1  [Sista delen i Ps 95, som citerades i Heb 3:11 handlar om Guds vila.]

När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 2 För det glada budskapet har blivit predikat för oss också, på samma sätt som för dem [israeliterna i öknen]. Men för dem blev budskapet de hörde till ingen nytta, eftersom de inte kombinerade (förenade, blandade) det med tro. 3 Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger:

Så svor jag i min vrede:

Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, 4 för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. [1 Mos 2:2] 5  [Tillbaka till den text som jag citerade tidigare från Psaltaren.] Här säger han: ”De ska aldrig komma in i min vila.” [Ps 95:11] 6 Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad [som är det synliga resultatet av otro]. 7 På nytt bestämmer han en speciell dag, [ett nytt] ”i dag” [då det är möjligt att få gå in i vilan, se Heb 13:7] när han talar genom David långt senare [omkring femhundra år efter Josua, och intåget i löfteslandet] i de orden som redan har citerats:

I dag, om ni hör hans röst,

8  [Denna vila syftade inte på hur israeliterna kom in i landet Kanan.] För om Josua hade fört dem in i vilan (då man vilar från arbete), skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag. 9 Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. [Detta är enda gången ordet sabbatsvila, grekiska ”sabbatismos” används. Det beskriver en fulländad vila, se Upp 14:13.] 10 Den som går in i hans [Guds] vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. 11 Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

12 Guds ord är levande och fullt av kraft, det är skarpare än ett tveeggat svärd.

[Ordagrant ”ett svärd med två munnar som en flod”. Guds ord från hans mun är ena sidan, och när vi med vår mun talar Guds ord är det den andra sidan av svärdet.]

Guds ord tränger igenom (skär djupt och rakt igenom) så att det skiljer:

själ och ande,

leder och märg,

det är en god (skicklig, passande, lämplig) domare över tankar och hjärtats uppsåt.

[Själen liknas vid de synliga lederna i kroppen, medan anden är som märgen inuti benstommen som producerar blodkroppar och är källan till livet, se 3 Mos 17:11. Anden är människans innersta som ger liv.]

13 Inför Gud är ingenting skapat dolt, allt är naket och exponerat (öppet) för hans ögon. Inför honom måste vi alla stå till svars (öppet redovisa räkenskap för våra liv).

[Ordet ”exponerat” används endast här i Nya testamentet och betyder ordagrant ”nacken böjd bakåt, öppen och exponerad”. Det beskriver en brottare som tar ett avgörande grepp på sin opponent och böjer bak hans huvud och segervisst visar upp hans ansikte inför åskådarna. Det kan också beskriva hur nacken på ett djur som ska offras böjs bak och exponeras för kniven. Prästen som ska offra öppnar upp djuret och ser in i alla delar. Särskilt sista betydelsen passar in i sammanhanget med det tveeggade svärdet.]

14  [Mose ledde inte in israeliterna i det lovade landet, han själv blev förbjuden att gå in. Josua ledde dem in i landet, men inte in i en andlig vila, se Heb 4:8. Hur är det då med den första översteprästen Aron, kan hans tjänst med alla offer och ceremonier leda in i vilan?]

Vi har en stor (överlägsen) överstepräst, Jesus, Guds Son, som [redan] har uppstått och passerat igenom himlarna. Låt oss hålla fast vid (vara trogna) bekännelsen (tänka, agera och säga samma sak som Gud). 15 För vi har inte en överstepräst som saknar förmåga att ha medlidande (känna, sympatisera) med vår kroppsliga bräcklighet (själsliga svagheter, mottaglighet för frestelser och sjukdomar), utan en som har blivit frestad på alla områden på samma sätt som vi, men utan synd.

[Nåden är den kraft som hjälper oss just i den stund då vi behöver den som mest, nåden är den kraft som lyfter oss upp när vi ligger ned.]