1  [Tidigare har Johannes sett två stora tecken, kvinnan och draken, se Upp 12:1, 3. Nu får han se ännu ett stort tecken – sju änglar som är redo att gå ut från Guds tempel med sju vredesskålar. Gång på gång har Gud sökt omvändelse, se Upp 9:20; 16:9, 11. Snart ska världen få dricka ”Guds vredes vin”, se Upp 14:10, men innan detta sker kommer en introduktion med lovsång.]

Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.

2 Och jag såg liksom ett glashav [som beskrivs i Upp 4:6] blandat med eld [som inte Johannes nämnt tidigare, elden kan syfta på den stundande domen], och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal [som var 666, se Upp 13:17]. [Denna grupp beskrevs i Upp 7:9-17.] De har Guds harpor i händerna 3 och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:

Stora och underbara är dina gärningar,

Rätta och sanna är dina vägar,

4 Vem skulle inte vörda dig, Herre,

Bara du är helig,

5 Efter detta såg jag hur templet i himlen, vittnesbördets tabernakel, öppnades.

[För andra gången öppnas templet i himlen. Första gången var det i samband med den sjunde basunen, se Upp 11:19. Serien med de sju vredesskålarna startar alltså när den sjunde basunen ljuder, se Upp 11:15.]

6 De sju änglarna med de sju plågorna kom ut ur templet, klädda i skinande rent linne [vissa manuskript har ”klart skinande stenar”, se även Upp 4:3] och med bälten av guld runt bröstet. 7 En av de fyra varelserna gav de sju änglarna sju skålar av guld, fulla av vrede från Gud som lever i evigheters evighet. 8 Templet fylldes med rök från Guds härlighet och makt. [Rök symboliserar ofta Guds närvaro, se 2 Mos 40:34-38.] Ingen kunde gå in i templet förrän de sju änglarnas sju plågor hade nått sitt slut [fullbordat sitt syfte].