8
ATT LEVA SOM KRISTEN I EN FALLEN VÄRLD (kap 8-11)
Kött offrat till avgudar - frihet och ansvar
1 När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att
”vi alla har kunskap”,
men kunskapen blåser upp, medan kärleken bygger upp.
2 Om någon tycker sig ha kunskap om något,
så har han ännu inte den kunskap han borde ha,
3 men om någon älskar Gud är han känd av honom.
4 När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar,
så vet vi att ”det inte finns någon avgud i världen”
och att det ”bara finns en Gud”.
[Här och i vers 1 citerar Paulus korintierna vad de sagt för att rättfärdiga sitt beteende. Paulus håller med till viss del, men visar hur de använt sin frihet fel.]
5 För även om det skulle finnas så kallade ”gudar” i himlen eller på jorden
- och det finns många ”gudar” och många ”herrar”,
6 så har vi bara en Gud – Fadern –
från vilken allting är
och till vilken vi själva är,
och en Herre – Jesus den Smorde (Messias, Kristus) –
genom vilken allting är
och genom vilken vi själva är.
[Det finns ingen Zeus i himlen, ingen Atena på jorden och ingen Poseidon i havet.]
7 Den kunskapen finns dock inte hos alla.
Några är fortfarande så vana vid avgudarna att de äter köttet just som avgudaoffer,
och då blir deras svaga samvete fläckat.
8 Men det är inte maten som för oss närmare Gud.
Äter vi inte så förlorar vi inget,
och äter vi så vinner vi inget.
9 Men se till att den frihet ni fått
inte blir till fall för de svaga.
10 För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren?
11 Genom din kunskap
går då den svage förlorad,
din broder och syster som den Smorde (Messias, Kristus) har dött för.
12 När ni på så sätt syndar mot syskonen (bröderna och systrarna i tron)
och sårar deras svaga samveten,
då syndar ni mot den Smorde (Messias, Kristus).
13 Därför, om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.