23
Psalm 23 – Du är med mig
[Psalmen använder flera bildspråk. Den inleds med att Gud har rollen av en herde för sina får och avslutas med att han står som en värd för en festmåltid dit du är inbjuden. Den första scenen beskrivs med gröna ängar, vatten, herdestaven som ger vägledning och klubban som skyddar mot fiender. I den andra scenen målas en välkänd österländsk bild upp av en nomads tält med upprullade tältväggar där det är dukat till fest. Efter en het dag i stark sol blir gästen mottagen och smord med väldoftande olja på huvudet och nacken. En festmåltid med goda rätter dukas fram.
På motsvarande sätt som Gud liknas vid en herde och värd, liknas vi vid ett får och en gäst. Bilderna av flocken och gästen går hand i hand genom hela psalmen. De avslutande två verben ”följa” och ”bo”, i vers 6, hör ihop. Vi följer herden och vi har vår hemvist hos Herren där festmåltiden är dukad. Ängarna och vattnet som fåren leds till motsvaras av det dukade bordet och bägaren som gästen bjuds in till. Faror representeras i orden ”mörkaste ravin” och ”fiender”; dock finns det ingen fruktan eftersom Gud är närvarande – ”du är med mig”, se vers 4. De två sista adverbialen i vers 6 summerar bilderna av en pilgrimsvandring och den fasta boningen, flocken och gästen. Herrens godhet och trofasthet finns med ”varje dag i mitt liv” på min livsvandring. Boningen och hemvisten hos Herren är livslång i ”alla mina dagar”.
Författare: David
Struktur:
Psalmen är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv. Vers 1 och 6 handlar om Herren som en herde och längtan efter att alltid bo i hans hus. Vers 2 och 5 handlar om vila och försörjning. Vers 3-4a och 4c handlar om Guds ledning. Kiasmens centrum och höjdpunkt, vers 4b, är: ”Du är med mig.” Här sker också ett skifte i psalmen. Gud tilltalas nu på ett personligt sätt, Gud är nu ”du” och inte ”han”. Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare. För att visualisera detta så är texten inskjuten i olika steg:
A Herren som herde, vers 1a
B Jag ska inte sakna något, vers 1b
C Äng, mat och vatten, vers 2
D Ledning – styrka och rätta vägar, vers 3-4a
E Du är med mig, vers 4b
D Ledning – käpp och stav, vers 4b
C Bord, mat och dricka, vers 5
B Godhet och nåd ska förfölja mig, vers 6a
A Herrens hus, vers 6b]
______
1 En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
______
Herren (Jahve) är min herde [kung, fåraherde som matar, leder och skyddar mig].
Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist) [utan alltid ha mer än tillräckligt].
[I Israel och i Mellanöstern var begreppet ”herde” en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2; 100:3. Att David i denna psalm sjunger om ”min herde” visar vilken personlig relation Gud vill ha med sina barn. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: ”lo echsar”, ordagrant ”jag ska inte sakna.” Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.]
2 På gröna ängar (ordagrant ”spirande betesmarker”)
låter han mig vila (lägga mig ner);
till lugna (stilla, rofyllda) vatten (ordagrant: ”vatten som viloplats”)
för han mig (varsamt).
[Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen en livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att ”leda”, på hebreiska: ”nahal”, används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se Jes 40:11.]
3 Min själ (hela min varelse, mitt liv)
vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och
han leder (visar, går före och guidar) mig
på rätta (ordagrant ”rättfärdighetens”) vägar (spår) [herdar kände sedan gammalt till de välkända lederna] för sitt namns skull [för sitt eget goda rykte, sin ära].
[Verbet ”vederkvicker” har innebörden av att återställa och föra tillbaka. Verbet ”leder” är inte samma ord som i vers 2, utan det mer generella hebreiska ordet ”nachah” som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför dem och leder dem. De två verben (vederkvicker och leder) är placerade intill varandra centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas ”bli förd tillbaka genom att låta sig ledas”. De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.]
4 Även om jag måste vandra
genom den mörkaste ravin (djupt mörker, skuggor av död),
så fruktar jag ingen ondska (fara).
För du är med mig.[Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!]
Din käpp (klubba, försvarspåk) [kortare klubba för att försvara fåren]
och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får som var på väg åt fel håll]
tröstar mig (lättar min börda, gör mig trygg, vänder min sorg till hopp).
[Ordet ”kiasm” kommer från det grekiskans ”chiasmus”. I Psalm 23 förstärks det kiastiska mönstret också av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till gröna betesmarker och vatten. I vers 5 är han inbjuden till ett dukat bord och en bägare fylld till brädden. Samma mänskliga perspektiv finns i vers 3-4 med ledning och här i vers 4c är perspektivet ett fårs igen.]
5 Du bereder ett bord (dukar upp till en festmåltid)
mitt framför ögonen på mina fiender.
Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja,
min bägare är fylld till brädden (flödar över).
[Att smörja någons huvud var dels en akt av gästfrihet för att få gästen att koppla av, fåraherden smorde också fårens huvud för att läka sår.]
6 Ja (så är det verkligen), din godhet och nåd (trofasthet, omsorgsfulla kärlek)
ska förfölja (jaga, energiskt följa) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.
Jag vill återvända till [bo i] Herrens (Jahves) hus (tempel, familj)
alla mina dagar (ordagrant ”till dagars längd”).
[Versen inleds på hebreiska med ”ach” som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. Meningen förstärks också av att ordet ”förfölja” används. Ordet används i vanliga fall för att beskriva hur någon är jagad eller förföljd. Här används det istället för att beskriva hur Guds godhet och trofasthet inte släpper den ur sikte som följer honom – den gode Herden, se Joh 10:11. Den andra raden använder ett hebreiskt ord som betyder att återvända. Ordet har en rik innebörd och beskriver här hur någon återvänder gång på gång till templet för att tillbe. Även om man inte rent fysiskt bodde i templet som leviterna gjorde under tjänstgöringen, kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. Den grekiska översättningen Septuaginta väljer ”att bo” som också målar innebörden av att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]