1 Syskon (bröder och systrar i tron) [i församlingen i Rom som bestod både av hedningar och judekristna], mitt hjärtas önskan (längtan, vilja) och bön till Gud för dem [mina israeliska landsmän] är att de ska bli frälsta (räddade). 2 Jag kan vittna om att de har en iver (hängivenhet) för Gud [genom att följa lagen], men de saknar den rätta insikten (en personlig erfarenhet). [Paulus berättar ofta om upplevelser från sitt tidigare liv, innan han fick möta Jesus på väg till Damaskus, se Apg 22:3.] 3 De känner inte (är okunniga om) rättfärdigheten från Gud, i stället försöker de upprätta sin egen rättfärdighet, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. 4 Målet (slutet på, syftet) med lagen är den Smorde (Messias, Kristus) [den uppfylls och fullbordas i honom, se Matt 5:17], och leder till rättfärdighet för var och en som tror.

5  [I följande stycke använder Paulus fler gammaltestamentliga referenser än i något annat stycke han skriver. Han vill visa att Skriften är tydlig med Guds frälsningsplan.]

För Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer från lagen:

Den människa som håller lagen [med alla dess krav],

6 Men den rättfärdighet som kommer från (baseras på) tro säger:

Fråga inte i ditt hjärta:

”Vem ska stiga upp till himlen?” [5 Mos 30:12]

[Han har redan frivilligt stigit ner till jorden och blivit en människa.]

7 ”Vem ska stiga ner till avgrunden (det bottenlösa djupet, helvetet)?” [5 Mos 30:13]

[Han har redan uppstått.]

8 Men vad säger lagen då?

Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta. [5 Mos 30:14]

[Det grekiska ordet för ord är ”rhema”, ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]

9 Därför, om du bekänner Herren Jesus med din mun och i ditt hjärta tror (litar och förtröstar på) att Gud uppväckte honom från de döda, så blir du frälst (räddad, helad, upprättad, får tillbringa evigheten med Gud). [Apg 16:31]

[Bekännelsen innebär att proklamera Jesus som Herre över allt i livet, men det är också att erkänna att Jesus är Gud. Detta var inget lättvindigt uttalande från Paulus och det orsakade förföljelse från judar då det ansågs som en hädelse, men även från hedningar i romarriket där kejsaren upphöjdes till gudomlig och just kallades för ”Kyrios”. Även i vers 13 används ”Kyrios” och refererar då till det personliga Gudsnamnet JHVH (Jahve), se Joel 2:32.]

10 För med hjärtat tror man och blir rättfärdig (skuldfri, förklarad värdig, får ett rätt förhållande med Gud), och med munnen bekänner man (talar man öppet om sin tro) vilket leder till befrielse (frälsning från antastande störande fiender, räddning, upprättelse, helande, helgelse).

11 Skriften säger ju:

Ingen som tror (litar, förtröstar) på honom

12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek, vi har ju alla samma Herre som ständigt (generöst och överflödande) ger av sin rikedom till alla som åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) honom [i bön]. 13 För [som Joel skriver:]

”Var och en som åkallar (frågar efter) Herrens namn ska bli frälst (räddad).” [Joel 2:32]

14 Hur skulle de kunna åkalla (fråga efter, ropa och vädja till) honom som de inte har trott på (satt sin förtröstan till)? Hur skulle de kunna tro på honom som de inte hört om? Hur skulle de kunna höra (lyssna), om ingen predikar (öppet berättar, förkunnar)? 15 Hur ska de [kunna] predika, om de inte är utsända (utrustade, tränade, avskilda, frigjorda och kallade till ett uppdrag)?

Som det står skrivet [i Jes 52:7]:

Hur ljuvliga (lägliga, välkomnande) är inte fotstegen

16 Men alla har inte hörsammat [velat lyssna till och lyda] evangeliet. Jesaja säger ju:

Herre, vem har trott vår redogörelse (predikan, det de hört) från oss? [Jes 53:1]

17 Alltså (som slutsats av detta):

Tron (tilliten, förtröstan) kommer av det man hör, [och] det man hör [förkunnelsen, redogörelsen, predikan] kommer genom den Smordes (Kristi) ord [se vers 14].

[Det grekiska ordet höra, ”akoe”, har flera aspekter. Förutom att rent fysiskt höra, handlar det också om att verkligen lyssna på vad som sägs, se Matt 13:13. I Bibeln är detta djupt förknippat med att gensvara och lyda, se Rom 2:13; 10:16. Paulus förtydligar i detta brev Israels kallelse och lyfter även fram den frälsning som erbjuds hedningarna genom det judiska folket i Jesus, se kap. 9-11. I Israels trosbekännelse ”Shema Yisrael” (”Hör, o Israel”), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se 5 Mos 6:4-9; Mark 12:29. Grekiskan har två benämningar för ”ord” – logos (ett ord, en tanke, men används också för att beskriva Guds planritning och lära om allting – Ordet, Logos är Sonen personifierad och förekommer endast i singular, se Joh 1:1) och rhema (kan förklaras som Guds givna ord, genom Anden riktade och levandegjorda för direkta sammanhang – förekommer både i singular och plural). Här använder Paulus rhema i singular för den Smordes ord.]

18 Men nu frågar jag: Har de [israeliterna] inte hört? Jo, det har de. [I Psalm 19 står det:]

Deras röst [himlarna och stjärnorna] har gått ut över hela jorden,

19 Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått [att evangeliet skulle gå ut i hela världen]?

Först säger ju Mose [i 5 Mos 32:21]:

Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk,

20 Sedan går Jesaja så långt att han säger [i Jes 65:1]:

Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig,

21 Men om Israel säger han [i Jes 65:2]:

Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.