Psaltaren.
57.
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen. Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). När han flydde från Saul och var i grottan. Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam, se 1 Sam 22:1-5, men möjligtvis även i Ein Gedi, se 1 Sam 24, se även Ps 142:1 som också nämner grottan. 
Var mig nådig (förbarma dig över mig; visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim), var mig nådig – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp) och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt Rut 2:12; Matt 23:37 tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. Till skillnad från Ps 56:2 upprepas ”var mig nådig” en gång till här och förstärker Davids vädjan. Verbet ”ta sin tillflykt” används också två gånger. Först i perfekt, ”har tagit min tillflykt” vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Sedan, i upprepningen av detta verb, är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4. 
Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion), till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig. 
Han Gud ska sända hjälp från himlen och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig). Sela. Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Gud ska komma med sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning. Begreppet ”nåd och sanning”, hebreiska ”chesed ve emet” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. 
Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon, jag ligger bland människobarn som andas eld (vill förgöra mig) med sina lögner. Deras tänder är som spjut och pilar och deras tungor som skarpa svärd. 
Refräng: Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim), må din ära (bokstavligt ”tyngd”) finnas över hela jorden. Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12. 
De har förberett ett nät för mina steg, jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd missmodig, de har grävt en grop framför mig, men de har själva fallit ner i dess mitt. Sela. Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. 
Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull) Gud (Elohim), mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull). Jag vill sjunga och lova, 
vakna min ära (min tyngd). Vakna Nevel-lyra (bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar) och Kinnor-harpa (mindre harpa med ljusare toner). Se Ps 33:2 Jag vill väcka gryningen. 
Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig bland folken Herre (Adonai), jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen. 
För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna, och din sanning når till skyarna Ännu en gång kommer begreppet ”nåd och sanning”, se vers 4. 
Refräng: Du är upphöjd över himlarna Gud (Elohim), högt över hela jorden din ära (din tyngd).