1 Syskon (bröder och systrar i tron), nu vill jag påminna er om det evangelium (det glada budskapet om frälsningen) som jag predikade för er. Ni tog emot evangeliet och står på den grunden. 2 Genom den [tron] blir ni frälsta (trygga, upprättade, bevarade, helade, försörjda, befriade, fria från synd och har evigt liv med Gud efter döden), om ni nu fortfarande håller fast vid det jag predikade för er, annars har er tro varit bortkastad. 3 Jag gav er (förmedlade, hjälpte er att förstå) det viktigaste först [trons grunder], det jag själv personligen hade fått ta emot:

Att den Smorde (Messias, Kristus) dog för våra synder,

4 Att han blev begraven.

[Detta skriver också Jesaja om, se Jes 53:9.]

Att han på den tredje dagen skulle uppstå och lever nu,

5 Han uppenbarade sig (blev synlig) för:

Kefas [Petrus, se Luk 24:34],

7 Senare uppenbarade han sig för Jakob [antagligen Jesu halvbror],

[Jesus visade sig i ett ljussken när Paulus, då känd som Saulus, var på väg till Damaskus för att fängsla kristna, se Apg 9:3. En för tidigt född överlevde sällan födseln, dvs. är dömd till en säker död, en bild på Paulus oväntade frälsning och kallelse som apostel. När Paulus skriver detta brev har han haft en argumentation med Petrus, se Gal 2:11-14. Här ger han Petrus första platsen och sig själv den sista. Paulus inledde med att skriva om splittringarna där ”en höll sig till Paulus och en annan till Petrus”, se 1 Kor 1:12-13. Här vänder han nu på ordningen och visar hur Petrus och Paulus står tillsammans som vittnen till den uppståndne Jesus.

Det finns även en litterär parallellism med två sektioner som båda börjar med en person. Petrus inleder den första, följt av de tolv och sedan fem hundra personer. Den andra sektionen börjar med Jakob, följt av apostlarna och sedan väntar man sig ett högt antal på samma sätt som i den första sektionen. I stället för fem hundra personer där de flesta fortfarande är vid livet, kommer Paulus namn, som ett för tidigt fött barn.]

9 Jag är den minste (ringaste) av apostlarna (sändebuden, ambassadörerna), ovärdig att kallas en apostel eftersom jag har förföljt (jagat, trakasserat) Guds församling (de utkallade).

12  [I den här sista delen i Paulus brev finns en lovsång till uppståndelsen som en parallell till Korsets lov, se 1 Kor 1:17-2:2. Korset och uppståndelsen är två sidor på samma mynt. Huvudtemat i hyllningen till uppståndelsen ramar in stycket, se vers 12 och 20, och i kiasmens centrum, se vers 15.]

Om nu den Smorde (Messias, Kristus) predikas som uppstånden från de döda,

13 Om det inte finns någon uppståndelse av döda,

14 Om den Smorde inte har uppstått,

15 Då skulle vi även bli avslöjade

eftersom vi har vittnat om att han

som han i det fallet inte gjort

16 Om de döda inte uppstår,

17 Om inte den Smorde har uppstått

18 Då har också de som dött i den Smorde (Messias, Kristus) gått förlorade.

19 Om vi som lever i den Smorde (Kristus) bara har vårt hopp i detta [jordiska] liv,

20 Men nu är den Smorde (Messias, Kristus)uppstånden från de döda [till evigt liv],

[Utan uppståndelsen är tron meningslös och vi är kvar i våra synder. Om det inte vore för uppståndelsen skulle Jesus varit som vilken rabbin som helst som försökte förnya Israel, men misslyckades. I så fall skulle Petrus, Jakob, Andreas och Johannes återvänt till sina båtar och levt ett vanligt liv. Uppståndelsen visar att synd och död inte fick det sista ordet.]

21 För eftersom det var genom en människa som döden kom [in till världen],

22 Liksom alla dör genom Adam,

[Alla människor är släkt med Adam och har del i syndafallet. Alla kommer också att uppstå till evigt liv eller evig dom. När Paulus kvinnosyn diskuteras kan det vara värt att notera att Paulus skyller syndafallet på Adam, tvärt emot den vedertagna judiska traditionen att skylla på Eva. Några av de utombibliska skrifter som påverkade judendomen på Paulus tid var Ben Syraks skrifter från 190-talet f.Kr. där det står ”Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö”, se Syr 25:24.]

23 Men i tur och ordning [Korint var en koloni som ursprungligen var bebodd av pensionerade romerska soldater, Paulus använder sig av den militära termen för rang]:

den Smorde (Messias, Kristus) är den förste (förstlingsfrukten). [Jesus var den förste som uppstod för att aldrig mer dö igen och fick en ny kropp. Han har den högsta rangen. Detta skedde år 30 e.Kr. på Bikkurim, se Mark 16:1.]

Sedan när han kommer [tillbaka],

24 Därefter kommer slutet. [Den sista uppståndelsen är då alla människor uppstår och kommer att ställas inför den vita tronen och var och en får höra sin dom, se Matt 25:46.]

Då överlämnar han kungariket till Gud, sin Fader,

25 För han [Jesus] måste vara Kung och regera [i tusenårsriket]

26 Den sista fienden att utplåna (eliminera, avväpna)

27 för [det står i Ps 8:7:]

När det står att ”allt” har blivit lagt under honom,

28 När allt har lagts under honom,

29  [Paulus ger nu tre argument för att de döda kommer att uppstå:]

Vad ska annars de som döper sig för de döda göra?

Om de döda inte alls uppstår,

[Denna vers är omdebatterad och det finns många tolkningar. En av avarterna är att man kan döpa sig ”ställföreträdande” för redan döda personer, vilket i dag praktiseras av mormoner. Det finns dock ingen annan vers som styrker att man kan döpa sig för någon annan, snarare tvärtom, alla andra verser i Bibeln visar att dopet handlar om ett eget beslut att följa Jesus – man kommer till tro och låter sig döpas. Den mest naturliga tolkningen är att versen syftar på anhöriga till avlidna troende som kommer till tro. Ett exempel kan vara en döende mor som säger till sin son som ännu inte är en kristen: ”vi kommer att ses igen.” När sonen senare kommer till tro och låter sig döpas finns det hopp om att han ska få se sin älskade mor igen. Oavsett vad som syftas på här, nämns detta i förbigående av Paulus i hans argumentation för de dödas verkliga uppståndelse.]

30  [Argument 2:]

Varför utsätter vi oss för faror varje stund?

31 Syskon (bröder och systrar),

[Styckets centrum.]

32 Om jag trott som folk i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos,

[Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från Efesos, hade kallat sina landsmän ”vilddjur” fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se Tit 1:12. Paulus befinner sig i Efesos och där är hans liv i fara, se 2 Kor 1:8. Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar inte ännu har skett, se Apg 19:29-30, eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få ”många motståndare”, se 1 Kor 16:9.]

Om de döda inte uppstår,

[Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se Jes 22:13; Pred 8:15. Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se Luk 12:19.]

33 Bli inte förledd:

”Dåligt sällskap fördärvar god moral.”

[Kan vara ett citat från den grekiske författaren Menander som levde på 300-talet f.Kr. Det kan också ha varit ett populärt samtida ordspråk.]

34 Vakna upp från er berusning (besinna er)! Lev rättfärdigt och sluta synda! Några av er är helt okunniga om Gud. Det säger jag till er skam.

35  [Några bland de troende i Korint trodde inte på att de döda skulle uppstå, se 1 Kor 15:2.]

Men nu undrar någon:

Hur uppstår de döda?

Vilken sorts kropp har de när de kommer?

36 Du dåre (du som helt saknar förstånd och inte resonerar logiskt)!

[Paulus kallar det dåraktigt att inte tro på något bara för att man inte förstår exakt hur det fungerar, och tar några exempel från vardagen. Lika självklart som att ett frö som planteras dör och växer upp till något nytt, lika självklart är det att en kropp som begravts kan få en ny kropp vid uppståndelsen.]

Det du sår får inte liv [skjuter inte upp ur marken och börjar växa]

37 Det frö du sår har inte den kropp [sammansättning och yttre utseende] som den senare kommer att få,

38 Gud ger det precis den kropp han har planerat,

39 Allt kött är inte av samma slag,

[Kropparna ser olika ut, människorna har hud, boskapen päls, fåglar fjädrar och fiskar fjäll.]

40 Det finns också himmelska kroppar [solen, månen och stjärnorna]

De himmelska kropparna har sin glans (ära, skönhet, härlighet)

41 Solen har sin glans,

42 Så är det också med de dödas uppståndelse.

Det som blir sått förgängligt [den förgängliga kroppen som begravs blir ”sådd” i jorden]

43 Det som blir sått föraktat,

Det som blir sått svagt,

44 Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv,

Om det finns en kropp med fysiskt liv,

45 Det står skrivet [1 Mos 2:7]:

”Den första människan, Adam,

Den siste Adam

46 Men det andliga livet kom inte först,

47 Den första människan kom från jorden och var jord,

48 De som är av stoft, är lika honom som först var gjord av stoft [de har ett jordiskt sinne].

49 På samma sätt som vi har burit den jordiska människans avbild,

50 Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron):

kött och blod kan inte ärva Guds rike,

[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är korsets och uppståndelsens lov, se 1:17-2:2 och 15:51-58. Som de övriga lovprisningarna består den av tre delar. Dessa tre handlar alla om segern över döden.]

51  [På samma sätt som korsets lov beskriver hur korset är en Guds vishet och ett mysterium, har även uppståndelsen sina hemligheter, se 2:1. Ordet som används är grekiska ”mysterion” som beskriver något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Paulus mål är att visa och förklara dessa hemligheter, se 1 Kor 4:1. Den första delen ramas in av ordet ”förvandlas”, och förvandlingen kommer att ske snabbt.]

Se, jag säger er en hemlighet (ett mysterium):

Vi ska inte alla insomna,

52 i ett nu,

För basunen ska ljuda,

och de döda ska uppstå odödliga,

[Vilka är ”vi” i vers 51 och ”oss” i vers 57? Troligt är att Paulus inte bara ser sin generation utan alla troende genom historien.]

53  [Det andra stycket, vers 53-54b, kretsar kring orden förgängliga/oförgänglighet och dödliga/odödlighet.]

För detta förgängliga [vår kropp som bryts ner]

och det dödliga

54 När det som är förgängligt

och detta som var dödligt

då ska det bli som det står skrivet:

55 ”Död, var är din seger?

56 Dödens udd (dess gift) är synden,

57 Men tack till Gud,

58 Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron),