Psaltaren.
13.
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. 
Hur länge, Herre (Jahve); ska du glömma (ignorera, inte bry dig om) mig för evigt? Hur länge ska du dölja (gömma) ditt ansikte för mig? 
Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig, och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta? Hur länge ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig? 
Se på mig (överväg, tänk på mig), svara mig. Herre min Gud (Jahve Elohim), ge ljus åt mina ögon, annars somnar jag in i dödens sömn. 
Då skulle min fiende säga: ”Jag har besegrat (övermannat) honom!” Då skulle mina motståndare glädja sig över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad). 
Men jag förtröstar på (litar på, lutar mig emot) din kärleksfulla nåd (omsorg, oförtjänta favör, trofasthet), mitt hjärta gläder sig i din frälsning (befrielse, framgång, seger). Jag vill sjunga till Herren, för han har behandlat mig väl (är så god mot mig, kommer att kompensera mig). Att Gud ”har behandlat” psalmisten väl är troligtvis en ”profetisk perfekt” som förstärker vissheten i Guds ingripande. Löftet att Gud har kompenserat och kommer att gripa in är så säkert att det beskrivs som om det redan har skett.