Psaltaren.
100.
En tacksägelsepsalm. ______ Ropa högt (höj triumferande jubelrop, väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahve) alla tillsammans utöver hela jorden (alla länder)! Det hebreiska verbet ”rua” beskriver segerjubel och segerlarm; ordets ursprungsbetydelse är att förstöra genom att bryta något. Här skulle det bildligt kunna tolkas som att öronen brister p.g.a. öronbedövande ljud. 
Tjäna (bli hans livegna och arbeta för) Herren (Jahve) med största glädje (fröjd, munterhet, nöje) – kom inför hans ansikte (träd in i hans närvaro) med jubelsång (fröjderop, glädjetjut i triumf)! 
Erkänn (bli viss om, besinna, inse) att Herren (Jahve) själv är Gud (Elohim) – han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva – vi är hans folk i samlad trupp och får (flock av småboskap) på hans betesmark (grönbete). Ps 74:1; 79:13; Joh 10:11-14 Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och erkänn) leder fram till den första slutsatsen – att vi är hans folk, se vers 3. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ (kom, var tacksamma och välsigna) som leder fram till den slutliga slutsatsen – att Herren är god och att hans nåd består! 
Kom (gå) in genom hans portar med tacksägelse som ett hyllningsoffer i unison kör, och hans förgårdar med lovsång (lovord). Var tacksamma mot (hylla, erkänn och prisa) honom, välsigna (lova, tala gott om) hans namn. Den ursprungliga hebreiska betydelsen av verbet tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt ”kasta ut” sina bekännelser inför Herren. Hebreiskans ord för verbet välsigna har en ursprunglig betydelse av att böja knä. 
För Herren (Jahve) är god han har den bästa välviljan, hans nåd (kärleksfulla godhet och omsorg, barmhärtighet) varar i evighet och från släkte till släkte (från generation till generation) varar hans trofasthet (sanning).