1 Johannesbrevet.
1.
 Första Johannesbrevet har inte den traditionella öppningen med avsändare, mottagare och hälsningsfras som de flesta andra brev i Nya testamentet. De första fyra verserna är en enda lång mening i grekiskan och har en komplex struktur som centrerar kring att Jesus är Ordet som ger liv och förblir för evigt. Det som existerade från begynnelsen 1 Mos 1:1; Joh 1:1 ... Det som vi har hört (och som fortfarande ljuder i våra öron) ... Det som vi har sett med våra egna ögon (och de bilder som fortfarande finns kvar på våra näthinnor) ... Det som vi har betraktat (noga studerat) och rört med våra händer ... Det som vi – jag, Johannes, och alla apostlarna personligen – har hört, sett, betraktat och rört vid är: Ordet, som ger livet! Jesus benämns som Ordet, grekiska ”logos”, som ett Guds sändebud för att kommunicera med mänskligheten. Det finns tre grekiska ord som alla översätts till liv i svenskan: bios, psuche och zoe. Ordet biologi kommer från ”bios” och har att göra med vårt fysiska liv, se 2:16 där det syftar på ”detta livets” goda. Ordet psykologi kommer från ”psuche” och syftar ofta på vårt inre själsliv, se Matt 16:25. Det tredje ordet, ”zoe”, som används här, beskriver Guds eviga liv. Livet är i bestämd form – Jesus är det eviga livets Ord, se Joh 6:68. Han både är och ger Guds överflödande liv. Nu följer en förklaring av livet: 
Livet blev synligt (uppenbarades) ... Vi såg (prövade) det vi var ögonvittnen ... Vi vittnar om det ... Vi förkunnar (rapporterar, kungör) det för er ... Livet, det eviga! Han var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Fadern, och blev synlig (uppenbarades) för oss. 
Det vi apostlar sett (prövat) och hört rapporterar (förkunnar, berättar) vi för er, så att ni också kan välja att vara med i vår gemenskap vara delaktiga i vår förstahandsupplevelse av Jesu liv. Vår gemenskap är med Fadern och med hans Son Jesus, den Smorde (Messias, Kristus). 
Vi skriver nu detta inledningen och hela brevet så att vår både vår och er glädje ska vara helt fullkomlig (fulländad). Detta är den första av totalt fyra konkreta anledningar till varför Johannes skriver brevet. Den första och sista anledningen är glädje och frälsningsvisshet, se 1 Joh 5:13. Centralt, i mitten, finns två förmaningar att inte synda och inte bli vilseledd, se 1 Joh 2:1 och 1 Joh 2:26. 
Detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som vi själva har hört från honom, och nu förkunnar (berättar) för er: Att Gud är ljus, och i honom finns inget mörker, nej inte på något sätt. 
Nu följer tre fraser som alla börjar med ”om vi säger”, se vers 6, 8, 10. Varje påstående följs av en antites som börjar med ”men om”, se vers 1:7, 1:9, 2:1b. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke. Om vi säger att vi har gemenskap (delaktighet, en levande relation) med honom men vandrar (lever) i mörkret, då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar vi inte) sanningen. 
Men om vi vandrar i ljuset, på samma sätt som han är i ljuset då har vi gemenskap (är vi delaktiga, umgås vi och har en levande relation) med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss gång på gång från all synd. 
Om vi säger att vi inte har någon synd synd i singular, om vi inte erkänner att vi är av mänsklig natur och är syndare då går vi vilse (leder vi oss själva bort från vägen, bedrar vi oss själva), och sanningen är inte i oss. 
Men om vi bekänner våra synder berättar sanningen om våra överträdelser, felsteg och misstag – framför allt inför Gud, men också inför människor, se Jak 5:16, så är han trofast trogen sin egen natur och sina löften och rättfärdig handlar rätt gentemot Gud och människor så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet (överträdelser av Guds lag). 
Om vi säger att vi inte har syndat, då gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.