Psaltaren.
139.
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) David. ______ Herre (Jahve), du rannsakar (genomsöker, granskar) mig och känner mig. 
Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står känner varje handling. Du känner mina motiv även på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem). 
Du synar (mäter, studerar noga) mina stigar (då jag går mina välkända, upptrampade gångvägar – mina dagliga aktiviteter) och när jag ligger ner under nattens timmar och du känner alla mina vägar (livsval). 
För inget ord har formats på min tunga, utan att du, Herre (Jahve), vet om (känner till) det. 
Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor), och du har lagt din hand över mig. 
Den kunskapen övergår mitt förstånd, den är så hög att jag inte kan förstå den. 
Vart kan jag gå från din Ande? Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro)? Det är inte så att David vill fly från Guds närvaro, utan en hyllning till Guds kärlek och nåd som når överallt. 
Om jag steg upp i himlen, skulle du vara där. Om jag lägger mig (bäddar åt mig) i dödsriket (Sheol), så är du där. 
Om jag flög i väg på soluppgångens vingar och bosatte mig på andra sidan havet (om jag kunde resa på en solstrimma till någon avlägsen del av universum), 
så skulle du leda mig med din hand, och hålla mig i din högra hand även där. 
Om jag säger: Mörker ska täcka mig, och ljuset ska bli till natt omkring mig, 
så skulle inte mörkret vara för mörkt för dig, utan lysa som på dagen – mörker och ljus gör ingen skillnad för dig. De två vertikala ytterligheterna, himmel och dödsrike och de två horisontala ytterligheterna, öst och väst beskriver på ett poetiskt sätt att det inte finns någon plats där inte Gud är och kan komma till vår räddning! 
För du har skapat mitt inre (ordagrant: mina njurar – representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords), du sammanvävde mig i moderlivet. 
Jag tackar (med öppna händer prisar, hyllar och erkänner) dig för att jag med stor vördnad (innerlig respekt) är (blev) så underbart (unikt och separat) skapad avskild och helgad till Guds avbild - underbara är dina verk och det vet min själ mycket väl (känner jag själv till, är jag intimt förtrogen med). 
Min kropp (skelett) var inte dold för dig när jag formades i det fördolda. När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup, 
såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt, inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo). Alla mina dagar var uppskrivna i din bok livets bok, se Ps 69:28 innan de tog form, innan någon av dem hade kommit. 
Hur ofattbara (dyrbara) är inte dina tankar om mig, Gud (El, den mäktige, starke)! Hur ofantligt stor är inte summan av dem alla! 
Om jag skulle räkna dem skulle de vara fler än sandkornen. När jag vaknar upp från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta, är jag fortfarande hos dig. 
Följande fyra verser utlämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför psalmen komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig Gudsnärvaro. Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Elohim)! Bort från mig, ni blodtörstiga! 
De som talar om dig med svek i sinnet, de har fört dina städer i fördärvet. 
Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre (Jahve), och avsky dem som gör uppror mot dig? 
Jag hatar dem med starkaste (fullständigt, omslutande) hat, de har blivit mina fiender. 
Psalmen avslutas med samma ord som den öppnar med, se vers 1b-2. Skillnaden är dock att den vanliga indikativa verbformen används i inledningen: ”Du rannsakar mig”, medan avslutningen står i verbformen imperativ där psalmisten direkt vänder sig till Gud: ”Rannsaka mig!” Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El), och känn (bli personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta). Pröva (undersök, testa) mig som silver och guld renas, se Ps 66:10; Ords 17:3 och känn (ta hand om) mina oroliga tankar (min oro) plural. Hebreiska ordet med innebörden ”oroliga tankar” används bara här och i Ps 94:19. 
och se om det i mig finns en fördärvlig (smärtsam) väg (ett sätt som sårar dig och skadar mig), och led mig på den eviga vägen. Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.