Psaltaren.
20.
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. 
Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag den sista striden, Herrens dag, må Jakobs Guds namn beskydda dig. 
Må han sända hjälp från det heliga helgedomen, och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro. 
Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer, och med välbehag ta emot ditt brännoffer blodsoffer. Sela. Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. 
Må han ge dig ditt hjärtas önskningar, och låta dina planer lyckas. 
Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din seger, och höja segerbanér (triumfera, marschera i segertåg) i vår Guds namn. Må Herren ge dig allt du ber om. 
Nu i vers 7 ändras pronomen från ”vi” till ”jag”, för att sedan återgå till ”vi” och ”oss” i vers 8-10. Nu vet jag att Herren (Jahve) kommer med hjälp åt sin smorde (utvalde, kung) Messias, svarar honom från sin heliga himmel himlens helgedom, genom sin högra hands frälsande seger (kraft som befriar och räddar). 
Andra folk som inte känner Gud, litar, sätter sitt hopp till vagnar och hästar, men vi Guds folk, vi nämner (kommer ihåg, berömmer oss av) Herrens (Jahves), vår Guds (Elohims), namn. 
De fienden, de sjunker ned (kollapsar) och faller, men vi, vi reser oss och förblir stående (står stadigt, segrar). 
Herre (Jahve), ge seger åt konungen, må han svara oss den dag när vi ropar (höjer vår röst i bön). En förvissning om att Herren kommer att segra. En del ser den första delen som fristående: ”Herre ge seger.” Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med ”smorde” i vers 7. Ordet ”dag” finns bara här och i vers 1 och ”nödens dag” blir här i avslutningen en ”bönesvarets dag”.