[Detta är den första av de femton pilgrimspsalmerna, de ”stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöng man när man gick upp till de tre veckolånga högtider som varje år firades i Jerusalem. Det Osyrade brödets högtid, Pingsten och Lövhyddofesten. Se 2 Mos 23:15-17

Författare: Okänd

Struktur:

1. Förtröstan, vers 1-2

2. Vedergällning, vers 3-4

3. Ve mig, vers 5-7]

1 En pilgrimssång.

[Bokstavligt ”en sång från eller för uppstigandet”, på hebreiska ”maalah”. Anledningen till denna formulering är att oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

I min ångest ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jahve)

2 Herre (Jahve) befria min själ (mitt jag, mitt liv) från ljugande (lögnaktiga) läppar,

3  [Nu riktas orden från Herren till en motståndare och hans lögnaktiga ord:]

Vad ska jag ge dig och vad mer kan jag göra för dig,

4 Mäktiga mäns skarpa pilar

5 Ve mig eftersom jag vistas i Meshech [långt i norr],

[Meshech är namnet på ättlingar till Noa som bodde norrut, antingen i norra Israel eller i trakten av Armenien. Deras namn nämns ofta tillsammans med Tubal och Magog, se 1 Mos 10:2 Ordet betyder att dra upp som en fisk ur vattnet eller en rot ur jorden, eller rita ut ett spår, dra upp en linje. Men det kan också betyda en sådd eller en besittning.

Kedar var Ismaels son, se 1 Mos 25:14. Ordet betyder ”mörk”. Genom att ange områden i norr och öster visar psalmisten hur han är som en nomad, borta från landet.]

6 Min själ har alltför länge bott bland

7 Jag, fred (shalom) [Jag vill fred, välgång, helhet; jag är fridsam],

[Ordagrant står det ”Jag, fred”. Ordet shalom betyder frid, fred och fullhet på alla områden. Guds frid är djupt förknippat med Gud själv.]