Psaltaren.
47.
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen. Av Korachs söner, en psalm (sång ackompanjerad på strängar). 
Psalmen börjar med en uppmaning, inte bara till Israel utan alla folk! Alla folk, klappa era händer (applådera, förena era händer, ordagrant ”klappa hand” singular); höj upp till jubelrop glädjerop, shofarstötar, se vers 6 till Gud (Elohim)! 
För Herren (Jahve) den Högste (Elion) som regerar över alla folk är värd att fruktas (vördas, högaktas), han är en stor kung över hela jorden. 
Han lägger (talar) och genom hans ord tvingas folk under oss, och hednafolk (länder) under våra fötter. Det vanliga hebreiska ordet för ”talar” används här. Ordet har att göra med kommunikation men har en bredare betydelse i att skapa och orsaka följdeffekter. En del ser att ordet här och i Ps 18:48 är en homonym – ett ord som stavas likadant men har en annan betydelse. Det kan vara så, men oavsett finns kopplingen till ”att tala” i betydelsen att ”regera”. I Uppenbarelseboken har Jesus ett svärd i sin mun. Där och på flera ställen finns samma koppling mellan ord och makt, se Jes 2:3-4; Upp 1:16; 19:15. Den omedelbara kontexten och den troliga associationen för de som sjöng psalmen i templet är hur Gud var med israeliterna när de intog Kanaans land. Samtidigt pekar den hebreiska verbformen i dessa verser på något som sker nu men som kommer att fullbordas i framtiden. 
Han utväljer åt oss vår arvedel landområde, landet Israel, se Ps 105:11; 135:12; 136:21-22, Jakobs upphöjdhet Judeiska bergsbygden som han älskar Mal 1:1-3; Rom 9:13. Sela. Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. 
Gud har farit upp med ett rop, Herren (Jahve) under ljudet av en shofar (basun). 
Lovsjung Gud (Elohim), lovsjung, lovsjung vår Kung, lovsjung. 
För Gud (Elohim) är kung över hela jorden, lovsjung med en välskriven sång (undervisning, vishet, hebreiska ”maskil”). Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Det har att göra med vishet men kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se Ps 32:1; 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. I Den första av dessa ”vishetspsalmer” sätts tonen: Rikt välsignad är den vars överträdelser förlåtits, vars synd är utplånad, se Ps 31:1. 
Gud (Elohim) regerar (är kung) över hedningarna, Gud (Elohim) har satt sig på sin heliga tron. 
Folkens furstar (ädla, villiga tjänare) har samlats, tillsammans med Abrahams Guds folk som alla folk ska bli välsignade i, se 1 Mos 12:1-3. För jordens sköldar folkens furstar, ledare som beskyddar, se även Ps 84:10-11 tillhör Gud, mäktigt (högt) har han gått upp (blivit upphöjd)! Ordet ”gått upp” är samma hebreiska ord ”alah” som i ”farit upp” i vers 6. Det tredje och sista ”för” i psalmen förstärker Guds allmakt. Hedningar och judar förenas som ett folk, se Upp 21:24.