1 Varje överstepräst blir utsedd bland människor [inte änglar, se Heb 2:14, 16] och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder. 2 Han kan ha medkänsla med (där han varken är för tolerant eller för hård mot) dem som är okunniga (inte medvetna om sina synder) och vilseledda, eftersom han själv är svag [utsatt för mänsklig svaghet] 3 och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.

[I 3 Mos 16 beskrivs översteprästens offer på försoningsdagen – Jom kippur. Ordet för ”medkänsla” används bara här i hela Bibeln och beskriver någon som inte är hård mot syndare men inte heller ser mellan fingrarna på synd.]

4 Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det. [Aron var Moses bror och israeliternas första överstepräst, se 2 Mos 28:1.] 5 Så var det också med den Smorde (Messias, Kristus). Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade:

Du är min Son,

6 Han säger också på ett annat ställe:

Du är präst för evigt,

[Ps 110:4. Se även Heb 7:1-10. Melkisedek var samtida präst och kung med Abraham, se 1 Mos 14:17-24.]

7 Medan han [Jesus] levde här i köttet [på jorden som en människa], ropade han högt under tårar när han bad (böner för speciella behov) och åkallade (bad om beskydd till) den som kunde frälsa (rädda) honom ut från döden [för att stå upp till evigt liv efter korset], och han blev bönhörd på grund av sin gudsfruktan [villighet att tillbe Gud och underordna sig Guds vilja].

[Gäller främst Jesu bön i Getsemane, se Matt 26:39; Mark 14:36; Luk 22:41, 44.]

8 Fastän han var en son [Guds Son, med privilegier och rättigheter], fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. 9 När han slutfört allt (blivit fullkomnad) blev han källan (ursprunget) till evig frälsning (räddning) för alla som lyder honom, 10 och han blev avskild (tillsatt) som överstepräst, en sådan präst som Melkisedek (samma rang).

11  [Nu följer den tredje varningen av fem i detta brev. Varningen som handlar om andlig omognad ramas in av undervisning om Melkisedek.]

Angående detta har vi mycket att säga men det är svårt att förklara, eftersom ni blivit så tröga (ovilliga) att höra (lata att ta till er andlig insikt). [Ämnet om Melkisedek tas upp grundligt senare i Heb 7:1-10:18.] 12 Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda! 13 För den som bara lever av mjölk är inte mogen för en undervisning om rättfärdighet, för han är fortfarande ett barn [andligt omogen]. 14 Den fasta födan är till för vuxna [andligt mogna], för dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont. [Avgöra om det som undervisas kommer från Guds ord, se Heb 13:9.]