Psaltaren.
126.
En pilgrimssång. Ps 120:1 ______ När Herren (Jahve) förde tillbaka Sions fångar – det var som om vi drömde (det kändes helt overkligt, vi kunde knappt tro att det var sant). Syftar troligtvis på återtåget från exilen, se 2 Krön 36:22-23; Esra 1. 
Då fylldes vår mun med skratt, och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop). Då sade man bland hednafolken: ”Herren (Jahve) har gjort stora ting med dem!” 
Ja, Herren (Jahve) har gjort stora ting med oss, och vi är glada. 
För tillbaka våra fångar, Herre, på samma sätt som strömmarna i Negev öknen i söder. Fårorna i Negevöknen i södra Israel är torra större delen av året, men fylls plötsligt med strömmande vatten under några få timmar när vinterfloden kommer. 
De som sår med tårar, ska skörda med jubel (höga triumferande glädjerop). 
Den som går ut går fram och tillbaka för att så gråtande (under sorg), bärandes på sitt dyrbara, sista utsäde, han ska utan tvekan återvända med jubel (höga triumferande glädjerop), bärandes på sina kärvar. Han ska få bärga in en rikligt välsignad skörd! Under sådden var man helt beroende av regn. Rädsla och oro för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man sådde sin säd under gråt – särskilt om det varit ett dåligt år innan. Om utsädet var det sista man hade kvar, var man helt beroende av en god kommande skörd. Israels folk fick utstå svåra tider, men man väntade på att Guds löften skulle uppfyllas. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och fröjderop.