Psaltaren.
143.
En psalm (sång ackompanjerad på strängar), av (för) David. Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget: ”när han flydde för sin son”, se Ps 3:1. ______ Herre (Jahve) hör min bön, Lyssna (vänd ditt öra) till mina vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd), i din trofasthet, svara mig – i din rättfärdighet ... 
Inled inte en rättsprocess med din tjänare, för inför dig är ingen levande varelse rättfärdig. Rom 3:22; Gal 2:16 
För fienden har förföljt min själ (mig, hebr. ”nefesh”) han har krossat mitt liv i grunden, han har fått mig att bo i mörkret, som de som har varit döda länge. Klag 3:6 
Min ande förtvinar i mig Ps 142:3, mitt hjärta är förskräckt i mig. 
Jag kommer ihåg forna dagar bokstavligt ”dagar från öster”, som anspelar på att begrunda då jag begrundade dina gärningar, jag njöt av dina händers verk. 
Jag sträcker mina händer mot dig i bön, min själ (mitt inre, hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ... Meningen är inte fullständig, det är en ”aposiopesis”. I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: ”vänta bara ...” I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts. Sela. Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. 
Nu i vers 7-12 staplas i snabb följd tolv verb i en desperat vädjan till Gud att: skynda, svara, inte dölja sitt ansikte, låt mig få höra, låt mig veta, befria mig, lär mig, låt din ande leda mig, låt mig få leva, led mig ut ur bekymmer, tysta och förgör mina fiender. Skynda att svara (se, uppmärksamma) mig Herre (Jahve), min ande orkar inte mer (förgås; jag har ingen styrka kvar). Dölj inte ditt ansikte för mig, så att jag blir lik (liknar) dem som far (går) ner i graven (gropen). 
Låt mig få höra om (förstå, möta, erfara) din nåd (barmhärtighet, kärleksfulla omsorg) på morgonen, för på dig förtröstar jag. Låt mig få veta (se; visa mig) den väg jag ska gå, för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). Ps 25:1 En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3. 
Befria mig från mina fiender, Herre, jag flyr till dig för skydd. 
Lär mig att göra din vilja, för du är min Gud. Må din goda Ande (din välsignade närvaro) leda mig in på jämn mark. 
För ditt namns skull Herre (Jahve), uppliva mig ge mig nytt andligt liv, Ps 119:25, 37, 50, 88, 93, i din rättfärdighet, led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden (en smal passage, denna känslomässigt pressade situation). 
I din nåd (barmhärtighet, omsorgsfulla kärlek) tysta (hugg av, utplåna) mina fiender, och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre), för jag är din tjänare.