[Detta är den sista psalmen i den första av de fem böckerna i Psaltaren. De binds ihop genom att de börjar med samma ord, välsignad, se Ps 1:1.

Citeras i NT: Jesus citerar från vers 10 när han talar om förrädaren Judas, se Joh 13:18.

Författare: David

Struktur:

1. Välsignad är den som är omtänksam, vers 2-4

2. Bön om hjälp, vers 5-11

3. Förtröstan, vers 12-13

4. Avslutande lovprisning (sektion mellan bok ett och två), vers 14]

1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.

2 Välsignad är den som ser (reflekterar, agerar och på ett vist sätt hjälper) den fattige [singular];

[Det hebreiska ordet ”sakal” betyder både att fysiskt se något, men också själva processen att tänka och fundera över situationen och slutligen också att agera. Ordet fattig är i singular. Här avses inte alla fattiga i hela världen, utan en specifik person och dess unika situation. Bibeln blir personlig och får oss att tänka, vem i min närhet är den fattige? Det handlar om att sätta sig in i personens behov och utifrån det göra en vis bedömning av vad den andra personen bäst blir hjälpt av. Det kan innebära allt från undervisning, praktisk och ekonomisk hjälp men också bön och att räkna med Guds ingripande, se Apg 3:6. Den andra delen ”på den onda dagen ska Herren rädda honom” tolkas ibland som att det syftar på den som ser den fattige. Det blir i så fall en Gudsbild där man kan ”köpa sig” frälsning. Troligare, även textmässigt, är att det är en uppmaning att se hur Gud har omsorg och räddar den fattige, ett sådant exempel är Lasarus, se Luk 16:19-31.

Eftersom Jesus citerar från psalmen, och den har messianska undertoner i inledningen, kan vi även se en djupare innebörd här. Vi uppmanas att se, studera och begrunda Jesu liv. Han var rik men blev fattig för vår skull, se 2 Kor 8:9. Gud grep in och gjorde så att Jesus uppstod, se Apg 10:40.]

3 Herren ska bevara honom och upprätthålla (återge) hans liv,

Inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja.

5  [Vers 5-11 ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.]

Jag säger Herre (Jahve): ”Visa nåd mot (förbarma dig över) mig;

6 Mina fiender talar ont om mig:

7 Om han kommer på besök,

Hans hjärta samlar på ondska;

8 Tillsammans viskar alla mina ovänner om mig,

[Viskar är hebreiska ”lehesh”, ett onomatopoetiskt, ljudhärmande ord som låter som en orms väsande ljud, se även Jak 3:5-10.]

9  [De säger om mig:] ’Något ondskefullt har sköljts över honom,

[Ordet ”ondskefullt” är hebreiska ordet ”belial”. I Qumranskrifterna framställs Belial som en person vilken är Guds fiende som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Messias kan ha med Beliar, se 2 Kor 6:15.]

10 Ja, min vän,

en som åt mitt bröd [vid samma måltidsbord],

[Jesus citerar denna psalm under den sista måltiden och refererar till Judas, se Matt 26:23; Mark 14:18; Luk 22:21; Joh 13:18. I Davids liv kan denna falska vän syfta på Ahitofel. Vi läser hur han var Davids rådgivare och nära vän, se 2 Sam 15:12. Han var troligtvis även Batsebas farfar, se 2 Sam 11:3; 23:34. Det kan förklara varför Ahitofel så villigt går med i Absaloms kupp mot David, se 2 Sam 15:12. Han hade personliga skäl att hämnas David som hade betett sig illa mot hans barnbarn Batseba. David hade ju dödat hennes man och sedan tagit henne som hustru. Det kan förklara hans första råd att sexuellt vanära Davids bihustrur, se 2 Sam 16:15-23. Även i hans andra råd till Absalom, att döda David, kan man ana att det finns ett personligt motiv, se 17:1-2. Det finns en parallell mellan Ahitofel och Judas i hur de dog. Båda tog sina egna liv genom att hänga sig, se 2 Sam 17:23.]

11 Men du, Herre (Jahve), visa nåd (förbarma dig),

[Hebreiska ”sillem” har samma rot som ordet ”shalom”. Ordet har att göra med upprättelse och att en relation blir hel. Det ligger helt i linje med Bibelns undervisning att söka frid och återupprätta relationer, se Ords 20:22; Rom 10:17-19. David sörjde djupt sin son Absaloms död, 2 Sam 18:33.]

12 Genom detta vet jag att du har behag till mig,

13 Du upprätthåller min integritet,

14  [Den första boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 2, 3 och 4, se Ps 72:18-20; 89:53; 106:48.]

Prisad vare Herren (Jahve), Israels Gud,

Amen, amen.