[Föregående psalm avslutades med frasen ”välsigna Gud”. Psalm 67 tar vid med en önskan om Herrens välsignelse. I den prästerliga välsignelsen i 4 Mos 6:24-25 var det prästen som välsignade folket, här är det folket som ber denna bön. Önskan är att Guds välsignelse ska bli känd i hela världen genom Israels folk, se 1 Mos 12:3.

Författare: Okänd, grekiska översättningen anger David.

Struktur: Psalmen har en kiastisk struktur med en refräng som återkommer två gånger.

A Välsigna oss, vers 2-3

  B Refräng, vers 4

    C Guds omsorg om alla jordens folk, vers 5

  B Refräng, vers 6

A Du har välsignat oss, vers 7-8]

1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Till stränginstrument, en psalm (sång ackompanjerad på strängar), en sång.

[Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget ”för ändens tid” och att det är David som är författare.]

2 Gud (Elohim), var nådefull (visa din oförtjänta kärlek) mot oss och välsigna oss,

Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. ]

3 För att tillkännage (uppenbara) dina vägar på jorden

[Ofta används ordet Sela som ett avbrott mellan två stycken. Här fungerar det istället som en mittpunkt för att binda ihop vers 2 och 3. Anledningen till bönen om Guds välsignelse förklaras i vers 3. Här finns bara ett verb som betyder att tillkännage och göra något begripligt och uppenbarat. De två saker som Gud vill uppenbara här på jorden hos alla folk är sina vägar och sin frälsning. Vägar har att göra med Guds förordningar och hur vi ska leva våra liv. Det hebreiska ordet för frälsning här är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus, vilket pekar på var vår frälsning finns.]

4  [Refräng:]

Låt folken tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, Gud (Elohim),

låt alla folken prisa (bekänna, tacka) dig!

5  [Kiasmens centrum och psalmens huvudbudskap:]

Låt alla folk vara glada och jubla (sjunga av fröjd, ropa högt i triumf),

och leder folken på jorden.

Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

6  [Refräng:]

Låt folken tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, Gud (Elohim),

låt alla folken prisa (bekänna, tacka) dig!

7 Jorden har gett (har varit och är generös med) sin gröda (all slags skörd),

8 Må Gud (Elohim) välsigna oss och låt hela jorden,