20
De första och sista vingårdsarbetarnas lön
1 [Jesus berättar en liknelse för att illustrera påståendet i Matt 19:30: ”De första ska bli de sista, och de sista ska bli de första.” Gud liknas vid en vingårdsägare som hyr in säsongsarbetare för att bärga in druvskörden.]
”Det himmelska kungariket kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård.
3 Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget. 4 Han sade till dem: ’Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.’ Så de gick dit. 5 Runt sjätte timmen (mitt på dagen) och nionde timmen (tretiden på eftermiddagen) gick han ut igen.
6 Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sade han till dem: ’Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?’ 7 De svarade honom: ’Därför att ingen har anställt oss.’ Han sade till dem: ’Gå in till vingården ni också.’
8 När det blivit kväll [klockan sex, se vers 12] sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med de som kom sist och sluta med de första.’ 9 De som hade blivit anställda vid elfte timmen (klockan fem) kom och fick en denar var [en dagslön].
10 När sedan de första kom antog de att de skulle få mer, men var och en av dem fick också en denar. 11 När de fick det, muttrade de (viskade irriterat i låg ton) åt markägaren, 12 och sade: ’De där som kom sist har bara arbetat en timme, ändå jämställer du dem med oss som har burit tunga bördor hela dagen och slitit i solens hetta.’
13 Då svarade han en av dem och sade [personligen till honom]: ’Min kamrat, jag behandlar inte dig illa (sårar inte dig). Kom vi inte överens om en denar per dag? 14 Ta det som tillhör dig och gå. Det är min vilja (önskan) att ge den siste lika mycket som dig. 15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller är ditt öga förmörkat av ondska [är ditt hjärta fyllt med ondska och avundsjuka] för att jag är god (generös)?’
[Jesus använder inte det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, ”philos”, utan ”hetairos” som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är Matt 22:12 och Matt 26:50. Vid båda dessa tillfällen visar det sig att den andra parten har onda intentioner.]
16 Så ska de som [nu] är de sista [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista.”
Jesus berättar för tredje gången att han ska dö
(Mark 10:32-34; Luk 18:31-34)
17 [Jesus och lärjungarna befinner sig i Jordandalen, i närheten av Jeriko, se vers 29. Jesus förutsäger nu på nytt sin död och uppståndelse. Han började tala mer öppet om detta, se Matt 16:21; 17:22. Tematiskt hör detta ihop med hur ”de sista ska bli de första, och de första ska bli de sista”. Jesus, den förstfödde över skapelsen, se Kol 1:15, skulle bli behandlad som den lägsta av alla förbrytare och korsfästas, men sedan uppstå och bli över alla andra namn, se Fil 2:5-11.]
När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna avsides (för att tala enskilt med dem). Där längs med vägen [medan de vandrade framåt] sade han till dem: 18 ”Se, vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen ska utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden. 19 De ska utlämna honom åt hedningarna för att han ska hånas och pryglas hårt och bli korsfäst, men på den tredje dagen ska han uppstå.”
Jakob och Johannes söker positioner
(Mark 10:35-45)
20 Då kom Sebedeus söners mor [Salome, se Matt 27:56; Mark 15:40] fram till Jesus tillsammans med sina söner [Jakob och Johannes, två av Jesu tolv lärjungar, se Mark 10:35]. Hon föll på knä och ville be honom om något.
21 Han frågade henne: ”Vad vill du?”
Hon sade: ”Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster.” [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
22 Jesus svarade [och riktade sig nu främst till Jakob och Johannes]: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?”
De svarade: ”Ja, det kan vi.”
23 Då sade han: ”Ni ska dricka min bägare, men platserna till höger och till vänster om mig är inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har förberett dem till.”
[Det är uppenbart att Jakob och Johannes inte förstått vad de frågat efter. Bara Jesus kan bära världens synd. Att ”dricka bägaren” är en bild på att gå igenom lidande, se Ps 75:9; Jes 51:17. Jesus förutsäger dock att de kommer att lida för sin tro senare. Jakob halshöggs, se Apg 12:2; och Johannes deporterades till ön Patmos, se Upp 1:9. En liknande diskussion om vem som är störst sker även sista kvällen tillsammans med Jesus före hans korsfästelse, se Luk 22:24-27.]
24 När de tio [andra lärjungarna] hörde detta blev de förargade på de båda bröderna (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett). [Deras missnöje bottnade i avundsjuka och samma begär att vara främst, så Jesus tar tillfället i akt och undervisar dem alla om sant tjänande.] 25 Jesus kallade till sig dem [allihop] och sade: ”Ni vet att härskarna över hednafolken är herrar (utövar ett förtryckande herravälde), och de högt uppsatta (mäktiga) använder sin makt för att förtrycka dem (de styr som tyranner över folken). 26 Men så ska det inte vara hos er. Den som vill vara stor bland er ska vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara den förste bland er ska vara de andras slav. 28 På samma sätt har Människosonen inte kommit för att bli tjänad (betjänad, grekiska ’diakoneo’), utan för att tjäna andra och ge sitt liv till lösen för många.” [Jes 53:10-12; Joh 11:49-50]
Två blinda får sin syn
(Mark 10:46-52; Luk 18:35-43)
29 Medan de var på väg ut från [den gamla staden] Jeriko följde en stor skara honom.
[Matteus och Markus beskriver att Jesus ”var på väg ut från Jeriko”, se Mark 10:46. Lukas däremot skriver att han ”närmar sig Jeriko” när denna händelse inträffar, se Luk 18:35. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i Jos 6:24-26 är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det romerska Jeriko. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv. och Herodes tillbringade vintrarna här.
En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer de att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios, se Mark 10:46; Luk 10:35.]
30 Där [mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!” 31 Folket tillrättavisade dem skarpt (gav dem en tydlig varning) att vara tysta, men de ropade ännu högre: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”
32 Då stannade Jesus och kallade till sig dem och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”
33 De svarade honom: ”Herre, gör så att våra ögon öppnas.”
34 Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon och på en gång kunde de se, och de följde honom.