Psaltaren.
46.
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen. Av (för) Korachs söner. En sång för alamot. Det hebreiska ordet ”alamot” betyder jungfrur och syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en flickkör. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”till dolda ting”, och har även tillägget ”För ändens tid” i inledningen, samma fras som inleder många psalmer. 
Gud (Elohim) är vår tillflykt och starkhet (styrka, makt), en hjälp (en hjälpare) i nöden (motgångarna, svårigheterna) – väl beprövad. Även med betydelsen: ständigt och mycket närvarande – alltid där. 
Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar) och bergen störtar ner i havens djup, 
även om vågorna är i uppror och skummar (svallar), och bergen skakas på grund av stora forsande vattenmassor. Bergen kan i detta sammanhang även syfta symboliskt på städer och riken, och haven på hednafolk. Vi ska inte frukta även om jorden skakas av ekonomiska, politiska och sociala problem som aldrig tidigare skådats. Sela. Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. 
Det finns en flod vars flöden ger glädje åt Guds (Elohims) stad, den Högstes heliga boning. 
Gud (Elohim) bor i staden, den kan inte falla (skakas). Gud (Elohim) räddar den när morgonen gryr. 
Hednafolk är i uppror, och riken skakas. Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter. Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen. 
Refräng: Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är med oss (på vår sida), Jakobs Gud (Elohim) är vår starka fästning (tillflykt). Sela. Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. 
Kom och se Herrens (Jahves) gärningar (verk): vilka ödeläggelser (fruktansvärda gärningar) han gör på jorden, 
stillar strider (krig) till jordens ändar, bryter bågen och knäcker spjutet, bränner sköldar i eld. 
Plötsligt hörs nu Guds röst som talar: ”Stanna upp (var stilla, släpp taget, strid inte) och besinna (tänk på, inse) att jag är Gud (Elohim)! Jag ska bli (är) upphöjd (prisad) bland hednafolken, upphöjd på jorden.” Innebörden i grundtexten kan både vara att människor över hela jorden kommer att upphöja Gud, men också att Gud själv säger att han redan är i en hög position upphöjd över människorna och jorden. 
Refrängen från vers 8 upprepas: Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är med oss (på vår sida), Jakobs Gud (Elohim) är vår starka fästning (tillflykt). Sela. Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.