24
Psalm 24 – Portar, höj er för ärans Konung!
[Enligt traditionen som omskrivs i Talmud sjöngs denna psalm varje söndagsmorgon i templet, något som också styrks av tillägget i inledningen i den grekiska översättningen Septuaginta.
Författare: David
Struktur: Psalmen har tre sektioner:
1. Herren – världens skapare, vers 1-2
2. Hur människan närmar sig Herren, vers 3-6
3. Hur Herren närmar sig människan, vers 7-10]
______
1 Av David, en psalm (sång ackompanjerad på strängar). [Septuaginta tillägger: ”för veckans första dag”, dvs. söndag.]
[”David” och ”psalm” står här för första gången i denna ordning, se även Ps 101:1; 110:1. Den grekiska översättningen Septuaginta har även med ett tillägg om veckodag i fyra andra psalmer: för sabbaten, se Ps 38:1; för veckans andra dag, se Ps 48:1; veckans fjärde dag, se Ps 94:1; för dagen innan sabbaten, se Ps 93:1. Talmud har instruktioner för läsning av Ps 82 på tredje dagen och Ps 81 på femte dagen och i Ps 92 finns en anvisning ”en sång för sabbatsdagen” i den hebreiska grundtexten.]
______
Herren – världens skapare
Jorden är Herrens (Jahves) och allt som uppfyller den (dess fullhet)
– världen och de som bor i den.
2 För han har lagt dess grund i haven,
och inrättat den på oceanströmmarna (floderna).
[Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se 1 Mos 1:26.]
Vem får träda fram inför Herren?
3 Vem får gå upp på Herrens (Jahves) berg?
Vem kan stå upprätt i hans helgedom? [Herrens tempel i Jerusalem, se Jes 2:2-3.]
4 Den som har oskyldiga händer
och ett rent hjärta (den som är utan skuld och har rena motiv),
som inte lyft upp sin själ till tomhet (gett sig hän åt meningslöshet, burit fram sig själv till en avgud)
eller varit trolös (svurit löften som inte hållits).
5 Han ska (kommer att) få välsignelse av Herren (Jahve),
och rättfärdighet (ett frikännande från domen) från sin frälsnings Gud (Elohim).
6 Detta är släktet (den generation) som frågar efter (hängivet och flitigt uppsöker) honom
– de som söker ditt ansikte (önskar och längtar att vara inför dig): Jakob (Jakobs släkte).
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Herren kommer
7 Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
och låt höja er (låt er lyftas, låt er tas upp), ni eviga dörrar,
så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
8 Vem är denne ärans Konung (kung av härlighet)?
Det är Herren (Jahve), stark [som en kraftfull armé] och mäktig (en stridsman)
– Herren (Jahve) mäktig i strid.
9 Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
och höj er (lyft er upp) ni eviga dörrar,
så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
10 Vem är han, denne ärans Konung (kung av härlighet)?
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
– han är ärans Konung
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Psalmen kan ha framförts av David när arken fördes in i templet. Arken som symboliserar Guds närvaro och även pekar profetiskt på hur Jesus en dag rent fysiskt ska träda in i Jerusalem och hyllas som kung. Portarna som tilltalas syftar på stadens och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning – att öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se Upp 3:20-21. Mitt i den mästerliga poesin med ”Höj era huvuden, ni portar…” och ”låt höja er ni eviga dörrar” finns en grammatisk liten skillnad som betonar och indikerar att Jesus kommer två gånger till Jerusalem. Första gången används en passiv verbform: ”låt höja er ni eviga dörrar ”. Vägen var öppen när han ödmjukt red in på en åsna bland hyllande skaror som välkomnade honom med palmblad och ropade ”Hosianna, Davids son!”. Andra gången är verbet i aktiv imperativ form: ”höj er ni eviga dörrar ”. Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta sitt tusenårsrike. Vid sin andra ankomst är Jerusalem belägrat och Jesus ”slår själv upp dörrarna”, se Upp 19:11-21.]