Psaltaren.
70.
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen. Av (till) David, för att minnas (komma ihåg). Till påminnelse för att få Guds uppmärksamhet. Frasen ”för att minnas” finns bara i öppningen här och i en annan psalm, se Ps 38:1. 
Gud (Elohim), till att rädda mig, Herre (Jahve), till att hjälpa mig, skynda dig! I parallellversen i Ps 40:14 finns ett inledande verb ”ratsah” som översätts ”Visa välvilja”. Frasen är korthuggen här och visar ännu mer på desperationen i bönen. I Ps 40:14 används Jahve två gånger, medan här är första referensen till Gud Elohim och den andra Jahve. 
Må de skämmas och bli generade som står efter mitt liv (själ, hebreiska ”nefesh”). Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig) vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade. 
Må de vända tillbaka i skam, de som säger: ”haha” (hebreiska ”eha”, ett uttryck för skadeglädje). 
Låt alla dem som söker dig fröjdas och vara glada i dig. Låt dem som älskar din frälsning oavbrutet säga: Låt Gud (Elohim) bli stor. 
Jag är betryckt (ansatt) och fattig helt beroende av dig Gud. Gud skynda dig till mig, du är min hjälp och min befriare, Herre (Jahve), dröj inte! Ordet beskriver någon som går i tjära och därför blir fördröjd.