108
Psalm 108 – Jag ska prisa dig bland folken
[Psalmen är sammansatt av två andra psalmer. Vers 1-5 kommer från Ps 57:8-12 och vers 6-12 från Ps 60:7-14.
Författare: David
Struktur:
1. Tack för befrielse, vers 2-5
2. Vädjan till Gud, vers 6-7
3. Förtröstan på befrielse, vers 8-10
4. Bön till Gud, vers 11-13
5. Förtröstan och lovprisning till Gud, vers 14]
______
1 En sång, en psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) David.
______
2 Mitt hjärta är redo Gud (Elohim), jag ska sjunga,
ja jag ska musicera med hela min ära (tyngd).
3 Vakna Nevel-lyra (hebreiska ”nevel”, vanligtvis tolvsträngad) och Kinnor-harpa (kithara, hebreiska ”kinnor”, mindre harpa),
jag ska väcka morgonrodnaden.
[Morgonrodnaden här syftar speciellt på det spektakulära färgspelet när solen går upp över Olivberget öster om Jerusalem och en ny dag gryr. För mer om de olika stränginstrumenten, se Ps 33:2.]
4 Jag ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig Herre (Jahve) bland folken,
jag ska prisa dig bland folkslagen.
5 För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor över himlarna,
och din sanning når till skyarna.
[Begreppet ”nåd och sanning”, hebreiska ”chesed ve emet” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först.]
6 Var upphöjd Gud (Elohim) över himlarna,
och din ära ska vara över hela jorden.
7 För att dina älskade må bli befriade,
räddade av din högra hand och svara mig.
8 Gud tala i din helighet, så att jag kan upphöja,
så att jag kan dela Shechem och mäta ut Sukkots dal.
9 Gilead [bergsområde öster om Sukkot] är mitt, Manasse [över och väster om Jordanfloden, se 4 Mos 32:33] är mitt,
Efraim [väster om Jordanfloden, mellan Manasse och Benjamin] är försvaret av mitt huvud, Juda [Jerusalem och den södra delen av Israel] är min spira.
10 Moab [fiender öster om Döda havet, se Dom 3:12] är mitt tvättfat [som jag tvättar mina fötter i],
över Edom [fiende söder om Döda havet] kastar jag min sko [som en tjänare],
över Filisteen ropar jag högt i segerjubel.
11 Vem ska föra in mig i den befästa staden?
Vem ska leda mig till Edom?
12 Har inte Gud (Elohim), försmått oss (kastat ut oss)?
Drar du inte längre ut med vår armé?
13 Ge oss hjälp mot våra motståndare,
för människors hjälp är fåfäng.
14 Genom Gud (Elohim) ska jag vara tapper,
för han är den som ska förtrampa våra motståndare.