Psaltaren.
65.
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David, en sång. 
Lovsång väntar på dig (allt är redo och mitt hjärta är stilla inför dig), o Gud, på Sion tempelberget i Jerusalem. Vi ska hålla våra löften till dig, 
du som hör bön. Alla människor (allt kött) kommer till dig, 
våra synder överväldigar mig (är för tunga att bära), men du förlåter våra upproriska handlingar (överträdelser). 
Välsignade (glada, lyckliga) är de som du utväljer, som får komma nära dig (som du drar till dig), de får bo på dina förgårdar. Vi mättas av din godhet i ditt hus, av det heliga i ditt tempel. 
Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet, Gud (Elohim) vår räddare (frälsare). Du som är en tillflykt för hela jorden och de avlägsna haven, 
Du som gör bergen fasta med din makt, rustade med kraft. 
Du som stillar havens brus, vågornas brus, ja, folkens larm (tumult). 
De som bor vid jordens ändar jordens avlägsna hörn häpnar för dina tecken, du gör så att platserna där morgon och kväll föds (öster och väster) fylls med jubel (glädjerop). 
Du besöker jorden och vattnar den, du berikar den i stora mått. Guds flod är full av vatten. Du bereder deras säd människornas sådd, för du bereder jorden så den ger skörd. 
Du vattnar rikligt fältens plöjda fåror, jämnar det upphöjda, du mjukgör jorden med skurar, du välsignar det som växer där. 
Du kröner året med din godhet du välsignar marken och växtligheten, dina spår (vägar, inarbetade rutter) dryper av överflöd. En bild på hur välsignelser följer i Guds fotspår. 
Betesmarkerna i ödemarken dryper (droppar) av livsnödvändig fukt, höjderna klär sig i glädje. 
Ängarna är fyllda med fårhjordar (flockar av småboskap), dalarna täcks med säd. De ropar av glädje och sjunger.