Psaltaren.
76.
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen, till stränginstrument. En psalm, en sång, av (till) Asaf. Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: ”en sång för assyriern”. 
Gud (Elohim) är känd i Juda, i Israel är hans namn stort. 
I Salem Jerusalem står hans lövhydda och hans boningsplats är Sion tempelberget i Jerusalem, se Ps 48. 
Där bröt han bågens flammor (blixtrande pilar), skölden, svärdet och striden (slaget, kriget). Sela. Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Pilar, sköld och svärd är metaforer för att Gud avbryter, avslutar allt som står i vägen för fridsriket (tusenårsriket). 
Du är strålande, mer än majestätisk berg full av byte (föda). Hebreiska ”taref” kan betyda både mat och byte. Kanske är bilden bergen kring Jerusalem där fiendehärar är slagna. 
De tappra har blivit plundrade, de sover i sin sömn. De mäktiga kan inte lyfta (bokstavligt ”inte hitta”) sina händer. 
Vid din tillrättavisning, o Jakobs Gud (Elohim), kastas både hästar och ryttare in i dödens sömn. 
Du är obeskrivligt underbar, ja, det är du verkligen! Vem kan stå inför ditt ansikte i din närvaro, när du vredgas? 
Från himlen fick du domen att höras (förkunnar du domen). Jorden fruktar och blir stilla, 
när Gud (Elohim) står upp för att döma, för att frälsa alla de ödmjuka på jorden. Sela. Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. 
För människans vrede ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, du ska omgjorda dig med kvarlevans vrede. Här finns en koppling till hotet från Assyrien, se Jes 37:4; 14:30. 
Gör löften till Herren din Gud (Jahve Elohim) och uppfyll dem. Låt alla runtomkring Honom ge hyllning till den Ende som är värd att fruktas och vördas. 
Han hugger av furstarnas andedräkt. Jordens kungar har (står i) respekt, vördnad inför honom.