42
ANDRA BOKEN (42-72)
[Den andra boken i Psaltaren består av 31 psalmer, Psalm 42-72. Några av bokens särdrag är att det är den enda av Psaltarens fem böcker som nämner Korachs söner i titeln. Hälften av bokens psalmer har två hebreiska ord med oklar betydelse i titeln. Det hebreiska ordet ”maskil”, som troligtvis har att göra med instruktion, finns i Psalm 42, 44-45 och 52-55. Hebreiska ordet ”michtam”, som verkar att ha att göra med ”inskription” finns i Psalm 56-60 och Psalm 16. I den första boken användes ofta Guds personliga namn ”Jahve”, här i andra boken är det vanligare med ordet ”Elohim”.]
______
Psalm 42-43 – Törstar efter Gud
1 [Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se Ps 42:6; 42:12; 43:5.
Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se 4 Mos 16:1-2, och hur Absalom har gjort revolt.
Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se Matt 26:38; Mark 14:34.
Delar av vers 7 citeras, se Joh 12:27.
Struktur:
Del 1, Ps 42:2-5
Refräng, Ps 42:6
Del 2, Ps 42:7-11
Refräng, Ps 42:12
Del 3, Ps 43:1-4
Refräng, Ps 43:5]
______
Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) Korachs söner (ättlingar).
[Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har ”maskil” i sin titel, se Ps 32:1; 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. Ordet återfinns även i Ps 47:7.
Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se 4 Mos 16:1. Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se 1 Krön 9:19; 26:1-19; 2 Krön 20:19.]
______
Del 1
2 Som hjorten trängtar (ropar ut sin längtan)
efter strömmande vatten,
så trängtar (ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ, hebreiska ”nefesh”),
efter dig, o Gud (Elohim).
[Ordet för trängtar är ett ovanligt hebreiskt ord som bara används tre gånger; två här i denna vers och en gång i Joel 1:20. Ordet beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd, wadi, som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset, ljudligt rop efter strömmar av vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även Ps 143:6. Djuret i liknelsen är inte en kamel som kan klara sig längre tider utan vatten, utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]
3 Hela min varelse (hebreiska ”nefesh”) törstar efter Gud (Elohim),
den levande Guden (El).
När får jag komma,
och se Guds ansikte (träda fram inför honom)?
4 Mina tårar är mitt bröd (min mat) [vad jag lever på],
dag och natt,
samtidigt säger man dagarna i ända:
”Var är nu din Gud?”
[Samma plågsamma fråga som kommer utifrån gnager även inom psalmisten själv: Min Gud, var är du någonstans, har du övergivit mig? Se även Ps 3:3; 22:9.]
5 När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu],
är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg).
Jag gick med folkhopen (hebreiska ”sach”), ledde processionen till Guds hus (boning),
med glädjerop och tacksägelse tillsammans med de som firar högtiden.
[Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet ”sach” används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se 4 Mos 7:3. Ordet har samma rot som ”Sukkot” och kan också syfta på högtiden Sukkot, lövhyddohögtiden. Då blir betydelsen att ”gå in i sin sukka”. Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se 2 Sam 6:14-15.]
Refräng
6 Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”),
varför så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom,
för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).
Del 2
7 Gud (Elohim), jag är deprimerad (hela min varelse är bedrövad inom mig),
därför ber jag till dig (kommer jag ihåg dig)
från [övre] Jordans land och Hermons höjder [plural],
från det lilla (unga) berget (hebreiska ”Misars” berg).
[Israels norra gräns var Hermons höjder. Misars berg är okänt. Ordet ”misar” betyder ”mindre” och kan syfta på någon av de mindre topparna i Hermons bergsmassiv. Troligtvis nämns de som exempel på platser långt från Jerusalem och templet. Inom judendomen tolkas platserna som en del i berättelsen om uttåget ur Egypten mot löfteslandet. De korsade Jordan, och landet sträcker sig till Hermon i norr. Berget Misar tolkas som det ”yngre”, tidigare berget Sinai där Mose fick lagen och Gud förlät israeliternas avgudadyrkan av guldkalven.]
8 Djup ropar (höjer sin röst i bön) till djup,
i dånet (som rösten) av dina forsar (vattenfall),
Alla dina bränningar och vågor,
har sköljt över mig.
[Frasen ”djup ropar till djup” kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med vattenfall och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2-3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se 1 Mos 1:2. Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se Jona 2:3. Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i Jonas erfarenhet i valens buk som också liknas vid Jesu död, se Matt 12:40. Jesus använder fraser från vers 6-7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se Matt 26:39, 42.]
9 På dagen ska Herren (Jahve, Guds personliga namn) befalla sin nåd (trofasta kärlek) [mot mig],
på natten är hans sång inom mig.
En bön till den levande Guden (mitt livs Gud).
10 Jag vill säga till Gud, min klippa (en hög och ointaglig bergskam, bergsklyfta, skreva):
”Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå i mörker (sörjande)?
På grund av mina fienders förtryck (som krossar mig),
11 som ett mördande svärd [ända in] i skelettet,
har mina fiender förolämpat mig,
när de hela dagen säger:
”Var är nu din Gud?”
Refräng
12 Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”),
och varför är du så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom,
för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud.
[Som ofta i repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6, där det är Guds ansikte, är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker, se vers 10, har vänts till ljus och glädje.]