1 Sedan såg jag (och jag såg) en ny (bättre) himmel (sky) och en ny (bättre, helt ny sorts) jord, för den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer.

[Löftet om en ny himmel och jord går i uppfyllelse, se Jes 65:17; 66:22; 2 Pet 3:13. Bibeln talar om tre himlar.

Havet och vattnen representerar ofta kaos och ondska, se Upp 13:1; 17:5. Frånvaro av havet talar om fred och trygghet. Dock kommer det finnas vatten och floder i den nya världen, se Upp 22:1. Eftersom det inte står ”haven” utan ”havet” i bestämd form, kan det också handla om ett specifikt hav – ”Röda Havet”, se Jes 11:15-16; 51:10.]

2 Jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen från Gud, redo likt en brud som är smyckad för sin man. [I vers 9 beskrivs nästa steg i bröllopet, bruden har blivit Lammets hustru.]

3 Sedan hörde jag en stark röst från tronen: ”Se, Guds närvaro omsluter människorna. Han ska bo hos dem och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem som deras Gud. 4 Han ska torka (kommer att sudda) bort varje tår från deras ögon och döden ska inte finnas mer [Jes 25:8; 1 Kor 15:54; Upp 7:17], inte heller sorg eller klagorop [Matt 5:4; Jak 4:9] eller smärta (förtvivlan, ångest, nöd, plågsamt slit, se Kol 4:13; Upp 16:10-11) – det ska inte finnas mer. För det som förut var (ordagrant: ”de förra”, dvs. tidigare tidsåldrar och världsordningar) är borta (har försvunnit, gått bort, passerat).”

6 Sedan sade han till mig:

Det har skett (det är fullbordat).

Jag är Alfa (den första grekiska bokstaven) och Omega (den sista grekiska bokstaven), före allting (begynnelsen, ursprunget) och slutet av allt (änden).

[I inledningen används samma titel för Gud, se Upp 1:8.]

Åt den som törstar [längtar efter och vill tillhöra Gud]

7 Den som segrar ska få detta i arv,

8 Men

de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.

9  [Denna vers börjar på exakt samma sätt som 17:1. Troligtvis är det samma ängel som visade Johannes den stora skökan Babylon och Guds dom över henne, som nu i kontrast visar på det nya Jerusalem.]

En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom till mig och sade: ”Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru.” 10 Han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 11 Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis [samma material med grönaktig ton som Johannes liknade den som satt på tronen med, se Upp 4:3].

12 Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. 13 I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.

[Det verkar som Johannes får gå runt och se alla sidor. Hans rörelsemönster är dock oväntat, först öst till nord, sedan syd till väst. Hesekiel hade en liknande syn där han såg portarna och vilken stam de tillhörde, se Hes 48:31-34. Namnen är dock lite annorlunda jämfört med de Johannes hörde i en tidigare syn, se Upp 7:5-8. Om stammarnas namn överensstämmer med Hesekiels syn tillhör portarna följande stammar:

Öst: Dan, Benjamin, Josef.

Norr: Levi, Juda, Ruben.

Syd: Sebulon, Isaskar, Simeon.

Väst: Naftali, Aser, Gad.]

14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar.

[På motsvarande sätt som portarna kallas ”Juda port”, ”Benjamins port” osv, se vers 12-13, finns det tolv grundstenar som är döpta efter apostlarna. Det finns en ”Petrussten”, en ”Johannessten” osv. Jesus gav ett löfte till sina tolv apostlar att de skulle regera tillsammans med honom när han kommer med sitt rike, se Matt 19:27-28.

Det finns även ett fint bildspråk där Jerusalem är öppet för både jude och hedning, men allt startade med judarna. De är portarna, och apostlarnas undervisning är grunden för hela mänskligheten, se Ef 2:20; Matt 16:18.]

15 Han som talade till mig hade en mätstång av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur.

16 Staden bildade en fyrkant och var lika lång som den var bred. [Det innersta rummet i tabernaklet och templet, byggt efter den himmelska förebilden, var också en kub, se 1 Kung 6:20.] Han mätte upp den med mätstången till 12 000 stadier. Samma längd och bredd. [En stadie var en löparbanas längd, omkring 185 meter. Totalt alltså var staden 222 mil lång och 222 mil bred.] 17 Han mätte också [troligtvis höjden på] dess mur till 144 alnar [motsvarar 65 meter] efter människors mått, som också är änglars. [Det anges inte om det är bredden eller höjden som mäts, men eftersom den beskrivs som ”stor och hög” i vers 12, är det troligtvis höjden som anges.]

18 Muren var byggd av jaspis [samma material med grönaktig ton som Johannes liknade den som satt på tronen med, se Upp 4:3], och staden var av rent guld som liknade rent glas. 19 Stadsmurens grundstenar var smyckade med alla slags ädelstenar.

Den första grundstenen var en jaspis [troligtvis genomskinlig och grönaktig].

[Den sista stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17. Beskriver också Gud i tronrummet, se Upp 4:3.]

Den andra en safir [mörkblå].

Den tredje en kalcedon [rökfärgad, vitaktig].

Den fjärde en smaragd [grön].

20 Den femte en sardonyx [vit med bruna eller rosa drag].

Den sjätte en karneol [röd].

[Den första stenen i bröstskölden, beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.]

Den sjunde en krysolit [guldgul].

Den åttonde en beryll [blågrön].

Den nionde en topas [olivgrön].

[Alla stenar upp till den nionde nivån i muren fanns hos keruben som förvisades från Guds heliga berg, se Hes 28:13-14.]

Den tionde en krysopras [äppelgrön].

Den elfte en hyacint [lila].

Den tolfte en ametist [purpur och violett].

[Alla dessa stenar är vackra och lyser i olika färger när ljuset skiner genom dem. Åtta av namnen på dessa tolv stenar återfinns med samma namn i översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17. Det är troligt att de övriga fyra – sardonyx, beryll, krysopras och ametist – också fanns i bröstskölden, men att de beskrivs med andra namn i hebreiskan.

Ädelstenar har olika hårdhet. Mose fick instruktioner om att gravera in namnen på de tolv stammarna på stenarna, se 2 Mos 28:21. Stenarna som användes i bröstskölden måste alltså vara mjuka nog för dåtida graveringstekniker. Alla mineraler som nämns i denna lista är mjukare kvarts, och inte hårdare stenar som safir, rubin eller diamant.]

21 De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje port var gjord av en enda pärla. Stadens huvudgata var av rent guld, som genomskinligt glas.

22 Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel.

[Templet representerade Guds närvaro, men det behövs inte eftersom Guds närvaro finns i hela staden, se vers 3. Det verkar dessutom som den nya himlen och jorden inte är beroende av solen på samma sätt som i vårt nuvarande universum.]

23 Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet. [Jes 60:19-20] 24 Folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den. 25 Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där – 26 och folkens härlighet och ära ska föras in i staden. 27 Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.