. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
26 Jag ska lägga havet under hans hand,
floderna under hans högra hand.
[Havet och floderna syftar antagligen på fiender, se vers 10-11, men kan också syfta på Medelhavet och floden Eufrat med dess bifloder.]
27 Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig:
”Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!”
28 Jag ska göra honom till den förstfödde [som har speciella privilegier],
till den högste av alla jordens kungar.
29 Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).
30 Jag ska ge hans ätt evig dynasti (hans barn ska vara vid makten för evigt),
och hans tron så länge som himlen består.
31 Om hans söner (barn) överger min undervisning
och inte vandrar efter mina stadgar,
32 om de vanhelgar mina påbud
och inte håller mina befallningar,
33 då ska jag besöka (hämnas) deras överträdelser med min stav
och deras missgärningar med slag.
34 Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska jag inte ta bort (hugga av) från honom,
inte heller ska jag göra avkall på (vara falsk med) min trofasthet.
[Vers 34 ramar in det första stycket med orden nåd och trofasthet, se vers 2-3.]
35 Mitt förbund ska jag inte vanhelga,
inte heller ändra på det som gått över mina läppar (ångra eller ändra på något som jag sagt).
36 En gång har jag svurit (avlagt en ed) vid min helighet,
förvisso ska jag inte vara falsk mot David (ändra på något som jag lovat honom).
37 Hans säd (avkomma, ättlingar) ska finnas för evigt,
och hans tron som en sol inför mig.
38 Den ska bestå för alltid precis som månen,
och vara fast grundad som trovärdiga vittnen i skyn.
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
39 Men du har kastat bort och förskjutit,
du har blivit vred på dina smorda.
40 Du har avskytt förbundet med din tjänare,
du har vanhelgat hans krona ända till marken.
41 Du har brutit ner hans inhägnader,
du har gjort hans starka fästen till ruiner.
42 Alla som går vägen förbi förstör honom,
han har blivit till hån för sina grannar.
43 Du har upphöjt hans motståndares högra hand [gjort hans motståndare starka],
och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
44 Ja du vänder hans svärdsegg,
och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
45 Du har låtit hans glans falna,
och kastat ner hans tron på marken.
46 Hans ungdoms dagar har kortats (blivit färre),
du har övertäckt honom med skam.
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
47 Hur länge Herre (Jahve)?
Ska du gömma dig för alltid?
Hur länge ska din brinnande vrede brinna som en eld?
48 Kom ihåg hur kort min tid är.
För vilken fåfänga har du skapat alla människans söner (barn)?
49 Vilken stridsman (en man i sin bästa ålder) är han som lever och inte ska se döden,
som ska befria sin själ från gravens makt?
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
50 Var är din tidigare nåd (omsorgsfulla kärlek) Herre (Adonai),
som du i din trofasthet svor (gav din ed på) till David?
51 Herre (Adonai), kom ihåg hånet mot din tjänare,
hur jag bar så många människors hån i min famn,
52 Som dina fiender har hånat med Herre (Jahve),
som de har hånat din smordes fotsteg med.
Avslutande lovprisning
53 [Den tredje boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 2 och 4, se Ps 41:14; 72:18-19; 106:48.]
Välsignad vare Herren (Jahve) för evigt!
Amen och amen.