102
Psalm 102 – En bön om hjälp
[Överskriften till psalmen är speciell som inte anger författare. plats eller omständighet, istället beskrivs sinnesstämningen hos någon som är betryckt och ansatt.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Introduktion, vers 2-3
2. Klagan, vers 4-12
3. Förtröstan på Gud, vers 13-23
4. Bön, vers 24-25
5. Förnyat hopp, vers 26-29]
______
1 En bön av en betryckt (ansatt), när han är överväldigad och utgjuter sin klagan (fundering, i mitt lågmälda grubblande) inför Herren (Jahve).
______
Introduktion
2 Herre (Jahve) hör min bön,
och låt mitt rop komma inför dig.
3 Göm inte ditt ansikte för mig
i mina dagar av ångest,
luta ditt öra till mig,
den dag då jag ropar (höjer min röst i bön), svara mig med hast (fort).
Klagan
4 Mina dagar äts upp som rök,
och mina ben brinner som en eldstad.
5 Mitt hjärta är slaget som gräs
och vittrar bort,
eftersom jag glömmer att äta mitt bröd.
[Förlorad aptit är inte ovanligt hos någon som är drabbad av ångest.]
6 På grund av min suckande röst
åtskiljs mina ben från mitt kött (skelett och muskler faller isär).
7 Jag är som en pelikan i öknen,
jag har blivit som en uggla på en övergiven plats. [Jes 34:10-15; Sef 2:13-15].
8 Jag tittar och har blivit
som en sparv som är ensam på taknocken.
9 Mina fiender hånar mig hela dagen,
de som är arga på mig använder mig som en förbannelse.
10 Jag har ätit aska som bröd,
och blandat min dryck med tårar.
11 På grund av din harm och din vrede,
för du tog upp mig och kastade bort mig,
12 är mina dagar som en lång skugga
och jag vissnar bort som gräs.
Förtröstan
13 Men du Herre (Jahve) sitter på tronen för evigt,
och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig).
14 Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem],
för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek, favör) mot henne,
för hennes bestämda tid har kommit.
15 Dina tjänare har sitt behag i hennes stenar
och älskar hennes dammkorn.
16 Nationerna (länderna, hedningarna) fruktar (vördar) Herrens (Jahves) namn,
alla jordens kungar din härlighet.
17 När Herren (Jahve) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem],
när han har visat sig i sin härlighet,
18 när han har sett de utblottades böner,
och inte föraktat deras böner.
19 Detta skall skrivas för kommande generationer,
och ett folk som ska skapas för att prisa Herren (Ja, kortformen av Guds namn).
20 För han har sett ner från sin helgedom i höjden,
från himlarna har Herren (Jahve) skådat ner på jorden,
21 för att höra jämmern från de fångna,
för att lösa dem som är bestämda till död (bokstavligt; för att öppna för dödens söner),
22 för att människor ska berätta om Herrens (Jahves) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem],
och förkunna hans lov i Jerusalem.
23 När folken samlas,
och kungarikena för att tjäna Herren (Jahve).
Bön
24 Han försvagar min styrka på vägen,
han förkortar mina dagar (gör dem färre).
25 Jag säger: Min Gud (El) ta inte bort mig mitt i mina dagar (mitt i livet),
du vars år varar genom alla släkten (generationer).
Förnyat hopp
26 En gång lade du jordens grund,
och himlarna är skapade av dina händer.
27 De ska förgås,
men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
28 Du är densamme (du förändras inte),
dina år har inget slut.
29 Dina tjänares barn ska bo här,
och deras barn ska leva i trygghet inför dig (i din närhet).