100
Psalm 100 – Tacka Herren
[Denna psalm avslutar en serie kröningpsalmer, psalm 95-100. Denna psalm nämner inte Gud som kung, men har många av dessa psalmers språk. Psalmisten uppmanar hela jorden och hans folk att prisa Gud.
Författare: Okänd
Struktur: Psalmen har två sektioner som är parallella. Fyra imperativ i vers 1-3a leder fram till en orsak för att prisa Gud i vers 3bc. Sedan kommer på nytt tre imperativ i vers 4 som leder fram till slutsatsen i vers 5 att Gud är god och att hans nåd varar för evigt. Det finns också ett kiastiskt mönster som centrerar kring uppmaningen att lära känna Gud – han som är den sanne Guden.
1. Uppmaningar att prisa, vers 1-3a
2. ... för vi är hans folk, vers 3bc
3. Uppmaningar att prisa, vers 4
4. ... för Gud är god, vers 5]
______
1 En tacksägelsepsalm.
______
Ropa högt (höj triumferande jubelrop, väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahve) [alla tillsammans utöver] hela jorden (alla länder)!
[Det hebreiska verbet ”rua” beskriver segerjubel och segerlarm; ordets ursprungsbetydelse är att förstöra genom att bryta något. Här skulle det bildligt kunna tolkas som att öronen brister p.g.a. öronbedövande ljud.]
2 Tjäna (bli hans livegna och arbeta för) Herren (Jahve) med [största] glädje (fröjd, munterhet, nöje)
– kom inför hans ansikte (träd in i hans närvaro) med jubelsång (fröjderop, glädjetjut i triumf)!
3 Erkänn (bli viss om, besinna, inse) att Herren (Jahve) [själv] är Gud (Elohim)
– han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva –
[vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap)
på hans betesmark (grönbete). [Ps 74:1; 79:13; Joh 10:11-14]
[Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och erkänn) leder fram till den första slutsatsen – att vi är hans folk, se vers 3. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ (kom, var tacksamma och välsigna) som leder fram till den slutliga slutsatsen – att Herren är god och att hans nåd består!]
4 Kom (gå) in genom hans portar med tacksägelse [som ett hyllningsoffer i unison kör],
och hans förgårdar med lovsång (lovord).
Var tacksamma mot (hylla, erkänn och prisa) honom,
välsigna (lova, tala gott om) hans namn.
[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av verbet tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt ”kasta ut” sina bekännelser inför Herren. Hebreiskans ord för verbet välsigna har en ursprunglig betydelse av att böja knä.]
5 För Herren (Jahve) är god [han har den bästa välviljan],
hans nåd (kärleksfulla godhet och omsorg, barmhärtighet) varar i evighet
och från släkte till släkte (från generation till generation) [varar] hans trofasthet (sanning).